Död som följs av annan?

Vi kan tala ansvar och konsekvenser, åtgärder och förklaringar, men vi kan aldrig väcka liv i den 43-årige fyrbarnspappan som dog i fotbollens spår en söndag i slutet av mars.

Vi borde alla gråta en skvätt i dag. Jag har ont. Fotbollen värker. Samhället skälver. Och när vårens vackraste timmar ersätts av svarta bokstäver om dödsmisshandel, avgrundsdjup smärta och en känsla av handfallenhet är branten nära.

Det går inte mer. Det får räcka. Okej?

När orden tagit slut behöver de som finns kvar vara enkla för att vi skall förstå dess innebörd. När Djurgårdsspelaren Andreas Johansson i en första kommentar efter dödsbudet säger ”luften har lite gått ur, på något sätt” talar han för ett helt land, en hel idrott och för ett förvirrat förbund.

På annat sätt kan beslutet att låta chocken, sorgen och frågorna följas av Malmö-Falkenberg och Halmstad-Örebro inte tolkas. Det var fel.

2002 blev IFK-supportern Tony Deogan den svenska fotbollshuligansismens första offer. Tolv år senare blev en kullerstensgata i centrala Helsingborg skådeplats för samma uttryck; det meningslösa, testosteronstinna och framprovocerade fotbollsvåldet.

Någons son. Någons pappa. Borta. Ihjälslagen. På väg till fotbollsmatch.

En död som kan följas av en annan, sportens egen. Vi är några som i stunder som denna har som jobb att uttrycka uppfattningar om vad som kommer sedan och dessutom föreslå åtgärder.

Frågar ni mig? Jag har ingen aning. Jag har banne mig ingen aning. För mig var söndagens händelser på och omkring Olympia ett bryskt uppvaknande och samtidigt en bekräftelse på vad som sagts tidigare: Fotbollens och samhällets säkerhetsapparat runt allsvenska matcher räcker inte för att garantera besökarnas liv.

Mot individuella misstag och dårars irrfärder finns ingen bot. Den svarta söndagen i Skåne var ytterligare ett varv i en eskalerande våldsspiral som är på väg att ta svensk fotboll och dess supporterkultur till ny, avgrundsdjup nivå. Tar jag i? Fråga dem som var på Olympia igår.

Jag kan, när jag funderar på konsekvenser, sträcka mig så långt som att det här kommer få konsekvenser.

Klubbarnas möjlighet att rekrytera nya åskådargrupper, sponsorers önskan att förknippas med fotboll, sportens dragningskraft bland unga och Andreas Johanssons kärlek till sin idrott.

Han vill riva sitt kontrakt och syssla med annat än fotboll.

Jag tror att fler än Andreas tänker så i dag.

3 kommentarer om “Död som följs av annan?

  1. Härligt för IFK. Nu kan vi göra som förra året och gråta oss igenom matchen medan gnagarna klädsamt glömmer sorgen efter tio minuter.

  2. Det finns en lösning.

    Om Sverige-eliten i slagsmål, de rutinerade, de otroligt vältränade äldre herrar som har som sport att slåss mot andra ”supporters” tycker det blir häftigt att rädda fotbollen och slutar att slåss.

    Om dessa familjefäder oftast med vanliga liv tar sitt ansvar, då kommer även deras juniorlag följa sina idoler.

    Det häftiga är att Elitserien i slagsmål – deras ledare kommunicerar med varandra och vänder dom till att tänka på det som är bra för fotbollen, skulle deras väloljade maskineri bli det som gör att en vändning blir av.

    Så ni toppar i slagsmålens toppskikt i Sverige – ta ert ansvar, det är ni som har de största möjligheterna!!
    Utan er hjälp blir det störst omöjligt att det blir bra. Och fler pappor, mammor eller barn blir ihjälslagna!

Kommenteringen är stängd.