Tomhet, känner bara tomhet

Daniel Nannskog kokar. Zlatan Ibrahimovic ler. Arne Hegerfors muttrar. Jag känner bara tomhet. Ser Mikael Lustigs stolpe. Andrej Sjevtjenkos vandring. Mellbergs målmiss. Elmanders ”offside”. Och Zlatans stolpnick.

Vi har just förlorat en fotbollsmatch, men undrar om inte tron på den nyvunna svenska offensiven också gick förlorad, liksom drömmen om det gränslösa modet; den dolda anfallskapaciteten som var tänkt att blomstra och maximeras mot en värdnation i en öppningsmatch.

Av den taktiska planen blev det pannkaka. Vi fick ett gulblått hav av känslor och ett blått landslag som blottade strupe, halspulsåder och hjärta under en totalt oregisserad första akt. Vi lyssnade till en ärlig, men tagen Marcus Allbäck i paus, vi såg halsar växa och ryggar rätas i spelargången på väg ut till akt två.

Vi fick ett mål av en kapten som höll vad han lovade, skottframspelad av Kim Källström som i par med Rasmus Elm inte lyckades bära den ukrainska tyngd som sände chockvågor genom ett rike, tömt på kraft, skrämt till tystnad.

Jag framhärdar detta.

Vi vill lysa.

Vi lös inte.

Vi gjorde det vi gjort mot Island och Serbien; misstagen som inte finns. Glömde markera motståndarnas bästa på hörnor. Man kan kalla det hönsgård för hönsgård it was.

Jag älskade Olof Mellberg och Andreas Granqvist för vad de gjorde för sitt land, för sitt lag, när de offrade liv och lem och skottäckte större och starkare än självaste Börje Salming.

Nu pratar vi mest Mikael Lustig, han som höll sin stolpe men inte tittade åt vare sig vänster eller höger innan han gick över gatan. Där kom ”Sheva” som ett vrålåk och mosade boll, Lustig och en kapten som inte fattade nåt.

Jag vet i skrivande stund inte ”vems” markeringen egentligen var. Det jag vet är att det var MYCKET dåligt.

Alla mästerskapsdebutanter. Varför uppträdde alla som debutanter? Varför var ”Chippen” och Anders Svensson bättre än Sebastian Larsson och Ola Toivonen? Har det att göra med rutin, erfarenhet, kapacitet?

Vad bjöd stundens allvar? Var fanns glädjen? Varifrån kom all oro?

Det är England på fredag, sedan Frankrike. Det är två fotbollsmatcher vi måste vinna. De går att vinna. Jag såg ett trasigt Frankrike möta ett oklart England tidigare i dag.

Det vi måste är att tro.

På det vi gör, det vi kan.

Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om Anders Svensson tar Rasmus Elms plats centralt på mittfältet på fredag, jag skulle heller inte hamna i chock om Sebastian Larsson är högerback, Johan Elmander anfallare och ”Chippen” vänstermittfältare.

Hur det blir är en helt annan historia.

Hur det går avgör vårt öde.

***

Någon revansch för Poltava 1709 fick vi heller inte. Fan, också!

***

Lagerbäck, någon?

***

Vi börjar alltså med 1-2. Vad påminner det er om?

***

Gonatt.

6 kommentarer om “Tomhet, känner bara tomhet

  1. Dåliga insatser, men också fel laguttagning. Elm var usel, Toivonen likaså. In med Svensson och Chippen (vilket inhopp!). Elmander från start.

    Dessutom: backarna kan inte spela sig ur lägen och starta anfall, utan måste tjonga i panik. Pinsamt att se.

  2. Misstänker att det kan bli en fruktansvärd upplevelse mot ett england som är starkt i luften och på fasta situationer. Precis det som vi inte längre kan försvara oss mot.

  3. Var vi för säkra? På att vi skulle vinna? NU blir det mycket intressant att se hur detta lag ska coachas till vinst mot starkare lag

  4. Anfall börjar med ett bra försvar. Grundläggande i fotboll och det borde Hamren veta. Naivt var det verkligen och att möta ett England som verkligen kan hålla sina positioner kan nog tyvärr bli ett ännu värre uppvaknande var vi står.

  5. Lustigs stolpe var en katastrof. Att hålla stolpen lär vi ju våra barn som spelar 5-manna fotboll. Schevtjenko visade världsklass i boxen men alla dessa nickmål som Sverige släpper in börjar likna en sjukdom som inte går att undvika. Nu blir det riktigt svårt att tippa utgången i gruppen.

  6. Det friska vågandet riskerar ibland att bli naivt, som idag.. Den offensiva idén var helt enkelt för naiv.

Kommenteringen är stängd.