Ursäkta, men vad hände här?

Vad var det som hände? Gick Italien till final? Vad blev det av Hummels, den nye världsbacken? Gomez, skyttekungen? Özil, den väntade EM-kungen? Och varifrån kom Pirlo, Montolivo, Buffon och Balotelli?

Jag fattar ingenting.

Ingenting.

2-1 till Italien. Två mål av Balotelli, en klen straffreducering av Özil. Och några inlägg av Boateng. Det var vad vi fick. Av Jogis täta Löwverk återstod efteråt bara höstgles alpvegetation. Glöden hade falnat, lågan slocknat och jag hade fått ett nytt favoritmål. Vi nutidsmänniskor lever för stunden, det är därför jag på twitter skriver Tidernas mål efter Balotellis 2-0. Ni som följer på twitter höll inte med. Jag kan i alla fall inte dra mig till minnes ett hårdare skott, i alla fall inte ett hårdare skott som gått in i krysset, eller i alla fall inte i ett EM, detta EM. Skit samma, snyggt var det.

Jag, arma nutidsmänniska, kan heller inte minnas ett tamare försvarsagerande i en viktigare sekvens än när Hummels lekte 60-talsback och lät Cassano köra en helikopter innan han klippte in bollen rakt i huvudet på Balotelli, som hade studsmattan med sig in i straffområdet.

Då hade vi 1-0 och Tyskland anade inte vad vi andra fruktade, vi som höll på Tyskland och redan hade tagit ut det tyska EM-guldet. Det här var ett Italien långt ifrån Catenaccioeran, det låga inväntande. Det här var ju ett Italien som började sitt försvarsspel i Tysklands kalsonger, i Merkels vardagsrum. Men Italien är inte Italien om de inte kan ändra sig, exempelvis vid ställningen 1-0 i en EM-semifinal. Och så hade de ju de där två underbara galenpannorna längst fram.

Går det att unna någon en EM-final mer än Antonio Cassano, efter ett år som innehållit stroke och hjärtoperation?

Går det att imponeras mer av en spelare än Mario Balotelli, som haft Tvivel, som mellannamn när han nämnts bland de stora och nu tog klivet upp allra överst?

Cassano/Balotelli är ett fantastiskt anfallspar som gör fantastiska fotbollsmål och som har en fantastisk match framför sig – trots Balotellis galendumma varning (avdragen tröja) efter magin som redan fått mig att ställa Balotelli staty i vardagsrummet.

Jag har sett EM:s alla matcher hittills (det är ju inte så många kvar nu) och jag undrar om inte det jag nyss sett var det bästa hittills mot bakgrund av matchens värde, lagens gemensamma historia och ren och skär kvalitet. Jag går och lägger mig nöjd i sommarnatten och kunde bara ha önskat ett något tidigare reduceringsmål, ett mål som gett handsvett sista fem.

***

I min skalle dyker handssituationen där Pirlo använde armen för att rädda bollen på mållinjen upp. Vi har ju inte ägnat oss så mycket åt att rabbla redan passerade passager under detta EM, men hade Italien varit Sverige och Pirlo Anders Svensson hade straffrågan varit rubrikmaterial.

***

Nu får vi Spanien-Italien i final. Jag skrev så här efter lagens första möte. ”Italien är mycket bättre än jag någonsin anat, Spanien tillräckligt hungrigt för att vinna igen.”

Då mönstrade Prandelli 3-5-2, del Bosque 4-6-0. Det hoppas jag vi slipper i finalen. Nu uppträder Italien i ett 4-4-2 och Spanien enligt 4-3-3 om än utan tydlig anfallsspets.

Skrev inför matchen 10 juni ”Om jag skulle ranka EM-matcherna på förhand sitter Spanien-Italien som ros på tårtan.”

Så blev det.

Hade varit kul om den smakar något också.

***

Avslutar med en helt annan sak. Teddy Lucic, vår gamle landslagshjälte, gjorde i kväll ett mål för sitt Velebit – som forward – i 3-1-segern mot GFF. Teddy, som alltid är exakt så bra motståndet kräver, dyker därför säkerligen upp som VM-anfallare i Rio i par med John Guidetti 2014.

***

Samtidigt är Jörgen Wålemark klar för Eriksberg i division 5B.

***

Kanske blir Wålemark/Lucic på topp i Rio trots allt.

Facebook

0

Twitter

email