Har just sett Öis avsluta Svenska cupen på ett bra sätt via 2-1 mot division 2-klubben Sandviken och kan konstatera att det finns att jobba på, även om Marcus Lantz hyllade det egna offensiva spelet. Och visst bjöds det på en del kombinationer ofta iscensatte av nye mittfältaren Andreas Östling, inte sällan med smarte Johan Hedman inblandad – och allt för ofta med George Mourad som obeslutsam ”bromskloss” längst fram.
Jo, jag ser Mourads förtjänster också, men målschanser skapas inte i den utsträckning att Öis har råd att passa i stället för att skjuta, hålla i i stället för att komma till skott.
Jag skall inte säga att jag saknar Emil Karlsson (klubb ej klar), Ricky Yarsuvat och Oscar Wallén (skadad), men mot förmodat låga försvar och hembackande lag krävs det en större beslutsamhet i avgörande läge för att det här (serieseger i division 1 södra) skall gå vägen.
Förmildrande omständighet är att Öis tränat hårt på sistone och inte formtoppat till Sandviken i cupens sista gruppspelsomgång.
Samt att George trots allt svarade för segermålet fram till 2-1.
Jag gillar David Leinar. Även om åren går består mittbackens förmåga att crossa med kvalitet, göra det enkla enkelt och pusha medspelarna.
Offensivt ytterbacksspel är bra och något Öis söker, men det behövs bättre kvalitet på löpningar och aktioner än vad Tobias Bratt och Faramarz Gosheh bjöd på i dag.
George Mourad bar bindeln mot Sandviken, men min kapten är Leinar, nu när Jacob Lindström inte var med.
Jag fastnade för Daniel Paulsson. Vänsteryttern var mest vårdad och klokast i Öis mot Sandviken. Honom kommer Sällskapet få mycket nytta av under 2014.
Nyinstoppad träningsmatch mot Jonsered på tisdag, sedan Ljungskile.
Om Öis är tillräckligt bra för att vinna söderettan?
Säkert, men då krävs mer beslutsfattande. Och mod i motståndarnas straffområde.
Ibland gör det ont att spela fotboll.
