Egzon Binaku är en jättebra fotbollsspelare. Låt inte den här bloggen få er att tro något annat.
MEN, för det måste faktiskt till ett högljutt sådant i det här läget, är han verkligen värd 10 000 000 svenska kronor?
Det är den summan det nu spekuleras flitigt i att Malmö FF ska vara beredda att betala för Häckens 22-åring. Låt oss fundera en sekund.
I fotbollsekonomi, precis som alla annan ekonomi, handlar allt till syvene och sist om utbud och efterfrågan. I det här fallet är varan en fotbollsspelande vänsterback.
Produkten – Egzon Binaku – har följande fakta på innehållsförteckningen:
Född: 27 augusti 1995
Allsvenska matcher: 43. Varav 24 från start.
Landskamper: 2 U21 – varav 2 förluster. 1 U19.
Kontraktssituation: Förlängdes i somras till 2020.
Det är Malmö FF alltså beredda att betala 10 miljoner kronor för.
Hur mycket är 10 miljoner kronor för en allsvensk försvarare, undrar ni kanske?
Ja, de senaste årens dyraste försäljningar av backar från serien ser ut såhär:
Erik Johansson, 26 år, mittback, till Gent, cirka 20 miljoner.
Omar Colley, 24 år, mittback, till Genk, cirka 19 miljoner.
Joseph Aidoo, 21 år, mittback, till Genk, cirka 15 miljoner.
Haitam Aleesami, 25 år, vänsterback, till Palermo, cirka 13 miljoner.
Emil Bergström, 22 år, mittback, till Rubin Kazan, 10-15 miljoner.
Samtliga fyra hade varit helt ordinarie i sitt lag under minst ett års tid. Erik Johansson var landslagsman och hade imponerat i två Champions League-äventyr för MFF. Omar Colley var dominant i Djurgården. Joseph Aidoo var kanske hela allsvenskans bästa back första halvan av 2017. Haitam Aleesami var IFK Göteborgs bästa spelare i Europaspelet sommaren 2016. Emil Bergström var lagkapten och nyckelspelare i DIF.
Strax därunder förväntas Egzon Binakus flytt ramla in. Mig veterligen blir övergången den dyraste någonsin inom allsvenskan för en försvarsspelare. Det är ögonbrynshöjande.
Binaku har alltså startat hälften av matcherna i serien i år. Han har varit bra, men med ett relativt objektivt svep över allsvenskan går det att lokalisera minst sex vänsterbackar som känns längre fram i utvecklingen: Jesper Arvidsson, Gabriel Somi, Dennis Widgren, Rasmus Lindqvist, Adam Lundqvist, Nils-Eric Johansson.
Några av dem – läs Arvidsson och Johansson – lär inte bli bättre än vad de är. Men resten är i samma ålder, eller bara några år äldre än Binaku.
För att återknyta till utbud och efterfrågan: utbudet på bra vänsterbackar i allsvenskan är rätt stort.
Det högsta priset någonsin för en spelare som inte tillhör toppskiktet av serien, som inte varit helt ordinarie, som inte visat kvalité över längre tid. Pengar i sjön? Inte nödvändigtvis.
Minns hur Malmö pin-pointade Isaac Kiese Thelin från Norrköpings bänk och förädlade hans grundstyrkor till Ligue 1-klass. Egzon Binaku har en snabbhet med boll som är sällsynt i allsvenskan. Han kan mycket väl säljas utomlands för dubbelt så mycket pengar som MFF betalar.
Men ändå – om jag vore Sonny Karlsson skulle jag skaka Daniel Anderssons hand, springa till närmsta bank på Hisingen och låsa in merparten av dem och sedan lura till mig Andreas Bengtsson från Halmstad.
Han gör inte en bättre affär det kommande decenniet.
Egzon kommer inom två år att vara landslagets vänsterback.