Mina tankar om IFK:s guldmiss

Här är några förklaringar och funderingar till varför IFK Göteborgs 2013 förvandlades från ett succéår till krampsäsong. Betygsättningen spelare för spelare hittar ni i dagens Göteborgs-Posten.

6 kommentarer om “Mina tankar om IFK:s guldmiss

  1. Poängen är att det borde diskuteras om Mild verkligen är inne på rätt spår. Är vår trupp och vår tränare verkligen bra nog för att ta oss till guld nästa år? Jag hade tyckt att det vore positivt med ett nytt tänk och friska vindar på Kamratgården.

    Jämförelsen med Mats Persson var mest för att visa att Blåvitt hade ett bra lag redan när Mild tillträdde som sportchef, vilket många verkar ha glömt.

  2. Det är skevt att jämföra med Mats Persson.

    Han lämnade efter sig en ekonomisk baksmälla som efterföljarna tagit över.

    Lika dant i alla klubbar han varit.

  3. Alltså Nils, du försöker på ett konstruktivt sätt hänga Mild osså jämför du honom med Mats Persson –

    Tyvärr kan jag inte ta dina argument på allvar.

    Mats Persson är det värsta som drabbat Göteborgsfotbollen, fråga Frölunda, Blåvitt & Gais … mannen var kriminell i ordet rätta betydelse.

  4. Bra där, Nils!

    Känns även som att den gladfotboll som förväntades av Stahre inte levererats i år. Man (vissa supportrar) använde förväntningarna om roligare fotboll som ett argument för att legitimera Stahre som tränare. När man sedan tvingades spela grisfotboll mot slutet av 2012 för att undvika kval var det ingen som protesterade. När Jonas Thern myntade begreppet ”brottarfotboll” tog man det till sig och stoltserade med att det var den sortens fotboll vi ville spela. ”Vad som helst, bara vi vinner” , typ. När nu brottarfotbollen inte tog oss ända fram börjar man leta nya argument för att behålla Stahre. ”Ge killen tid, vi är på väg åt rätt håll” osv. Det har gått sådan löjlig prestige i det här med Stahre att vissa hellre ser Blåvitt trilla ur Allsvenskan än erkänner att han inte är rätt man för oss.

  5. Antar att ingen göteborgsjournalist med självbevarelsedrift vågar skriva att Milds och Stahres resultat inte lever upp till kravbilden. Du var ju rätt ute förra året, men kanske räddades Mild / Stahre av att det var turbulens inom klubben med ny klubbdirektör och ordförande.

    Frågan är dock vad Håkan Mild har för berättigande att stanna som sportchef. Lätt att glömma att Mats Persson under sina tre år tog upp Blåvitt till en andra- och tredjeplats i allsvenskan, och Blåvitt låg tvåa när Mild tog över och ersatte Erlandsen med Kjell Pettersson och Stefan Landberg (vi blev sedan åtta).

    Folk glömmer att vi hade en struktur innan Håkan Mild blev sportchef. Wernbloom, Bjärsmyr, Sebastian Eriksson, Gustav Svensson, Marcus Berg, mfl, värvades innan Mild kom in.

    För många blåvita känns det hopplöst att samma konstellation ska få förtroende igen. För Håkan blir det nu fjärde året i rad som IFK underpresterar både vad gäller spel och tabellplacering (även om EL-platsen ser ut att räddas av Helsingborgs fullständiga haveri).

Kommenteringen är stängd.