Drick för helvete!

I vanliga fall när vi talar målsättningar så här timmarna före start handlar det om två timmar, 1,45 och bättre än förra året.

Nu skall vi bara överleva. Undvika kollaps. Komma i mål.

Jag tror aldrig att jag under mina tidigare Göteborgsvarv varit med om en sådan medvetenhet; dricka på en extra kontroll framför några kortsiktigt vunna sekunder, lyssna på kroppen och inse våra begränsningar.

Det här är ingen dag för personliga rekord, det här blir – med nummerlappen liggandes på köksbordet framför mig – en vätskans dag.

Jag satsar på minst två muggar per station. En flaska vatten in till sta’n plus en energidryck. Minst.

Det skall bli kul också. Som vanligt lyfts man fram av publik och band. Det hjälper – även om man mot slutet bara hör sin egen törst och lyssnar till skakiga ben.

Jag kommer aldrig glömma minnesbilderna från Avenyn 2010, där friska 40-åringar stupade som furor.

Det vill jag gärna slippa se igen.

I fjol sprang på på 1,41.

I år blir målet att ta sig i mål – utan hjälp.