Om jag får välja: Bojanic balja!

Först tio mål på Hudiksvall (tangerat klubbrekord!), sedan nio timmar i buss – och beräknad hemkomst vid halvtvåtiden i natt.

Fast sådant kan de säkert ta, de närmast chockade IFK-spelarna.

Eller chockade?

John Alvbåge, vars lördagsinsats stannade vid ett par nedplockade inlägg, ett ”skott” i skopan och snabbt igångsättande, trodde sig aldrig ha vunnit med 10-0 någonsin, och Robin Söder, femmålsskytten, fick backa nio år i tiden för att hitta en match där han prickat in fem egna bollar.

Det här var ett unikt resultat och största cupsegern för IFK sedan 11-1 mot Åsebro 1997 och lika med 10-0 mot Karlskrona 1941 (tackar Andreas Bohlin för den informationen).

Och när växlar så här i efterhand skall dras upptäckte jag en återhållsam försiktighet bland de blåvita. Precis som direktivet från ledarhåll inför halvlek två, trots säkrad seger (4-0) redan då: Fortsatt fokus, full fart framåt och offensiv koncentration.

Det imponerade nästan lika mycket som det breda anfallsspelet. Överlappningarna både till höger (Emil Salomonsson och Martin SmedbergDalence) och till vänster (Ludwig Augustinsson och Sam Larsson) var kraftfulla och distinkta.

Jag letar i minnet och finner att det var länge sedan Blåvitt framstod så giftigt från båda kanterna samtidigt.

Vänsterkantens ”Ludde” och Sam briljerade redan förra helgen i slutfasten mot IFK Värnamo (2-0), mot ett darrigt Hudiksvall bjöd Emil Salomonsson på ideliga djupledsförsök och precisa (två assist) inspel till Robin Söder och Lasse Vibe framför mål.

Jag vet inte om det var synd om Hudiksvall. Jag är osäker på om de svarade för en taktiskt ”maja”. Men jag vet att de efteråt var förvånade över att IFK Göteborg var SÅ bra.

Eftersom Gif Sundsvall bara fick 0-0 hemma mot IFK Värnamo räcker det för IFK Göteborg att kryssa mot Sundsvall nästa helg för att nå gruppseger och kvartsfinalspel.

Redan kvalklart för Europa League i sommar finns förutom själva titeln fortfarande moroten att via cupseger nå ett senare inträde i kvalspelet; kvalomgång 2 i stället för (som nu) kvalomgång 1.

Matchens mål i Hudiksvall svarade Darijan Bojanic för. Den slalomrundan han bjöd på fram till 10-0 var något av det fräckaste jag sett på svensk mark på länge och förde tankarna till det där Zlatan-målet för Ajax i Holland mot Breda.

Mer sådant, tack!

Och tack för underhållningen.

***

Philip Haglund var tillbaka från start på det centrala mittfältet. Philips kraftfulla och pulserande driv behövs i det här laget.

***

Rörde Hjalmar Jonsson bollen?

***

Det här behövde Robin Söder verkligen. Med självförtroende är han en mycket bättre fotbollsspelare. Fortsätt tro stenhårt på dig själv, Robin, så kommer det här gå galant.

***

HäckenMjällby nästa lördag med avspark på Valhalla klockan 16.00 blir efter dagens resultat direkt avgörande för vilket lag som vinner gruppen. Öis däremot är utslaget.

8 kommentarer om “Om jag får välja: Bojanic balja!

  1. Vad dåligt att inte ens få ett svar på en fråga som berör en hel del i Göteborg!!!!

  2. Blåvitt har väl tom råd att förlora med 5 mål och ändå vinna gruppen. Förutsätter att det liksom i fjol är målskillnad som avgör.

    Hudiks misslyckade chocktaktik med osynlig målbur, var ju mumma för en stukad målskytt. Nu träffade han mål varje gång…

    1. Fel av mig. Utgick från att Sundsvall hade 2 poäng.

      Men naturligtvis skall Blåvitt gå för vinst och möjlighet att för en gång skull få en hemmamatch i kvartsfinalen.

  3. Onödigt att hugga på Hjalmar. Visst rörde han bollen, spelade enkelt och låg rätt. Slog några fina krossbollar, särskilt mot Smedberg-Dalence. Plus någon hörna han avslutade utanför. Stabil insats.

    1. Var inte ute efter att hugga, mer trycka på IFK:s stora dominans, där mittbackarna var väldigt lite involverade.

Kommenteringen är stängd.