… men om jag säger 1998, då!

IFK Göteborg är guldkandidat, både med och utan Nordin Gerzic. Han har tränarens förtroende och är mer eller mindre handplockad av Mikael Stahre. Det är därför han väljer IFK Göteborg. Jag är möjligtvis lättlurad, men tycker mig ha sett tillräckligt mycket kunskap och kvalitet under försäsongen i årets Blåvitt för att våga utbrista ”det här blir ett topplag i allsvenskan 2012″.
Jag minns att vi vara några som utbrast ungefär samma sak 1998, året efter första guldmissen (det blev ett silver 97) under Champions League-eran. Ordföranden Gunnar Larsson, klubbdirektören Thomas Wernerson och dåvarande styrelsen bestämde sig för att återta kommandot och ”vinna tillbaka guldet”.

Ni som kan er blåvita historia känner kalla kårar när jag rabblar namnen Christian Karlsson, Stefan Bärlin, Dick Last, Joakim Persson och Andreas Hermansson i en följd.

Var för sig, otroligt skickliga och fullt i klass med Kjetil Waehler, Nordin Gerzic, Jonn Alvbåge, Daniel Sobralense och Emil Salomonsson.

Men dyra och i efterhand kostsamma satsningar. Det fanns pengar då, 1998; de sista av 100 vackra Champions League-miljoner tilläts rulla.

Jag gör egentligen ingen regelrätt jämförelse, men ber bara om viss försiktighet när ni sitter där ute i koja, stuga och lägenhet och drömmer om guld, grönfärgade skogar och Europapspel.

Som ni förstår tänker sig Mikael Stahre ett lag i stil med Alvbåge – Salomonsson, Waehler, Jonsson, Dyrestam – Selakovic, Haglund, Gerzic, Sobralense – Söder, Hysén.

Det är mycket nytt och nytt tar tid, måste få ta tid – men framgång är ingen omedelbar effekt av satsning på kvalitet.

Ord som personkemi, lagsammansättning och motivation är minst lika viktiga ingredienser.

Jag har skrivit det tidigare. Kamratgården får inte bli en ändhållplats, där själva namnet ger ett snyggt kontrakt, en bra sign-on och stora tidningsrubriker.

Jag känner Håkan Mild som en tillräckligt smart lagbyggare för att undvika den fällan.

En 35-årig mittback, två 28-åriga mittfältare och en 29-årig målvakt skall förstås inte stå i vägen, de skall staka ut vägen.

Det finns i alla framgångsrika lag och trupper spelare som står bakom och knackar. De som knackar allra hårdast, i min värld, är Joel Allansson, Tobias Sana och Sam Larsson.

Exakt vad det betyder under 2012 får vi se.

Att Nordin Gerzic ansluter till A-laget redan sent i kväll är inget annat än av godo.

Årets IFK-trupp har mer kvaliteter än den som vann guld 2007.

Och jo, där finns motiviation. Kemin och sammansättningen blir laglednings huvudvärk framöver.

Funderar avslutningsvis runt småfjantiga smeknamnet Real Göteborg.

På riktigt? Eller ett Los Galacticos, där namn och spelare (Figo, Zidane, Beckham och Ronaldo) till slut faller som dominobrickor?

Share on Facebook0Tweet about this on Twitter1Email this to someone

2 kommentarer om “… men om jag säger 1998, då!

Kommenteringen är stängd.