Sju skäl till varför detta INTE var okej, Blåvitt

Måste ta upp en sak. IFK Göteborgs insats mot Mjällby. Listar typ sju skäl (dock inga dödssynder, men ändå) till varför den inte var okej. Okej?

Utgår från spelarna. Tänker ansvar. Kopplar till kompetens. Konstaterar: Blåvitt höll låååångt ifrån normal standard. Letar skäl: 1) Inget SM-guld att spela för, 2) lite folk (mer än 7000) på läktarna, 3) dålig gräsmatta, 4) ovanlig avsparkstid (14.00), 5) värmen. Förstås är inget av dessa godtagbara.

Radar upp några skäl till varför prestationen borde ha varit bättre. 1) Ansvar gentemot supportrar, 2) Ansvar gentemot klubben, 3) Ansvar gentemot sponsorer, 4) Ansvar gentemot sig själva, 5) Ansvar gentemot de avgående tränarna, 6) Ansvar gentemot laget, 7) Ansvar gentemot lagkamraterna.

Som ni märker finns det en röd tråd i detta resonemang. Och det är vad lagidrott ibland handlar om. Inte ibland, utan alltid.

Det slogs i en del dörrar och gapades ett och annat högljutt ord i IFK:s omklädningsrum i lördags. Det är lätt att förstå, men förbättrade inte prestationen efter paus.

Själv hade jag släpat dit familjen som moment i ledig vacker dag. Säg så här: Jag var aldrig riktigt nära att tappa räkningen vad gäller antalet blåvita målchanser.

Jag kan förstå att det är lättare att tagga till när medaljer står på spel, men match är match och publik är publik.

Så vad gick egentligen snett? Fel spelare? Fel spelsystem? Rätt spelare men fel positioner? Eller kort … bara en dålig dag?

Förmodar att det avkrävs ett och annat svar på Kamratgården i veckan.

Plussar själv två: Emil Salomonsson, rättfram och tydlig högerback. Ersatte tidigt skadade Adam Johansson. Och så Erik Dahlin. Häxpipan i slutet var överkurs.

De klarar sig undan med godkänt. Resten kan bättre.

Share on Facebook0Tweet about this on Twitter1Email this to someone