”Källqvistaren” är historia

Vi tar det från början. Dramat med Mohammed Ali Khan är över. Det var ingen hjärnskakning, han gick själv in i ambulansen och det troliga är att han spelar redan på fredag mot IFK Norrköping. Oavsett: Det var jäkligt otäcka scener som utspelade sig på Rambergsvallen, där Ali Khan till synas utan närkamp föll ihop med skakande ben och rädda lagkamrater.

Häckens läkare Adad Baranto redogjorde för händelsen på presskonferensen:

– Han mår illa, är lite illamående, men mår väldigt bra, så det är skönt. Jag tror inte att det är hjärnskakning. Det bara svartnade för ögonen, men han fick ingen smäll. Det kan vara andra orsaker. Vi tar lite prover och han åker med ambulansen till Sahlgrenska, förklarade Adad Baranto.

– Jag bedömer att det inte är allvarligt, vätskebrist eller lågt blodsocker. Vi kollar hjärta, blodsocker och eventuellt hjärna. Han är tillgänglig för spel i nästa match.

Som Peter Gerhardsson sa på presskonferensen, ”det var kanske inte den roligaste segern med tanke på vad som hände MAK”.

Å andra sidan, när lugnet lagt sig krävs ändå några rader om det rent sportsliga; det som gick så trögt och var så trist att titta på under första halvleken, det som blev så händelserikt, via några byten, ett par spelare som visade vägen och de ytor som skapades när Mjällby jagade kvittering.

Jag passar gärna på att hylla Björn Anklev lite extra i dag. Jag tycker att det var hans inställning och aggresiva, offensiva spelstil som drev igång Häckens anfallsspel i andra halvlek. Det vi fick då – och som vi fikapratade om i paus att vi saknade i första halvlek – var inläggen, kombinationerna på kanterna.

Det var Anklev, som från start flyttade ned ett steg från högermittfältare till högerback, som fick och tog ansvaret att driva på ett lag i stilltje.

Inlägget till René Makondele var vackert och lite av ett typiskt Häckenmål. Inhoppande Simon Gustafsson vann boll och rullade i djupet på Anklev som tittade upp och skruvade perfekt mot bortre. Där dök René Makondele upp, överst, spänstigast med en förlöstande panna.

Makondele gjorde första målet även mot Djurgården och lade därmed sin något mediokra förstahalvlek bakom sig.

Man kan fundera mycket på årets Häcken. En fundering, där underlaget möjligen är för knappt för slutsatser, är faktumet att Häcken gjort alla sina sex mål på Rambergsvallen – och släppt in alla sina fem utanför Hisingen. Peter Gerhardsson undvek att fördjupa sig i ämnet och jag tror jag står över med.

Det han däremot tvingades förklara var Christoffer Källqvists vågade målvaktsspel, där han i andra halvlek som sisteman tunnlade anfallaren Marcus Ekenberg – och skrattade efteråt.

En enligt Gerhardsson unik och historisk händelse.

– Du kommer aldrig få se det där igen, förklarade Häckentränaren och betonade att Källqvist, som är känd för att dribbla, genom dagens tunnel passerade en gräns.

– Vete fan om han inte passerade den i dag. Jag behövde aldrig säga något. Det räckte med att han såg min blick, sa Gerhardsson.

***

Mika Ojalas inhopp var hoppingivande, liksom Simon Gustafssons. Båda dessa herrar kommer tillföra mycket kvalitet till Häckens offensiv framöver. Häckens matchplan stördes av att Martin Ericsson inte kom till spel, på grund av en överansträngd baksida.

– När jag åkte till samlingen trodde jag på spel, förklarade Martin för GP före matchen.

 ***

Oscar Lewicki fick inget inhopp mot Mjällby. Defensivt i just ”Lewicki-positionen” gjorde Reuben Ayarna sin kanske främsta insats sedan han kom till Häcken. Fokuserat, kort, långt, cross och välplacerat. Bra där, Reuben!

***

Fredrik Björck är på väg eller har redan växt ut till en jätte i Häckensvaret. Häcken vann avsluten med 13-4 och hade 5-1 på mål.

***

Kanske skulle möjligen Mjällby haft en straff när David Frölund först snubblade på sig själv och sedan välte omkull Haris Radetinac vid ställningen 1-0 till Häcken. Mjällbys tränare Anders Torstensson lät saken bero på presskonferensen.

***

Publiksiffror gillar vi ju att diskutera här. Vad tycker ni  om dagens? Endast 2440 åskådare bemödade sig med att ta sig till Rambergsvallen denna soliga aprilsöndag. Jag tycker att det är dåligt, för lite, för få? Visst, Mjällby kanske inte lockar några större skaror genom sitt namn och sina spelare, men Häcken har alltså svårt att få fäste, trots fjolårets andraplats. Det går möjligen att skylla på den klena sportsliga starten, å andra sidan är det ju på Rambergsvallen det sker. Sex poäng här, bara en utanför. Tröttnade alla efter förlusten mot Blåvitt i premiären? Är det en identitetskris? För många matcher? För trist arena. Kom gärna med tankar kring detta.

11 kommentarer om “”Källqvistaren” är historia

  1. Häcken är fjärdelaget som man kan kolla på utan att bry sig. Som Brommapojkarna i 08.

  2. Guernica: Vi torskade mot Syrianska i premiären borta. Matchen efter, hemma mot peking, var vi drygt 15000 på GU. Är vi medgångssupportrar då??

  3. Att det inte skulle finnas riktiga Häckenfans var det dummaste jag hört.
    Det är intressant att se hur många medgångsblåvittare som dykt upp i år. Var var ni ifjol när ni åkte på stryk mot Syrianska? 🙂

  4. Det var ett förslag på tapeten för något år sedan (länk) att bussa ner ungkarlar från Norrlands inland (som i regel saknar nedärvd supportertillhörighet) och tussa ihop dem med giftasmogna hisingstöser, som det fanns ett överskott av. I förlängningen var tanken sedan att hela den nya familjen kunde gå på vallen. Tyvärr utvecklades aldrig metoden och istället valdes linjen att kontraktera en PR-byrå för att ge BK Häcken en ny fräsch identitet att locka med. Jag tror dock att fotbollen tillsist går segrande ur det här och att alla klacksparkar, tunnlar och bicykletas som levereras på Rambergsvallen var och varannan vecka kommer att locka folket tillsist.

  5. Ingen bryr som sig om Häcken, så enkelt är det… Jag har bott på Hisingen hela mitt liv, tror jag bara träffat några få infödda Göteborgare som håller på Häcken.
    Dom har dessutom bytt lag i vuxen ålder…

    Inflyttad från landsbygden, och inte speciellt fotbollsintresserad innan iaf.
    Det är en förenklad bild av en typisk Häckensupporter…

  6. Många av de jag känner som går på häcken håller egentligen på GAIS, öis och ifk men bor i närområdet. Riktiga häckenfans finns det ytterst få av.

  7. BK Häcken hade inte ens dragit mer publik med Messi i startelvan, det finns inget intresse för klubben. Det spelar ingen roll med en pajas i mål (som antagligen inte hade fått skit alls om han orsakat ett mål i Häcken (fniss) då mysHäcken fortfarande inte ser sig själva som ett hot mot toppen utan spelar för att att det är så kul att umgås.

  8. Var väl runt 2500 häckenfans på Ullevi i premiären okcså eller? resten av dom 15000 på plats var ju blåvita, så dom har ju inte tappat många ”fans”, pga av starten, dom har inte haft så många till att börja med känns det som mest.

  9. Angående publiksiffran så har de väl höjt priserna med en 20 kr. Visserligen inte mycket, men för alla de som går på Häcken för att se på lite fotboll (det vill säga inte håller på dom egentligen) kan en sån liten höjning påverka lite. Dessutom spelade ju blåvitt innan, vilket gjorde att alla vi som håller på blåvitt och ser häcken för att kolla på trevlig allsvensk fotboll inte hann det dit. Kanske dessa två faktorer gjorde att i alla fall några hundra föll ifrån…

  10. Källqvist borde själv dra mer publik än samtliga andra allsvenska fotbollsspelare. Mannen är ett unikum i svensk fotboll. Det kanske skördas fler poäng på andra sidan älven just nu men sånt här får de inte uppleva.

  11. Marknadsavdelning och pr-folk har gjort bort sig, har varit otroligt tyst om matchen, knappt några annonser, lite utrymme i tidningar och inte ens ett avsnitt av det egna htv på hemsidan. Sen tror jag en viss identitetskris uppstod efter Ullevi-matchen, ingen egen hemmapremiär som kunde ta till vara på fjolårets positiva trend, som sedan följdes upp med usla resultat. Kändes som att luften gick ur hela organisationen.

Kommenteringen är stängd.