Skadeförbannelse över sta’n

Vilar en förbannelse över Göteborgs elitidrottare? Frågan är möjligen berättigad efter de senaste dagarnas rubriker från sportvärlden. Först var det ju Frölundas VM-spelare Fredrik Pettersson som bröt armen och fick kasta in handduken just som VM-festen i Globen tog sin början. Jag tyckte och tycker verkligen synd om ”Freddan” som kämpat så hårt så länge för så lite.

Som om inte det vore nog knäcker lagkompisen och VM-succén Joel Lundqvist käkbenet bara dagar senare, dessutom för andra gången den här säsongen. Maximal otur för skadeförföljde Lundqvist. Frågan är, vilken kanske inte hör hit, om Joels utträde påverkar Henrik Lundqvists eventuella VM-deltagande.

Med dessa tankar tänkte kommer beskedet om att Christian Olsson, OS-hopp i tresteg och guldmedaljör i Aten för åtta år sedan, tvingas avbryta lägret i USA för ny osäker rehabperiod. Hinner öisaren i tid till London? Och är Christian inte värd en någorlunda friktionsfri uppladdning inför vad som förmodligen blir hans sista stora mästerskap?

Jag har som ni märker inte ens nämnt Göteborgs FC:s comebackande OS-hopp Johanna Almgren, ej heller Stina Segerström, som gick på en nit mot Jitex i går.

Och skulle man ha ansträngt sig kunde man lyft in Tobias Sana, som lyft Blåvitt och därefter landat olyckligt och lidit av att knäskålen hoppat ur led.

Förstås ingen förbannelse, men galet oturligt.