1+3-årskontrakt – flipp eller flopp?

Inför 2017:
Jakob Lindström (Örgryte), 1+3
Chisom Egbuchulam (Enugu Rangers, lån), 1+3
David Engström (IFK Värnamo), 1+3
Jonathan Rasheed (IFK Värnamo), 1+3

Inför 2018:
Karl Bohm (Utsikten), 1+3
Johan Hammar (Örgryte), 1+3
Alexander Angelin (Utsikten), 1+3

Inför de två senaste säsongerna Häcken plockat in sju spelare på samma typ av avtal: Ett år med option på ytterligare tre.

Gemensamt för alla? De har kommit från lägre divisioner och varit relativt oprövade på allsvensk nivå.

Chansvärvningar? Ja, så skulle de kunna kategoriseras.

Hittills har det inte burit frukt (mer än med Jonathan Rasheed där kontraktet förlängdes i september).

Klubben utnyttjade inte förlängningsoptionen kring varken Jakob Lindström, David Engström eller Chisom Egbuchulam. Istället klev två av dem, Lindström och Engström, tillbaka till superettan (Örgryte), samtidigt som Egbuchulam verkar ha återvänt till Nigeria.

Bättre lycka för trion som har anlänt till 2018.

– Det är bara full fart från start. Direkt visa vad man går för. Gör man det bra kan det bli fyra år. En morot att kämpa för, sa Angelin om kontraktsutformningen när han presenterades.

– Vårt jobb är väldigt prestationsbaserat. Tar man inte för sig hela tiden spelar det ingen roll om det är ett lägre kontrakt. Det blir en rolig utmaning, tillade Johan Hammar.

Så här lång har den nya trion dock inte lyckats bättre än den gamla. Titta bara på antal spelade minuter i årets fyra svenska cupen-matcher (IFK Värnamo, Norrby, GIF Sundsvall och Djurgården):

Karl Bohm: 17 + 0 + 0 + 18
Johan Hammar: 0 + 0 + 0 + 0
Alexander Angelin: 0 + 0 + 0 + 0

Så, 1+3 …

Flipp eller flopp? Hittills det sistnämnda.

För spelarna, för klubben.

Det är dock förståeligt varför kontraktsutformningen används.

Spelarna, ofta som sagt från lägre divisioner, får en chans att testa vingarna högre upp. Ja, det finns såklart en osäkerhetsfaktor i den ettåriga grunden, men utan den kanske klubbens aldrig hade vänt blicken mot dem.

Att skriva ett fyraårskontrakt (eller ens ett över två, tre år) med en oprövad spelare? Nja. För stor risk. Se på Lindström, Engström och Egbuchulam som inte lyckades slå sig in i allsvenskan.

Samtidigt finns lockelsen, och motivationsfaktorn, om tre nya år där.

För klubbarna då?

Ja, med 1+3-årskontraktet minimerar de risken att bli sittandes med spelare de inte vill ha. Funkar det inte, presterar de inte, är det bara att säga adjö efter en säsong.

Den negativa sida av myntet blir givetvis det omvända. Skulle någon av spelarna slå igenom och bli heta på övergångsmarknaden finns det inget långsiktigt avtal som knyter dem till klubben. De skulle, rent hypotetiskt, kunna lämna ganska omgående utan att klubben får något för dem.

Något sådant har Häcken dock inte behövt uppleva ännu.

***

Tilläggas ska: När IFK Göteborg nyligen värvade Giorgij Charaisjvili skrevs kontraktet över 2018 med option på tre och ett halvt år.

Börjar de också använda sig av en Häcken-liknande princip?

Kommentarer om “1+3-årskontrakt – flipp eller flopp?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *