Sören Rieks till Malmö FF alltså. Jag överlåter åt kollega Eric Hilmersson att analysera det gungande åsiktshav som nu sköljer över dansken. Det gör han utmärkt här.
Det här inlägget ska istället fokusera på det Malmö som nu börjat göra det som gjort Bayern München och Juventus till självklara serievinnare i sina respektive länder redan innan säsongerna börjat.
Vi tar en titt på MFF:s nyförvärv från allsvenskan sedan i somras:
Kingsley Sarfo – Sirius bästa spelare.
Erik Larsson – GIF Sundsvalls bästa spelare.
Egzon Binaku – en av Häckens bästa spelare.
Fouad Bachirou – en av Östersunds bästa spelare .
Och nu:
Sören Rieks – IFK Göteborgs bästa spelare.
Det är trickle-down-economics i svensk fotbollstappning. Och precis som i samhällsbyggande gör det enbart den redan rike rikare.
När kunde ett allsvenskt lag värva från nyckelspelare från seriekonkurrenter – och i ett av fallen en guldkonkurrent – senast?
Man kunde se spår av samma allsvensk-stjärnkvalité-samlande i Tom Prahls Real Malmö 2004. Men man får egentligen gå tillbaka till IFK Göteborgs Champions League-stinna 90-tal för att hitta samma konkurrentförsvagande värvningsstrategi.
För några år sedan gick spelare som Bachirou, Larsson och Sarfo direkt till Nederländerna eller Belgien. I dag kan Malmö locka lika mycket. Makthierarkier har förändrats.
Vad får det för konsekvens?
Dels den sportsliga:
I fallet Rieks: Malmö får poänggaranti på offensivt mittfält som saknats och en spelare av högsta allsvenska klass som inte kommer flytta på sig för utlandsäventyr de kommande åren (till skillnad från både Arnor Traustasson och Mattias Svanberg).
Generellt: Risken att nyförvärv ploppar minskar. Spelare som är bra i en allsvensk miljö bör inte ha speciellt svårt att göra det i en annan allsvensk miljö. Språk- och kulturförbistringar uteblir. Klubben behöver helt enkelt inte chansa längre.
Dels den mentala:
Signalvärde i sin mest avskalade form. Sveriges mest framgångsrika klubb genom tiderna värvar den just nu bästa spelaren i Sveriges näst mest framgångsrika klubb. Reaktionerna på det markerar vilket värde och hur ovanligt det faktiskt är.
Jag tror vi får vänja oss. Det är nu Champions League-spelet och de fyra SM-gulden på fem år börjar märkas på allvar. Sonny Karlsson må muttra ”Vi säljer inte till Malmö” i all evinnerlig tid ute på Hisingen, det ändrar inte faktum att det nu är ett lika rimligt mellansteg att gå till Malmö som att gå till en mellanklubb utomlands. Alla spelare vill vinna. Alla spelare vill spela i Europaspel. I Malmö råder just nu garanti för båda.
Det tydligaste tecknet på överlägsenheten? Personalkostnaderna. Lönerna. Som många mer fotbollsekonomiskt kunniga personer påpekat tidigare går ökande lönekostnader hand i hand med framgång på planen.
Här ser vi Malmös förändring av totala personalkostnader de senaste fem åren (2016 senast tillgängliga):
2012: 70,7
2013: 72,2
2014: 103,1
2015: 135,3
2016: 125,2
Siffror i miljoner svenska kronor.
2017 tillkom Johan Dahlin, Lasse Nielsen och Carlos Strandberg så löneposten lär inte ha minskat väsentligt under det gångna året.
Ingen annan klubb är i närheten.
IFK Göteborg gick under dessa år från 53,6 miljoner 2012 till 69,5 miljoner 2016 i totala personalkostnader. Och klubben siktar på att sänka, snarare än tvärtom.
Ni märker själva skillnaden. Från knappa 20 miljoner till 55. Det är den förändringen som möjliggör Rieks-värvningen.
Avståndet ökar. Malmö håller på att bli ett svenskt Juventus.
Ett till fel:
Du skriver att det råder garanti på europaspel i Malmö. Förra året hade de ett (på pappret) starkare lag än just nu och då åkte de ut mot ett bonkegäng från Makedonien.
Fast Vardar slog ut Turkiets näst bästa lag och var helt ok i en Europa League grupp som var betydligt tuffare än ÖFKs tex
Malmö FF är en förening sprungen ur arbetarrörelsen precis som IFK Göteborg, att nämna MFF med Bayern München och Juventus är antingen dålig kunskap om den svenska fotbollen eller en avundsjuk rädsla.
Det där med att ta nästa steg (som att etablera en högre nivå, typ Celtic , Ajax eller liknande ) för en allsvensk klubb är i princip omöjligt för en föreningsägd klubb i Sverige, speciellt då om klubbens ursprung och värderingar är minst lika viktiga som det rent sportsliga. Allsvenskan är allsvenskan, det är i den serien vi kämpar, det är där vi är hemma. Lagen som dominerar här idag kommer en dag att se upp till ett annat lag än det som har medvind just nu.
Jag är infödd MFFare och älskar den klubben men jag älskade också änglarna när dom härjade i Europa på 80/90 talet, där fanns ingen avundsjuka man bara tyckte om det man såg, den fantastiska gemenskapen i IFK och givetvis alla kanonmatcher.
Hur som helst, när Malmö och blåvitt möts är det på riktigt.
Joel, ärligt talat. Du skriver att Malmö FF är Sveriges mest framgångsrika klubb genom tiderna. Jag hade köpt det om du istället hade skrivit att de har flest svenska mästerskap. Låt gå för att du är ung, men en sportjournalist borde ha koll på (och värdera!) titlar och framgångar i europacup-spel. Du skriver dessutom för en göteborgstidning, bättre koll ska man kunna förvänta sig!