Blåvitt söker – och finner

IFK Göteborg 2013 handlar fortfarande väldigt mycket om jämförelser med 2012. Och vad ser vi? Jo, ett tydligare djupledsspel, skarpare hot på kanterna, ett avsevärt mer kompakt lag och en tryggare backlinje.

Att Blåvitt, just i dag, dessutom lyckas vinna en fotbollsmatch – årets första – mot en svag norska ligatvåa (Strömsgodset) gör inte saken sämre för göteborgarna.

När vi summerar dagarna i Copa del Sol finner vi följande tre resultat: 1-2 mot Sjachtar Donetsk, 0-0 mot Olympija Ljubljana (2-3 efter straffar) och så 3-0 mot Strömsgodset.

Det är resultat som stärker, spel som väcker förhoppningar eller åtminstone ger något att bygga på. Fjolårets kompromisslösa attackvilja och långa lag är utbytt mot ett tänkande, tickande och taktiskt IFK Göteborg.

Det är inte alltid vackert, det kan se lite kantigt ut – som under första 15 minuterna mot norrmännen, men där finns en förmåga att såga upp motståndarförsvar med flera olika metoder.

Bara det att målen tillkommer på tre olika sätt.

Det första via en fast situation, där en omarkerad Philip Haglund nickade in Ludwig Augustinssons vänsterhörna i den 28:e minuten.

Inläggsmålet och skarvnicken av Tobias Hysén när Mattias Bjärsmyr (!) curlar in bollen från högerkanten i 33:e minuten.

Och så det avslutande 3-0, där ett säckigt och slutkört Strömsgodset invaggades i falsk säkerhet och överraskades av Joel Allansson genomskärare i djupled till Philip Haglund (bra i dag). Haglund satte i sin tur bollen mot första stolpen dit inhoppande/comebackande Robin Söder löpte med en bredsida i beredskap.

IFK Göteborg är en sökande skapelse, med sökande varelser. Det jagas självförtroende, linjer, trygghet och förstås segrar.

Indidviduellt finns flera starka skäl att laget befinner sig i en positiv utveckling.

Jag såg inte första matchen mot Donetsk, men kan med säkerhet slå fast att Mikael Dyrestam på högerkanten och Ludwig Augustinsson på vänsterkanten borgar för ett mindre förutsägbart anfallsspel 2013. Min bild av de båda ynglingarna är dessutom att de kombinerar offensiv kraft med defensiv förmåga.

Det är tydligt att det i första hand inte är yttermittfältarna som hamnar i inläggsläge i årets Blåvitt. Både Nordin Gerzic och Sam Larsson dyker upp mer centralt, där Strömsgodset med sin höga backlinje bjöd både David Moberg Karlsson och Tobias Hysén goda möjligheter att spela det spel de gillar allra bäst.

Löpa in på ytan bakom försvarslinjen …

Det hade utan överdrift kunnat bli ytterligare mål för IFK Göteborg i den här matchen. Det hade däremot knappast kunnat bli något för Strömsgodset, som aldrig gavs tid och möjlighet i ytan framför John Alvbåge.

Jag kan bara tala för egen sak, men är långt ifrån redo att hylla eller lyfta detta lag till skyarna. Jag är dessutom helt övertygad om att ingen endaste själ med blåvita ränder tar något för givet 2013.

Marcus Sandberg fick hålla nollan i måndags, John Alvbåge nu på eftermiddagen. Den vetskapen – både för målvkterna personligen, men framför allt för LAGET – blir en viktig byggsten i det fortsatta arbetet med att forma fotbollslaget IFK Göteborg 2013.

I fjol bjöd ett utdraget IFK Göteborg motståndarna på kontringslägen och jätteytor framför straffområdet. Något sådant har i alla fall inte jag upptäckt under matcherna i Spanien.

Avslutar med ytterligare några plustecken:

Philip Haglund arbetar stenhårt med att balansera defensiven och understödja offensiven. Lägg därtill ett mål och en assist. Well done!

Jakob Johansson syntes inte så mycket i dag, men behöver inte det heller. Jakob vet sin roll, gör sitt jobb och skapar trygghet.

Jag glädjs dessutom med Kjetil Waehler, hårt kritiserad tidigare, som lämnar ytterligare en match med betyget väl godkänt.

***

Hur illa var det med Mattias Bjärmsyr? Ett säkerhetsbyte?

***

Nästa IFK-match spelas på Valhalla nästa lördag mot danska Sönderjyske.

6 kommentarer om “Blåvitt söker – och finner

  1. Marcus, det verkar onekligen som om DSM-Stahre tänkt om och börjat rätta sig efter resurserna och bygga från grunden. Balkander skriver att det är ett mer tänkande Blåvitt och inte alltid så vackert. Kan man ju hålla med om!

    Under försäsongen 2012 har jag för mig att Stahre upplevdes och uppskattades som en motvikt till den ”tråkiga” Jonas Olsson. Han har fått betydligt mer pengar än Jonas att röra sig med och gjort några roliga värvningar. I logikens namn borde han då förlora supportrarnas förtroende i år om han inte levererar resultat och dessutom inte spelar gladfotboll. Men nu är det Stahre-gate vi pratar om och då finns väl ingen plats för logik. Så har det tyvärr varit sedan det blev känt att han skulle ansluta till Blåvitt.

    Framtiden får utvisa hur det blir. Men min kamp för att få bort den lille aik:aren kommer att fortsätta oavsett gladfotboll eller ej!

    PS För att det här inte ska uppfattas som allt för negativt (Gud bevars!) så ska jag tillägga: Stahre, du är säkert en jättefin människa på alla sätt, men i Blåvitt hör du inte hemma DS

  2. Jag vet att du (Balkander) inte håller med mig, men jag vidhåller vad jag skrivit tidigare.
    Sobralense gör sig bäst på bänken!
    Månne Stahre hört mina bänkande böner??

    Jag tycker inte att Godset var så mycket sämre än Ljubljana, men idag hade vi ingen som konsekvent trampar på bollen. Idag var det mer fartfyllt i anfallen.

    Vidare tycker jag att det känns väldigt positivt att Stahre kommit ner på jorden och börjat om från början. Vet inte om han läst Roger Gustavssons fotbollsbibel, men en stabil defensiv är grundpelaren att sen kunna bygga vidare ifrån.

    Till sist mina frågor till dig Balkander;
    Tror du Dyrestam inser hur duktig han är och accepterar rollen som ytterback? Kommer han efter en (förhoppningsvis) succéartad vårsäsong som högerback gå till ett lag som lovar honom en mittbacksplats, bara för att han själv ser sig som mittback?

    1. Marcus: Börjar med dina frågor. Dyrestam vet vad han kan. Alla smarta fotbollsspelare accepterar de roller de får. Det verkar som om Dyrestam lämnar IFK efter den här säsongen. Har inget med position att göra. När det gäller Sobralense. Vet inte om jag har pläderat så hårt för honom, däremot ogillar jag stillastående fotbollsspelare.

  3. Tyckte mig se exakt samma tendens förra året på träningsmatcherna på Valhalla.
    Yttermittfältarna drar sig in mer centralt och ytterbackarna kliver upp som ytter när man har bollen.
    Sen när säsongen väl starta var det som bortblåst, så är tveksam ända fram till säsongspremiären…

Kommenteringen är stängd.