Embryo till något vackrare

Strafförlust, visst och två bjudmål, visst – men ändå: Det här var ett embryo till någonting större, vackrare, vassare.

Ingen hänger Logi Valgardsson efter fadäsen vid 1-1, inget hugger Stefan Selakovic efter indianpassen som gav 2-2. Inte efter en träningspremiär i Copa del Sol.

Och det var inte det som var det viktiga – även om det precis, som Mikael Stahre konstaterar – alltid går ut på att vinna, särskilt turneringsmatcher.

Vi är ju några som har undrat om vi skall få se underverk av Stahres och Magnus Edlunds Blåvitt i år – vad är det nya tränarna har kokat ihop? Har spelarna anammat idéerna? Finns kvaliteten?

Ja, det verkar så.

Det är hög press och backcheck synkront. Det är stort bollinnehav och rull inom laget när det önskas. Korta, snabba passningar, inte sällan ett tillslag touch. Det finns en rörelse och löpvillighet redan nu.

Och rost. Och det man får efter ideliga repetitioner: Det sätter sig i ryggmärgen.

Försvaret snubblade vid ett par gånger på bristande personkännedom.

Mittfältet fann varandra tidigt och jag gillade Daniel Sobralense.

Frågan är hur Logi Valgardsson tänker där? Luckan bakom ”Sobra” skall fyllas. Där sätts nya Blåvitt på prov. Spartak Moskva, som rysk seriefyra, fann dem i första halvlek.

Framåt är Tobias Hysén vinterhet. Tror dock att Tobias Sana kan passa bättre i rollen mot sämre lag än Spartak framöver. Hannes Stiller kom bort, särskilt i andra. Och Sana såg sugen ut i sitt inhopp. Lika med konkurrens.

John Alvbåge? Han var okej. Gjorde ingen supermatch, men han tog en straff och gjorde en rejäl räddning i andra halvlek.