Vad är egentligen träningsmatcher värda? Vilka slutsatser kan dras? Och varför finns de? Häckens tränare Peter Gerhardsson tog själv upp ämnet, halvt på skämt, halvt på allvar, när vi snackade efter Häckens 1-0 mot Halmstad på Valhalla.

Det Peter menar, tror jag, handlar mest om att lag/tränare/spelare testar olika saker i olika matcher. Självklart handlar det om att vinna, men ibland kan andra moment vara överordnade.

Som i går, där Häcken vill spela mer i djupled, prestera ett mer effektivt djupledsspel, och jobba extra på att återerövra boll.

Det gick så där, om ni frågar mig.

Och jag grundar det på första halvlek.

Häcken ställde upp tre man i linje (anfallslinje) och Halmstad flyttade upp sin backlinje så högt att ytorna fanns bakom. Ändå valde Dominic Chatto och Oscar Lewicki – centrala balansspelare för dagen – att äga boll och rulla i sidled.

Lite för fegt och trögt för min smak, men där fanns säkert ett syfte.

Nu gick Chatto sönder strax före paus (vrickning i vänserfot), men i andra halvlek tycker jag att ersättare Josef Elvby blev spelaren som ändrade matchbilden, höjde bolltempot och gav Häcken fler målchanser.

Målet var Dioh Williams. Bollstöld, djupledledslöpning, rundade målvakt och rullade in 1-0. Matchens enda mål.

Annars var det duellernas match. Oscar Lewicki fick en ordentlig kyss i första halvlek. Han berättar mer om den här.

Även i andra small det ett par gånger. Förre Häckenspelaren Peter Nyström blev varnad efter duell med inbytte Björn Anklev. Nyström spelade även med bindel runt armen.

Jesper Westermark startade till höger i ett tremannaanfall, och tog centerrollen i andra halvlek när Eddie Hernandez gick ut.
Om det, och det faktum att han blev både utbytt och inbytt talar han här.

Summa summarum: Häcken är inne i en tränings- och matchintensiv period. Lyngby i Köpenhamn i lördags, Assyriska här på Valhalla på fredag kväll. Peter Gerhardsson rullar runt på hela truppen och ger många unga chansen.

Mot Halmstad spelade Andreas Almroth högerback i 90 minuter, Hampus Palmqvist hoppade in i anfallet mot slutet, Pontus Johansson fick spela mittback och Leo Zhuta vänsterback i en halvlek.

En medveten satsning från Häckens sida, som kommer bära frukt.

Bäst: Jag gillade Mohammed Ali Kahns driv som mittback, särskilt i andra halvlek.

Men: Alla kan mer.

Och: Vilka slutsatser skall vi egentligen dra?