Förlust efter uselt powerplay

Jag är en rätt snäll person, sticker sällan ut hakan och inser att de där nere på isen kan sin sak – ishockey – mycket bättre än vad jag kan.

Tar därför inte på mig rollen som expert, nöjer mig med uppgiften som betraktare.

Som sådan tycker jag:

Frölundas powerplay mot AIK var kass. Det duger inte att spela i numerärt överläge sju gånger – till och med 5 mot 3 i en dryg minut – och inte skapa mer än Joel Lundqvist, Magnus Kahnberg, Mathis Olimb, Fredrik Pettersson, Mika Pyörälä, Christian Bäckman, Henrik Tömmernes.

Som ni ser, en kollektiv kollaps.

Det går inte att vänta in kanonlägen som aldrig kommer; avsluta hellre än inte alls – och ge inte bort pucken.

Symptomatikt kom Frölundas kvittering efter en vacker frispelning och soloåkning av Fredrik Eriksson.

Min fråga till Frölunda – och för den delen även AIK: Åkte ni runt och sparade er? Till vad, i så fall?

Analys, alltså: Frölunda förlorade den här matchen i powerplay. Det måste vara bättre, effektivare.

***

Publiken svek mot AIK. Lockar Brynäs och Modo fler än 8114.

***

Jag vet inte hur ni känner, men jag börjar bli rätt nyfiken på vem den nye klubbdirektören i Frölunda är? Namn, någon?

***

Jag har sett både Djurgården och Luleå borta i veckan och hade för mig själv byggt upp en del förväntningar inför det här, Magnus Kahnbergs hemmacomeback. Men det var dött. På läktarplats och på is.

Efterlyser: Snabbare, rakare, tydligare uppträdande. Fler skott.

***

Kastade ut en fråga på twitter och ställer om den här i bloggen: Vilken är er favoritkedja i Frölunda genom alla tider? Jag lägger min färska röst på Samuel Påhlsson, Per-Johan Axelsson och Daniel Alfredsson, glömmer för allt i livet inte bort Niklas Andersson, Jonas Johnson och Tomi Kallio men går känslomässigt mest igång på Niklas Andersson, Peter Berndtsson och Patrik Carnbäck. Vad säger ni?

Facebook

0

Twitter

email