Jag minns när jag skrev nyheten att Håkan Mild skulle ta över som sportchef för IFK Göteborg 2005 och hur glad Leif Swärd, IFK-läkare då som nu, blev över beskedet. Swärd hade tampats en del rättframme Mild, det sista har jag för mig handlade om diskbråck och avslutade karriären.
Beskedet att det var Mild som fick skulle få ansvaret för lagbygget efter klubbdirektör Mats Persson, som trätt åt sidan på grund av misstanke om skattebrott, emottogs av värme och förväntan bland de blåvita.
Blåvitt var ungefär som det svenska skidlandslaget efter Svan-, Wassberg– och Mogren-eran. Det var slut på guld, tomt på kontot och om någon skulle lyckas vrida klubben rätt var det mannen med ursinnet och urkraften.
Historien ger oss ett antal klassiska lagledare/klubbdirektörer/sportchefer på och omkring Kamratgården: Anders Bernmar, Thomas Wernerson och Håkan Mild bildar min innertrio.
Att Håkan Mild efter åtta år på posten enligt GP:s uppgifter väljer ett nytt livsspår kommer inte som en blixt, däremot har i alla fall inte jag hört det ryktas om saken på sistone.
Det finns tid och utrymme att återkomma till vad Mild har åstadkommit och betytt för IFK Göteborg och föreningens utveckling under åren som ledare, men ett SM-guld (2007), spelarförsäljningar för mer än 150 miljoner kronor och en tråd i verksamheten som färgats röd är det första som sticker ut.
Det vi direkt kan fundera kring är vad det betyder för föreningens verksamhet. Personligen känns IFK Göteborg just nu väldigt mycket Håkan Mild. Han har tagit störst ansvar för rollen som ansikte utåt, även om det på senare år, särskilt efter Martin Kurzwellys inträde som klubbdirektör i föreningen, förändrats.
Däremot tror jag att Håkan känner sig ganska färdig, även om det ordet inte passar i verksamheter som sträcker över sekel. Han har byggt sina lag, sett dem ta kliv, men också förfasats över hur avståndet till Champions League växt.
Det kan vara dags för Blåvitt att tänka i andra banor. Alla företag, föreningar och organisationer utvecklas av det.
Och vi kan också spekulera i hans efterträdare. Vem är bäst lämpad att axla arbetsuppgifterna och rollen som kulturbärare? Jag svarade spontant Carl Fhager, advokaten/rådgivaren/agenten, när kollega Steffensen frågade om det tidigare i kväll. Det kan vara en lösning. Fhager har bäst koll av alla på spelarmarknaden, hans företag företräder flera av IFK:s nuvarande spelare, han har haft sportchefssysslan tidigare (i BK Häcken) och skulle göra ett utmärkt jobb.
Dåså?
Jag är tveksam till om Carl Fhager vill just nu. Han skulle säkert uppfatta frågan som smickrande och uppdraget som ett drömjobb, men är samtidigt ihop med Patrik Mörk på väg att bygga något stort i en annan del av fotbollen, så tillåt mig tvivla.
Uppgifterna saknar startpunkt på det nya och Mild egna motiv.
Oavsett. Bra jobbat, Håkan!
Och du, du kanske skulle ta plats i styrelsen?
***
Vem vill ni se som ny sportchef för IFK Göteborg? Tyck gärna till.
Mikael Kjellström är mannen för uppdraget. Han känner IFK efter många år i styrelsen.
Han var den som ledde Lundby if under deras framgångssaga. Han ligger alltså bakom Teddy L, Dime J och Tobias H! Och många andra spelare. Kolla med Gunnar L.
När hans döttrar började med handboll i Kärra slutade det med att han ledde damlaget till högsta serien. Kolla med Wieslander!
Han har alltså erfarenheter och meriter för uppdraget.
Den blåvite med störst kontaktnät alla kategorier.
Mitt förslag är Sven-Göran Eriksson.
Omöjlig? Javisst!!
Kittlande tanke? Självklart!!
prioritet finans bestämmer
Har hört att Prioritet Nisse ska ta över själv.
Kom ihåg var ni hörde det först!
Varför inte Magnus Erlingmark
Vilken Svante ?
Svante känns gjuten och föreningen ryktades vara intresserad av hans tjänster redan förra året vid valet av klubbdirektör. Men sportchefsrollen passar givetvis bättre. Hoppas och tror på honom, samtidigt som ett tack till Håkan för hans mångåriga engagemang är på sin plats.
Svante är ett utmärkt namn.