Åker strax till Hisingen men tänkte ge er min syn på Gais-AIK först. Det går förstås att gräma sig gruvligt åt AIK sena segermål, men det var egentligen skit samma. Gais behövde en trea och för att plocka treor måste man ha
1) Ett fungerande eget spel
2) Anfallare som kommer till avslut
3) Lite flyt
Gais saknade i solskenet denna sista augustisöndag allt det där egentligen. Jag lider med alla gaisare, jag lider särskilkt Wanderson, men det är inget nytt. Han får inte till det – även om han under perioder av andra halvlek bjöd på lite mer fart, en smula mer finess och någon halvchans.
Jag kan inte hjälpa att jag fortfarande, en kvart efter slutsignal står och funderar på varför Romario bildade anfallspar med Wanderson. Gais hade stora svårigheter att trycka tillbaka AIK och låsa fast gästerna. Gais anfallängd är för korta. Nu hör jag att Jan Mak tänker fortsätta spela Romario på topp. Det är förstås hans beslut, men jag hade hellre sett Linus Tornblad där.
Det återstår tio omgångar, åtta poäng upp till Gefle på kvalplats. Ingen omöjlighet, men min känsla, rent spelmässigt och sett till vad konkurrenterna (i först hand Gefle) gör just nu kommer det här inte gå.
Jag tycker mig sakna den riktiga fajterskänslan i laget, jag tycker mig se spelare som försöker förstå vad Jan Mak menar med sina gester under matcherna och jag undrar definitivt var alla gaisare var i dag.
3865 var säsongen tredje sämsta siffra.
En dag när alla skulle gå man ur huse för att stötta sitt kära Gais.
