Låt oss vara ärliga: Det här var okej, inte mer. Eller har jag för höga förväntningar?
Straffläggningen, kan vi – och det kommer förstås också IFK betona nu när det blev förlust – lägga åt sidan. Daniel Sobralense unnade sig lyxen att bränna två straffar (varav en i själva matchen) den här måndagen i La Manga, Ludwig Augustinsson gjorde ”en Sobra” och Mattias Bjärsmyr avslutade med en träff i virket.
Därmed gick Olympija Ljubljana från Slovenien segrande i ur denna strid i andra omgången av Copa del Sol.
0-0 vid full tid, 2-3 efter straffar.
För IFK Göteborg innebär det att klubben/laget defintivt kan glömma finalspel i helgen, men jag är rätt säker på att analysen innehåller helt andra saker än ”missat avancemang”.
Jag skulle kunna bidra med några små betraktelser, utifrån vad jag tror IFK främst sökte idag/söker just nu.
Jakob Johansson går från klarhet till klarhet. Hans i grunden tämligen utvecklade teknik och raka syn på spelet fotboll gör honom effektiv i uppbyggnadsfasen och – visade han vid flera tillfällen – granithårdare än någonsin.
Utan att veta exakt rollfördelning mellan Philip Haglund och Jakob Johansson faller mitt val i rollen som balansspelare (ytan mellan backlinje och mittfält) tvivels utan på Jakob Johansson.
Om Philips uppdrag, parallellt med att ligga lågt och säkra hemåt, också var att följa med upp i anfallen, finns det mer att önska, även om det under IFK:s allra bästa sekvens i matchen var just Philip Haglund som fixade straffen som borde gett IFK segern.
Daniel Sobralenses låga straff till höger var både tidigt adresserad och väl lös.
Vidare bör vi lyfta fram nya högerbacken Mikael Dyrestams trygga agerande både defensivt, men kanske framför allt offensivt. Här har Mikael Stahre och Magnus Edlund lyckats ituta Dyrestam – och balanserande mittfältare – betydelsen av att hota på kanten.
Det gjorde den tidigare vänsterbacken alldeles utmärkt, flera gånger i samråd med Nordin Gerzic, och dessutom med inspel/inlägg som sistatouch. All respekt för Emil Salomonsson, men tankarna gick till Adam Johansson och i viss mån till Stefan Selakovic (och när vi ändå håller på, varför inte också Niclas Alexandersson).
Hota, våga – och vinn. Dyrestam var både modig och trygg; hamnade såvitt jag kunde se aldrig i tidsbrist i det defensiva.
Ni var många som lyfte fram Daniel Sobralense efter premiären mot Sjachtar Donetsk i fredags, därför tittade jag lite extra på honom i dag. Jag känner igen de vackra yttersidorna, jag känner igen kärleken till bollen, men jag – och knappast motståndarbackarna heller – ser allvaret i hans attacker. Ödmjuka önskemål från min sida framöver: Variera ”hålla i” med ”släppa på ett”. Det ger mer dynamik, bättre utfall.
Förr stod Tobias Hysén för farten i IFK Göteborg. En djupledsboll på ”Tobbe” var en målchans för IFK. Så kommer det vara även 2013, även om laget, med David Moberg Karlsson, på planen, får ytterligare en spelare som gillar att komma ned och vända – och sedan löpa i djupet.
Visst är det tidigt på året och nog bör vi vänta med att skruva på hela kravflödet, samtidigt hade jag gärna sett DMK spela lite enklare, utnyttja lagkompisarna lite mer och undvika de längsta dribblingsraiderna.
Det kan gå, men oftast inte. Däremot, när han löper mot första stolpen i inläggsspelet, fungerade intentionerna alldeles utmärkt.
***
Målvakten Marcus Sandberg fick under 2011 en del berättigad kritik och lånades under 2012 ut till superettaklubben Ljungskile SK. Nu är han tillbaka och levererade stabilitet direkt; ingen straffhjälte, men bra placering i målet och tryggt rörelsemönster.
***
Måste skriva några rader till om Tobias Hysén. Märkte ni (ni som såg matchen, alltså) hur IFK höjde sig som lag när ”Tobbe” kom in i andra halvlek. Under loppet av bara några minuter radades åtminstone fyra halvchanser upp, varav Hyséns lobb i ribban var alla närmast att resultera.
***
Avslutningsvis: Om det handlar om balans är IFK Göteborg 2013 på god väg.
Behåll lugnet, tålamodet och bygg på vad som fungerar: i första hand Augustinsson och Dyrestams ytterbacksspel, Johanssons balansroll, Bjärsmyrs fadersuppdrag och Hyséns skärpa.
***
Tobias Hysén och Nordin Gerzic – där har ni IFK:s målgörare i straffsparksläggningen.
***
Ny match på torsdag, då mot norska Strömsgodset.
Kanske lite tidigt att säga nått om Sandberg efter att bara ha sett honom i denna match, men det som slog mig var att han vid minst ett tillfälle löste en situation genom att slå en bra passning med fötterna i ett lite pressat läge. Som jag minns det från 2011 så var det framför allt spelet med fötterna som var det stora problemet. Då var jag livrädd varje gång han fick en bakåtpass till sig och man märkte att även hans lagkamrater kände på det sättet. (De slog hellre ut bollen till inkast.)
Även Alvbåges stora problem är som jag ser det att han inte kan använda fötterna och det är något som jag inte riktigt förstår. Att ta emot en bakåtpass och att därefter kunna slå en tio-meters pass med fötterna borde man kunna klara av med lite träning. Jag hoppas verkligen att det är detta som ligger i fokus under målvaktsträningarna på kamratgården.
I varje fall tycker jag att det såg lite lovande ut med Sandberg igår.
Dyre bör få chansen som mittback brevid Bjärs.
Ja, Kalmar FF var glada att bli av med lyxliraren Sobralense. Hur länge ska det dröja innan Blåvitt inser samma sak?
Hyfsat spel stundtals, men framåt är Blåvitt mycket bleka. Analyserna av debaclet förra året gick mycket ut på att försvaret var svagt. Men var inte de största bristerna i anfallet? Samma anfallare i år….
Är sobra verkligen en spelare man ska satsa på? Han är ju så extremt ojämn. Ena stunden visar han upp sina magiska fötter men den andra så stannar han upp hela spelet, slår en felpass och ser jädrigt loj ut. Han börjar dessutom att närma sig trettio.
Vad gäller Sobra kan han vara bra att ha när blåvitt har ledning i andra halvlek, som skall försvaras.
På topp ska finnas två sådana som Tobbe och David.
Hjalmar är för långsam.
Dyrenstam tar snart en av de två backplatserna i blågult.
Jag håler med om Dyrenstam. Han var ”gör bra” i försvaret och kanske ännu bättre framåt, jag lev mäkta imponerad!
Jag blir så trött och ledsen när jag ser Sobralense. Så fort han får bollen stannar han upp och låter hela motståndarelvan springa hem på rätt sida för att försvara sig.
Jag vet inte om han har fått direktiv ifrån Stahre att ”stanna upp och låt medspelare (och motståndare) följa med upp i anfallet?
Så fort han stegade fram för att ta straffen fick jag ont i magen. Straffskytt bör väl en het spelare vara? Inte en iskall ”brasse”.
Våra ytterbackar och Tobbes inhopp får väl ses som de enda ljusglimtar i denna gäsptillställning.
Och så tillbaka till Sobra…….USCH OCH FY, köp ut honom ifrån kontraktet illa kvickt och släng in en junior istället!!!
Marcus: Tar du inte i lite nu? Jag tror fortfarande på ”Sobra”, men håller med dig om ett generösare grundtänk vad gäller juniorerna.