Kvällens IFK-utmaning: Nå bästa starten

Medan ni följer Erik Hamréns landslagsuttagning noterar jag att IFK Göteborg vid vinst i kväll når sin allra bästa allsvenska start efter tio omgångar sedan Mästerskapsserien skrotades i början av 90-talet.

Hotet, Gefle IF, beskrivs ofta som svårspelat på Strömvallen, men har ”bara” vunnit 28 av 79 hemmamatcher sedan 2008.

En av dessa segrar, den allra största, togs mot IFK Göteborg 21 juli i fjol. 5-0 efter två mål av gamla IFK-bekantingen Alexander Faltsetas (20 allsvenska matcher 2010-2011) och ett vardera av Daniel Bernhardsson, Mikael Dahlberg och Jakob Orlov.

Jag snackade Gefle med Mikael Stahre på Kamratgården i måndags och hans minne av den matchen får ni här:

– Den matchen var väldigt speciell. Första halvlek har jag för mig att vi hade ett par rejäla målchanser att ta ledningen och gjorde de inte mål på ett inkast som fick studsa i straffområdet? Efter 2-0 fortsätter vi att trycka på, sedan släpper vi inte tre, fyra, fem vilket är totalt oacceptabelt. Det var bara svart och bara destruktivt.

Vad betydde den matchen för fortsättningen av säsongen?

– Så här i efterhand … det kan aldrig vara positivt att förlora med 5-0, men det finns grader i himlen och helvetet. I det läget var det kanske bättre att förlora med 5-0 och få ett kraftigt uppvaknande om att vi måste skärpa till oss, än 2-0 eller 1-0 på övertid. Efter den matchen hade vi dessutom några vinster.

***

För IFK Göteborg återstår tre matcher utanför stadsgränsen innan ett matchuppehåll fram till 17 juni (Djurgården borta). Gefle i kväll, Djurgården i cupfinal på Friends på söndag och så Öster borta nästa fredag.

Kvällens spekulation handlar om vem som ersätter avstängde Philip Haglund. Jag spelade ut mitt kort (Pontus Farnerud) direkt efter segermatchen mot Kalmar i söndags, men börjar allt mer svänga åt att det är Nordin Gerzic som startar bredvid Jakob Johansson.

Såvida inte Mikael Stahre vaskar om rejält och startar med Sam Larsson centralt. De gånger han har hamnat där i allsvenskan har det handlat om avslutande skeden och då som en nummer tio, alltså inte som balanserande mittfältare.

I min värld skall IFK Göteborg inte leka Gud och bryta upp ett fungerande spelsystem – och då faller tanken med Larsson intill Johansson.

Faktiskt.

Sålunda: Alvbåge – Johansson, Bjärsmyr, Waehler, Dyrestam – Salomonsson, Johansson, Gerzic, Larsson – Söder, Hysén.

Någon emot?

***

Här kan ni ”roa” er med genomgång av IFK Göteborgs totalpoäng och placering efter tio spelade omgångar sedan 1993. Efter nio omgångar är IFK tvåa i allsvenskan med 20 poäng.

2012: 13 (åtta)

2011: 14 (åtta)

2010: 9 (tolva)

2009: 21 (etta)

2008: 19 (tvåa)

2007: 17 (tvåa)

2006: 18 (tvåa)

2005: 17 (fyra)

2004: 15 (femma)

2003: 12 (nia)

2002: 16 (fyra)

2001: 19 (tvåa)

2000: 19 (tvåa)

1999: 10 (tolva)

1998: 13 (åtta)

1997: 22 (tvåa)

1996: 21 (etta)

1995: 12 (nia)

1994: 22 (tvåa)

1993: 22 (etta)

***

Avslutningsvis några ord från Mikael Stahre om Gefle som motstånd:

– Gefle är alltid Gefle och Gefle är ett sådant lag du aldrig kan räkna bort. De finns alltid där och de läser sin läxa. Dels vet de vad motståndarna är bra och dåliga på, sedan gör de sin grej oerhört konsekvent, även om de ändrade lite grann mot Häcken. De är ett lag som vill göra motståndarna långsamma, hitta motståndarnas hål, gillar att kontraslå, utnyttja två större forwards, inläggspel och fasta situationer.

– Jag tycker inte om ordet revansch, men det är klart att vi vill vinna där uppe av många olika skäl. Vi behöver vinna för att hålla oss kvar där uppe, jag tycker personligen att vi har bättre spelare än vad Gefle har och för att vi åkte på rejält med stryk där uppe i fjol.

– Någonstans är varje match unik och vi känner ingen rädsla över att åka dit, visst känner vi en stor ödmjukhet för är man inte påkopplad – spelar ingen roll vilket lag man möter – kan man bli rejält sårad.