Ålborgsk effektivitet IFK:s fall

Får man, mitt i alla OS-yra, störa med några korta bitar från IFK Göteborgs hemmapremiär mot danska ÅlborgValhalla tidigare i dag? Blåvitt förlorade med 1-3 efter underläge 0-2 i paus och då tankarna for iväg och stundom handlade om ”dåligt” mer än ”mindre bra”.

När vi under eftersnacket i den trånga korridoren i Valhallas innandömen summerade händelserna kom uppriktiga ord ur munnen på Mikael Stahre.

”Det vi förlorar matchen på i dag är att vi tappar bollen på fel ställen. Vårt försvarsspel annars är helt okej.”

Och: ”De har sex målchanser, vi åtta. Vi är inte tillräckligt effektiva i dag.”

Han lade också ganska omgående i sin personliga analys till att ”anfallsmetoden, hur vi tar oss fram till målchanser är helt okej” och kryddade med en uträkning om tolv egna hörnor och att de var välslagna både från höger (Ludwig Augustinsson) och vänster (Martin Smedberg-Dalence).

Jag vill trycka på skillnaden i effektivitet. Och hur förbluffade IFK-spelarna stundom verkade tycka det var att Ålborg faktiskt kunde utnyttja sina målchanser. Och hamna i dem. Växla från stabilt zonspel till aggressiv och noggrann närmarkering kräver full koncentration. Hela vägen.

1-0 gjordes efter 37 minuter av Kasper Kusk, som från högerinnerläge lyfte bollen mot John Alvbåges högra kryss med sin vänsterfot. Tjusigt – och möjligen efter något svag press från IFK:s samlade lag.

2-0 kom i den 44:e minuten av anfallaren Lukas Spalvis, som fri efter skottblock säkert placerade bollen bredvid Alvbåge i IFK-målet.

3-0 direkt i inledningen av andra halvlek var ett kontringsmål, där Blåvitt, trots ”samlat” hemlöp inte klarade av att hantera den Kasper Kusk crossboll från högerkanten till Nicolaj Thomsen i bortre delen av målområdet, vars skott borrade sig upp i Alvbåges vänstra gavel/kryss.

Tre spelmål, tre rejäla avslutningar. Inte i något fall kan Alvbåge ”klandras”. Det finns ingen annan IFK-spelare att hänga offentligt heller.

Däremot står det klart, trots att jag uppskattar Nordin Gerzic start på den här säsongen, att få centrala mittfält är bättre komponerade än det med Jakob Johansson och Philip Haglund.

I Gerzic får man en spelare som träffar stolpen efter direktskott med vristen från 18 meter direkt i matchöppningen, i Haglund har du en fotbollsterrier, som byter riktning, gnager hälar och skaver smalben i 90 minuter.

Två olika spelartyper, där det är för tidigt att hävda att Gerzic härmed ”gjort sitt”. Han kommer behövas men bör vara noggrannare i sina defensiva uppgifter.

Det finns olika saker att förklara utfall vid idrottsevenemang med. En kan vara vind. Den påverkade Valhallaprodukten på lördagseftermiddagen. Mot IFK i första, med i andra.

Ålborg, delvis lett av gamle Öisstjärnan Alan Kuhn (hördes mest av alla på Valhalla!), spelar en kontrollerad, väluppbyggd och vägvinnande fotboll. Vacker för ögat, skön för själen och uppskattad av supportarna.

20140215-173730.jpg

Den svenska förbundskaptenen Erik Hamrén avlade ett besök på Valhalla, samtalade en stund med Mikael Stahre på trappan utanför omklädningsrumsentrén, hälsade sedan en lång stund på sina gamla adepter – Anders Due, Rasmus Würtz och Patrik Kristensen – i det ålborgska omklädningsrummet.

Jag fick sedan äran att vandra Valhalla grus med Hamrén med riktning Ullevigaraget. Det var med Erik Hamrén som tränare Ålborg senast vann den danska ligatiteln.

Vårens ligarace med Midtjylland och FC Köpenhamn blir spännande att följa och kan att döma av insatserna i dag och det faktum att Ålborg saknade två ordinarie spelare mycket väl sluta med första guldet sedan 2008.

IFK:s offensiv blir effekten av lagets defensiv, med andra ord bättre och livfullare i andra halvlek, där Sam Larsson, Robin Söder och Gustav Engvall när denne byttes in, skapade en del oreda i Ålborgs bakre regioner.

Målet tillkom på friskark, som Lasse Vibe fixade i utkanten av straffområdets högre strut och som Ludwig Augustinsson utnyttjade med god precision.

Sista halvtimmen ökade IFK trycket men föll rättvist, om det går att skriva så.

***

Martin Smedberg-Dalence skadad på uppvärmningen, spelade ändå – och tvingades byta i andra halvlek. Tips: Ta inga onödiga risker.

***

Håkan Mild och hans värvningsportfölj kan inom kort innehålla nya spelare efter beslut fattade på gamla nummer. Sebastian Eriksson möter inget motstånd i kommentarer från företrädare.

***

Ordförandefrågan kan, om jag lyssnade rätt, bjuda på ett överraskande namn i veckan som kommer.

***

Läropengar betalar man med nu, inte när cupen och serien startat. Därför tror jag att Ludwig Augustinsson drar stor nytta av mötena med Patrik Kristensen och Kasper Kusk i årets allsvenska.

***

Går det att ha Sam Larsson och Darijan Bojanic på planen samtidigt? Svar ja. Min minnesbild av Bojanic är den stora tekniken, den goda blicken – och fantastiska tillslaget vid frisparken från distans i slutet.

***

Publiken älskade INTE Robin Söder efter den kontring där Gustav Engvall förmodligen slog nytt rekord på 60 meter och som avslutades med en formidabel felpassning av Söder med rikning Engvall i sidled. Förklaring: Trötta ben.

***

Öster borta på fredag nästa. Då är det kanske dags för ett spelmål igen? Det har bara hänt en gång i år, i ”läggmatchen” mot Plovdiv.

2 kommentarer om “Ålborgsk effektivitet IFK:s fall

  1. Seb Larsson ett bra återköp? Varför har han inte fått spela? Inte bra nog, knäet som spökar? lite knäckt självförtroende som skall byggas upp i så fall. Helst till den hysteriska form han visade vid övergången, och sådant tar tid. Kanske rätt och gott om tid just nu innan seriestarten. Hoppas Mild väger in pengar, pris och framtida resultat lika väl som en annan avslutare, Harvey Specter i ”Suits” SVT 1 fredagar. Lika bra i repriserna som även Seb skall vara om han återkommer. Lite risk för hemvänd med svansen mellan benen….. Uttalanden om spelare sköts bäst av Mild och tränare, ej Bjärsmyr som tubbas lätt av journalister. Laget blir bra i år när naiviteten försvinner och killerinstinkten har fokus i huvudet under matcherna. Söder bäst när huvud och fötter jobbar simultant.

Kommenteringen är stängd.