IFK Göteborg är inne i ett stim. Håller det i sig över Gefle på onsdag och Djurgården på söndag?

Jag gillade Kalmarmatchen. Jag tycker att Kalmarmatchen kanske var den bästa insatsen på hela säsongen. Jag tyckte att alla höjde sig ytterligare lite grand och jag tyckte att Tobias Hysén nu är nära maxform.

Det är vad jag tycker.

Jag tycker dessutom att Pontus Farnerud bör ersätta avstängde Philip Haglund mot Gefle och att han framöver bör lägga beslag på platsen till höger i konkurrens med Emil Salomonsson – på nytt nyttig i inhopp.

Kalmar skapade inte mycket. Mindre än väntat, men kändes inte ofarligt i första halvlek.

Jag uppskattar verkligen Kjetil Waehlers rejäla brytningar, hans inställning och närkampsspel. Det är lätt att glömma bort sådant när vi hyllar hjältar.

Trygghet är en central del i idrottsliga prestationer. Det finns just nu en stor trygghet i allt vad IFK-spelarna företar sig. Prestationerna är inte maximala, men ständigt stabila.

Och ja, det är rätt att låta Robin Söder spela forward just nu. Han är så skicklig på att hålla i bollen och vänta in Hyséns utflykter, precis så han skall agera.

Samtidigt kommer både IFK:s mål på försvarsmisstag från Kalmar, framstressade av motståndaren. Också en del av idrotten och fotbollen.

Farnerud gjorde i kväll sin första match sedan i början av november. Det är ett halvår sedan. Döm honom inte för försiktig insats den kvart han fick spela. Att han trivs bäst centralt var tydligt direkt; vänsterkanten blev tom när Sam gick upp på topp.