Älskar den gränslösa pionjärandan

Det finns en pionjäranda i Göteborg FC jag gillar. Jag menar ”vi kan ta hem hela skiten” är ett underbart uttalande av klubbens starke man. Det finns inga gränser. Varken i tanken eller på planen.

Jag snackade en stund med Ingvild Stensland i klubbrummet när det lugnat sig. Hon vet vad som krävs för att ”gå hela vägen” och talade om lika delar tur i lottning som anpassningsförmåga. Spelet mot tyska och franska lag i en eventuell kvartsfinal kräver mer kyla. Mer bollhållande.

Det som gör mig lite orolig är att både Ingvild och Johanna Almgren tvekar om framtiden. Eller rättare sagt, de har inte bestämt sig. På min karta bestämmer man sig på stubinen när ens lag kvalificerat sig för kvartsfinal i Champions League.

Och det kanske bara är förhandlingstaktik.

Men oron gnager i mig. Jag hoppas verkligen att de stannar.

Jag flyttade mitt fokus från jublande glada GFC-spelare till den grymt spännande fotbollsvåren, med supercupfinal mot Malmö, med EM-klubblagsturnering i februari, CL-kvart i mars och ett superspännande lagbyggande fram tills dess.

Vi journalister älskar sånt här. I alla fall jag. Nu kommer vi spekulera och hylla ett tag, sedan ladda och drömma.

Hur långt kan det här bära?

Till final (17 maj)?

Varför inte, som Peter Bronsman säger. ”Vi vet ju inte exakt hur bra Lyon är, men avståndet har krympt.”

Och om drömvärvningen/-arna slår in kommer publiken.

Det kan jag lova på stående fot från GFC:s klubbrum.

***

Göteborg har alltså ett lag i kvartsfinal i Champions League. Det är 17 år sedan sist.

***

Arsenal, Potsdam, Frankfurt, Rossiyanka, Bröndby, Malmö eller Lyon. På torsdag lottas det i Geneve.

***

Pionjäranda? Längre än så här har klubben som bildades 2003 förstås aldrig varit. Det finns ingen betungande historia i väggarna, bara spännande tankar om framtiden.

***

Vad jag tror om möjligheterna att få hit Marta? Ingen aning. Men det är en bra dröm. Vi börjar där.

Kommentarer om “Älskar den gränslösa pionjärandan

Kommenteringen är stängd.