Inför eftermiddagens allsvenska dramatik där Malmö FF möter BK Häcken på Rambergsvallen 17.30 och IFK Göteborg spelar mot Djurgårdens IF på Tele2 Arena 15.00 kan ni förströ er en stund med Blåvittkaptenen Tobias Hyséns tankar i några aktuella ämnen – guldstriden, VM-kvalet och den egna framgången – samt varför han tackade nej till Club Brugge 2011.
***
I söndagens Göteborgs-Posten kan du läsa ett längre reportage om IFK-kaptenen. Det här samtalet tar sin början i Hyséns förklaring av IFK:s förvandling från ett mittenlag till en guldkanditat.
***
Om du skall välja något i det taktiska, vad pekar du på då?
– Medvetenheten om att det här måste vi göra allihop för att det skall bli bra. Det går inte att fyra, fem spelare springer och jobbar stenhårt och att de fyra offensiva spelarna bara ligger och väntar på att ställa om.
– För att ställa om på ett bra sätt måste spelarna ligga på rätt sida, för då kan vi få första och andra passningen rätt. Ligger vi inte på rätt sida ligger du fel även i anfallsspelet, om du inte försvarar dig rätt. Många tror att ”han fuskar lite så han blir bättre i anfallsriktning” – då kommer du någonstans närmare deras backlinje. Du kan markera borta dig själv lite om du fuskar också.
– Dessutom att de spelarna som behövde vara bra i början av serien var ju det. Philip (Haglund) och Jakob (Johansson) gjorde det fantastiskt bra redan från början. Sam (Larsson) kom in och öste in poäng, vilket gjorde att jag och Robin (Söder) och då (David) Moberg (Karlsson), att forwards kunde jobba lite i lugn och ro. Vi vann matcher utan att vi dominerade.
Ni fick några lätta segrar?
– Framför allt fick vi segrar där många gjorde mål. Helt plötsligt stod vi på två segrar och fem målskyttar.
Jag tror att ni har tolv, 13 spelare i truppen som har gjort mål?
– Ja och framför allt har vi det som jag har efterlyst innan, en spelare gör lite fler mål. Sedan måste du ha två, tre spelare som ligger hyfsat nära. Nu har Robin gjort åtta, Philip sju. Det är där någonstans vi vill vara. Lasse (Vibe) har visserligen bara gjort ett mål men har fem, sex assist och Sam har sina åtta.
I fjol vänstermittfältare, nu tydligt forward – hur ser du på det?
– Det var inte så konstigt egentligen. Förra året körde vi fast i takt med att laget inte spelade jättebra. Vi spelade inte det direkta spelet heller som vi gjorde åren innan. Det blev mer spel på fötter i förstaläget än jag var van vid.
– Då började jag ändra på mitt spel för att det skulle passa in med resten. Vilket gjorde att jag tappade det som jag var bra på. Då blev laget lidande eftersom det inte var någon som gjorde de där målen. Då skulle vi helt plötsligt ändra tillbaka, hela laget ändra.
– Från att ha spelat kortpassningsspel hela vägen skulle vi spela kortpassningsspel ett tag och sedan sätta in bollen bakom. Det blev lite otydligt. Ibland kom jag och mötte när bollen gick i djupled och tvärtom. Och så försvann självförtroendet mer och mer.
– När Sana lämnade tyckte väl Micke (Stahre) att det inte fanns någon given vänsterytter längre. Då testade han mig där och spelade Robin och Sobralense framåt och även Moberg.
– Det var inget omvälvande. Jag har spelat ytter många år innan. Skall man vara helt ärlig gick det lite bättre där i början. Sedan blev det sämre igen. Det där går lite hand i hand med hur laget presterar.
Hur förklarar du din egen framgång i år?
– Det handlar om att ge sig fan på att ta sig ur det. Är man i grund och botten en tillräckligt bra spelare kommer det komma tillbaka. Förra året var ett år när allt gick emot oss. Året innan var vi heller inte så mycket bättre som lag, men vi spelade på ett sätt som passade mig lite bättre. Vi spelade lite rakare. Och det har vi gjort i år med och helt plötsligt går det bra igen.
Den fysiska formen … du ser mycket lättare och rörligare ut i år? Eller sitter det bara i skallen?
– Ja, det tror jag. För jag väger mer i år än förra året. Sedan om det är muskler …
Är det stor skillnad?
– Nej, det är något kilo bara. Du tar något halvkilo per år. Sedan har jag kanske tränat lite annorlunda och lagt kilona på rätt ställe. Förr har jag varit ganska bajtig runt låren och överkroppen, nu har man kanske lagt muskler i bålen och runt midjan där det behövs för att få lite bättre utväxling.
– Skulle vi göra tester tror jag inte att det är jättestor skillnad med förra året. Snarare tvärtom. Det handlar mer om att när det går bra för hela laget är det mycket lättare att tro på sig själv också. När jag går av matchen mot Gefle utan att ha gjort något mål när laget har gått bra … det får jag självförtroende av också. Helt plötsligt får man energi från alla möjliga håll.
– Sedan får man inse att förra året var inte så bra, men inte så jäkla dåligt som alla vill ha det till heller.
För att var påkopplad måste man kunna vara avkopplad?
– Ja, så är det. Absolut. Sedan går inte jag runt och tänker fotboll 24 timmar om dygnet. Det går inte.
Var hämtar du din energi inför en period som den som kommer med avgörande i allsvenskan och VM-kval?
– Jag tror inte att jag är sådan att ”nu måste jag hämta energi här”. Sådant där går av sig självt.
Du har en bra livsmix?
– Man har gjort det här så länge. Det kanske är skillnad om man är 20 och kanske inte vet när man behöver vila och annat. Då är risken att du lägger för mycket fokus på sådant du inte tänker på annars.
Om vi skall titta lite på det som återstår, vad säger du då?
– Jag ser inget annat än att Malmö kommer vinna sina hemmamatcher. De är alldeles för bra för att gå på en mina där. Det är Häcken och Elfsborg som kan ställa till det.
Och det krävs i princip att det ”ställs till” i båda de kamperna för att ni skall gå om?
– Ja, så är det – eller någon av hemmamatcherna, men det tror jag inte på. Och vi måste vinna våra.
Ganska sköna förutsättningar ändå?
– Njae.
Tydliga förutsättningar?
– Du vet vad du går in i för situation. Nu är det Djurgården sedan är det uppehåll. Då skall vi försöka vinna. Och Häcken har Malmö. När vi startar upp efter VM-kvalet vet vi vad vi ha för förutsättningar.
Finns det något annat att säga runt allsvenskans slutskede?
– Det mesta är sagt. Det är väl att det utifrån sett hade varit kul om det var spännande hela vägen in. Sedan finns det en helt annan sida på det också, om du vänder på det. Du har fyra lag som slåss i andra änden. Enda anledningen till att man bryr sig om det är att ”Sella” är med där nere.
– Jag följer den delen lika intensivt som man följer sig själv eftersom det är en så pass bra kompis som är där.
Hur tror du Stefan reagerar på det läge Halmstad har hamnat i?
– Jag tror att han tycker att det är rätt jobbigt. Sedan var han säkert inställd på att det kunde bli så. Först de tre sista åren här och nu detta. Jag tror han var ganska inställd på att det kunde bli så, men det är först nu det är skarpt läge.
Landslaget, du är i allra högsta grad delaktigt i VM-kvalet, vilka är dina tankar inför den här samlingen?
– Att vi skall vinna matchen mot Österrike. Det är det enda. Det finns inget annat. Vi spelar på hemmaplan mot ett lag som … ja, vi måste slå dem. Annars måste vi ha ett resultat mot Tyskland också och vi skall nog inte. Det är bra att vi börjar mot Österrike, hade vi mött Tyskland först. Nu får vi två chanser på något vis.
Hur ser du på din egen roll under samlingen och din roll i laget? Du ersatte Johan Elmander senast.
– Det är så den är. Johan kör så länge han orkar. Eller om det på något sätt inte går bra och de vill ändra. Så har det alltid varit. När Zlatan (Ibrahimovic) och Johan är med och när Ola (Toivonen) har varit i form är de nummer ett, två, tre. Det är inget som jag tycker är något konstigt.
Vad sätter du för etikett på svenska fotbollslandslaget just nu?
– Vi kan bli lite bättre som helhet. Just nu är det väldigt mycket … det är på väg åt rätt håll igen. Ett tag var det mycket negativt, nu känns det som om det är lite bättre. Vi fick Irlandsmatchen som vände lite från förra Irlandsmatchen, vilket gör att folk mer kommer in med en optimistisk syn. Nu är det en match som är livsviktigt, vi skall vinna mot Österrike hemma.
Hur är stämningen i landslaget?
– Den är alltid bra. Alla trivs med varandra. Alla är inte bästa kompisar. I ett lag där du inte träffas jämt … du hänger med de du brukar hänga med. Vi har vårt bord vid middagen som brukar hänga ihop. Det är jag, ”Seb”, Anders (Svensson), (Andreas) Granqvist och (Mikael) Lustig som brukar sitta och käka ihop.
Hur blev det så?
-Fråga mig inte. Det där är olika. Jonas Olsson och Pontus Wernbloom kan jag hänga med och Ola. Det beror sig på vad du skall göra. Spelar vi tv-spel och sådant är det kanske mest Pontus och Ola. Går vi ut och käkar kan det också vara mycket olika.
I somras fanns intresse för Tobias Hysén från bland annat Israel, långt lika konkret som för två år sedan. Hyséns värde på marknaden är ”trots åldern” fortfarande ganska högt. Kontraktet med IFK Göteborg löper till 2015.
Du sitter inte på Svarte Petter?
– Det är inte så att jag har valt heller. Enda gången jag valde var när jag sa nej till Club Brugge 2011. Då valde jag det. Det kändes ganska bra till en början. De kom med ett ganska konkret upplägg om hur de ville att det skulle se ut. Det där blev mer och mer luddigt ju längre tiden gick och sedan till slut åkte deras sportchef på semester.
– Det vara kanske bara jag, det är kanske så man gör, men jag kände att ”hur viktigt kan det vara?” Han kunde gjort klart allting och sedan dragit på semester.
– Det blev för mycket osäkerhet kring allting. Det kändes bra från början och blev bara mer och mer konstiga grejor.
”Hur skall det bli sedan när jag kommer ned med min familj?”
– Kanske inte så mycket det. Det är kanske jag som kommer ihåg fel, men från början lade han upp ett papper, nästan en startelva och sa att så här kommer det se ut. Allt eftersom ”du kanske kan vara där i stället”. Oj, nu blev han kvar, ni kan gå runt där. Skit samma. Nu har jag spelat forward i tre år, då skall jag inte spela vänsterytter igen.
