Vi visste ingenting. Trodde en hel del. Fick något helt annat. Italien är mycket bättre än jag någonsin anat, Spanien tillräckligt hungrigt för att vinna igen.
Det var ju där tvivlen delvis fanns, här oron gnagde; fanns tillräcklig vilja och motivation att göra vad som krävs att jag nya Europatitel? Och hur tänkte förbundskapten del Bosque lösa forwardsfrågan – Llorente eller Torres? Svaret spred sig som en smärre chockvåg över fotbolls-Europa.
Framför de fem mittfältarna Busquets, Xabi Alonso, Xavi, Iniesta och Silva placerades … Fabregas. I mitt tycke en godisbit för mycket i påsen. Med facit i hand en poänggivande lösning, som trots allt lämnar oss med gnagande tvivel; blev det egentligen inte vassare, tydligare och chansrikare när tålamodskrävande kortpassningsspelet tröttat ut ett lågt Italien och ersattes av en djupledsgående Torresfotboll.
Jag väljer att fria, inte fälla och hyllar den hårt prövade Chelseaanfallaren. Löpningarna. Respekten hos motståndaren. Det gör Fernando till ett alternativ och hot mot Irland i nästa match. Lobben? Det var rätt att lobba.
Det började som ett möte mellan två landplattor som gnagde mot varandra i ett taktiskt jordskalv. Spanien skakade, men var aldrig nära att rämna. Italien byggde italienskt med skärvor från förr (Pirlo, Buffon, De Rossi) och skapade något nytt, hållfast.
Den italienska trebackslinjen misstänktes minuterna före avspark förvandlas till en fembackslinje, men Italien stod pall, lett av just De Rossi, som med sin långa och korta ärm höll ihop det nya ”Gli Azzuri” som blixtrade offensivt med Cassano och Balotelli. Där har kapten Prandelli redan lösningen på anfallsfrågan, inhoppande målskytten Di Natale får han användning av ändå.
Emot det påståendet 1) Balotellis märkligt slöa agerande vid bjudningen från Ramos 2) Italien spelar inte Di Natale, Balotelli, Cassano samtidigt, 3) Målskyttar bör starta.
Jag kallade själv Spanien-Italien för rosen på tårtan. Jag står fast vid det, även efter en match som bjöd en fantastisk andrahalvlek, där tajmingen i vissa skor dock återstår att finna.
***
Godbit nummer 1: Silvas yttersida till Fabregas vid kvitteringen endast tre minuter efter Italiens ledningsmål. Noterade ni för resten att bollen gick Xavi, Busquets, Xavi, Iniesta, Silva och Fabregas? Ett riktigt spelmål.
***
Godbit nummer 2: Di Natales löpning som föregick hans eget 1-0-mål. Inhopparen sökte sig mot ”fel” mittback (Ramos) och lurade därmed Piqué som inte hängde med när De Natale vände i djupet i exakt rätt läge.
***
Vågar redan nu påstå att det är Italien och Spanien som når kvartsfinal från den här gruppen.
***
Det finns mycket magi kvar i fötterna på Xavi, även om han här hade ”obekant” roll, avsevärt högre än han vanligtvis trivs allra bäst i i Barcelona.
***
Dagens spelsystem: 4-6-0 tätt följt av 3-5-2.
