Drömmål. Av Jakob Olsson igen. Men. Som Alexander Axén säger. Gais måste börja vinna nu.
Gais spelade skjortan av Kalmar fram till Wanderson i samma sekvens tappade både byxor och huvud. Det här är till Wanderson (och alla andra som kan behöva en påminnelse): I fotboll spelar man tills domaren blåser. Alltid.
Gais bjöd nämligen in Kalmar i matchen. Gais gav bort initiativet. Men – och här håller jag med Canal Plus-experten Tony Gustavsson: Gais “vinner” till slut med 2-2.
***
Gais gör tre spelarbyten i andra halvlek, ännu fler positionsbyten, ett par taktiska förändringar. Det knådades, det analyserades och det kämpades. Därför åker Fredrik Lundgren & Co hem från Guldfågel Arena med en poäng. Det är den goda saken. Det mindre goda är ett enpoängare inte skapar andrum.
***
Åtminstone jag ryckte på ögonbrynen över den startelva Gais ställde på benen. Mervan Celik, som körde för fullt på Gaisgården i går, satt kvar på bänken, centrala spelarna Romario, Markus Gustafsson och Reuben Ayarna var på plan alla tre. Det visade sig vara ett alldeles utmärkt drag av Alexander Axén och Kjell Pettersson. 1-0 efter 16 är ett mästerverk. Alla var med. Romario touchade till Markus Gustafsson som släppte kort till Wanderson. Vägg med Linus Tornblad och så … pang! Mellan benen (tyckte jag i alla fall) på Kalmarmålvakten Etrit Berisha.
Så långt allt väl. Det var frid, det var fröjd och Gais öste på. Chanserna och avsluten avlöste varandra. Jag tyckte mig till och med se Henrik Rydström muttra över tingens ordning.
Det var då Wanderson blev dragen i byxorna och slutade spela. Innan domaren blåst av. Kontring. Inlägg. Och bollen in mellan Calum Angus och Fredrik Lundgren. I min bok bör Angus låsa förstastolpen där.
Däremot går det inte att hänga engelsmannen vid andra baklängesmålet. Det är dock en följd av obalans i Gais, som resulterar i ett spikrakt klassmål signerat Nenad Djordjevic (skottpassning), Tobias Eriksson (skarv) och Abiola Dauda (avslut).
Angus hamnar på efterkälken och det ser på det hela taget lite … onödigt ut.
***
Jag satt likadant för några veckor sedan. Såg Kalmar FF på tv mot ett Göteborgslag. Då som nu: Abiola Dauda. Tre mål mot Häcken, två mot Gais i går. Nu toppar Dauda skytteligan. Gör han dessutom mål mot fler lag än de från 031 kan det räcka riktigt långt i skytteligan.
***
Det finns de som förklarar den usla publiksiffran i Globen med att Gais spelade samtidigt. Hade ändå inte räckt om vi flyttat hela Guldfågeln till Stockholm!
***
Canal Plus-experten Tony Gustavsson hyllar Häcken TROTS “dåliga förutsättningar, låg omsättning och halvtaskig spelartrupp”. Ungefär så. Jag vänder på det. Häcken är ett topplag TACK VARE fantastiska förutsättningar, bred trupp och hög omsättning.
***
Jag har för mig att det var ungefär så här för några år sedan. Gais spelade alltid oavgjort. Låg i mitten av tabellen. Jag kanske är väl hygglig nu, men jag ser kvalitet i det här laget som, rätt omhändertaget, bör ge en bättre tabellplacering än så. Färre bjudningar = fler poäng.
***
Kvitteringen var vacker. Och gav Peter Ijeh ett poäng i protokollet. Tillbakaspel till hårdskjutande och inhoppande Olsson och jublande glad efteråt. Kanske var det en väckarklocka/självförtroendeboost för Ijeh.
***
Hur funkade Erik Johansson som yttermittfältare? Inte någon av hans bättre matcher i år. Romario? Riktigt bra i första. Fredrik Lundgren? Jag ser stabilitet, men han kan bättre.
***
Jag vill också ha det sagt att detta kanske var Wandersons bästa 2012. Rörligare, med bättre tajming, fler välriktade avslut och ett kyligt mål. Men att ge bort bollar – även vid offensiv hörnflagga – kostar kontring.
***
Vad tyckte ni om matchen?


IFK Göteborg
Gais
BK Häcken
ÖIS
Frölunda Indians 








