Emil Salomonsson var högerback när ett sargat IFK Göteborg som serieelva 21 juli 2012 begav sig till Strömvallen för match mot Gefle IF. Det slutade med årets femte förlust på 16 matcher. 5-0 var Gefle dessutom Gefles största allsvenska seger någonsin. På onsdag möts lagen i Gävle igen.
Vad var det egentligen som hände i fjol, Emil?
– Vad skall man säga? Det var 5-0 och om jag inte minns fel ledde de med 1-0 i halvtid. Det var en jämn match, sedan rann det iväg när de gjorde 2-0 tidigt i andra. Sedan är vi inte med på banan. Det var en dålig match, men jag har varit där med Halmstad ett par gånger och vunnit! Det är inte så att man tänker extra på det. I alla fall inte jag. Med en så här bra start har man självförtroende. Det är en annan situation att åka dit i år än när vi hade kniven på strupen förra året.
Vad säger du om lagets start på serien?
– Den är klockren. Man kan nästan säga att vi har råd med torsk borta mot AIK, även om man vill vinna. Vi har vunnit alla hemma, förutom den mot Malmö där vi kvitterade i slutet och det blev som en vinst. Nu har vi en viktig, viktig vecka med Gefle först och sedan en fantastisk final. Det skall bli spännande.
Hur förklarar du er prestation och resultat hittills?
– Dels att gud är rättvis, nej, men vi hade lite oflyt förra året och då tänkte man att ”förhoppningsvis jämnar det ut sig”. Vi har haft lite medflyt i år, sedan har vi haft en stabil grund, ett bra försvarsspel. Med ett bra försvarsspel får man marginalerna på sin sida.
Hur tänker du inför söndagen och finalen?
– Det skall bli svinkul, men först och främst tänker man Gefle. När den är klar tänker man cupfinal. Det blir den största matchen jag spelat. Förhoppningsvis tar man en titel. En seniortitel. Det hade varit skoj. Det man tänker nu är Gefle.
Vad tänker du när du tänker Gefle?
– Man tänker egentligen 4-4-2, men nu sa Stahre att de hade spelat lite annorlunda mot Häcken i går.
5-3-2!
– Då tänker man inte 4-4-2 längre. Ett kompakt lag och bra gjort av Pelle Olsson (tränaren), bra anfallare. Jag tycker de liknar Halmstad lite faktiskt. Två starka anfallare och ett kompakt lag. Sedan vill jag inte jämföra lagen.
Din egen situation i truppen och laget just nu?
– Det är klart, man vill alltid spela. Jag ser mig främst som en bra högerback, men även en som kan konkurrera på högermitten. Allra bäst är jag som högerback, men Adam (Johansson) har gjort det bra. Vad skall jag säga? Jag vill komma tillbaka i form. Det känns som om den börjar närma sig. Mina kvaliteter – snabb och löpstark – har inte alla spelare i laget. Jag är rätt säker på att jag kan bidra på planen. Sedan är jag ingen bolltrollare, men det behöver man inte alltid vara.
Vad tyckte du om ditt inhopp mot Kalmar?
– Det kändes bra. Jag känner mig pigg och har mycket spring i benen. Sedan att komma in där i sex minuter när man inte är riktigt uppvärmd … jag höll på att dra baksidan i första löpningen. Det var skönt, en liten boost för självförtroendet. Sedan är jag obesegrad. Jag fick inte spela mot AIK. Den kan man köra i omklädningsrummet.
En modern Erlingmark???
Emil kan inte spela mittback eller innermittfält.
Han kan springa.
Jag var på den matchen ifjol… Den förnedringen var nära på att förstöra hela semestern, så jag hoppas att spelarna är lika revanschsugna som jag är!
När det gäller Emil tycker jag att han ska starta, ger alltid 100% och är användbar på alla positioner. En modern Erlingmark i mina ögon.
Heja Blåvitt!!