”Vi andra bara löjlar oss”

De slutar nu. De gamla profilerna. Olof Mellberg har bestämt sig. Andrij Voronin med. Liksom Andrij Sjevtjenko, Mark van Bommel och Milan Baros. De är trötta, har gjort sitt, vill priorietera annat; som den egna familjen, den egna kroppen eller förlänga karriären genom att komplettera almanackan med tidigare uteblivna vilopauser.

Jag förstår dem. Ändå håller vi på. Jag röstade exempelvis tidigare i dag på aftonbladet.se att jag vill att Olof Mellberg fortsätter i landslaget, gammal gubbe (snart 42 år) som jag är.

En del av mig förstår att det är över. Den andra, den som såg Mellbergs match mot Frankrike, vill inget hellre än att det aldrig skall ta slut.

Men … inget är för evigt. Ni ser nu framför er hur en 74-årig Pelé sitter inklämd mellan Kaká och Alves i det brasilianska omklädningsrummet inför en VM-match i Rio om två år, ni uppfattar Maradona i en matchsituation ropandes efter boll, strax höger om Messi, i ett anfall som inte finns.

Allt har sin tid.

Den förste att inse det i Sverige var Olof Mellberg.

Vi andra bara löjlar oss.

***

Och så finns nästa grupp. De som borde sluta, men inte inser att de skulle. Har funderat lite under kvällen på vilka de är, men inte inte hittat några självklara från detta EM. Hjälp mig gärna, när ni har namnen. Typen är inte helt ovanlig, personerna ofta av ”gammal-hjälte-karaktär”.

***

Det här går som på räls. Portugal vidare. Check. Nu tänker jag äta jordgubbar och hålla på Tyskland, sedan tar jag en nubbe för Spanien och äter en sill för England.

Glad midsommar på er och lycka till med kransen!

***

Är det för resten sill season nu, eller?