Mitt IFK-lag utan Alvbåge och Vibe

Förstås mycket olyckligt med John Alvbåges armbrott, både i ett personligt och ur ett lagmässigt perspektiv. Historien är dock fylld av historier om målvakter – som nu Marcus Sandberg – fått sina stora genombrott vid just skador på förstemålvakten.

Det är så ”Mackan” måste tänka, det är så IFK Göteborg bör se på saken.

Marcus från Rönnäng på Tjörn är heller ingen duvunge och har cirkulerat i Blåvitts A-trupp sedan 2008, debut 2010.

Kör ”Mackan”, kör!

***

Vi skall dock inte underskatta vare sig målvakten eller John Alvbåges betydelse för IFK:s prestationer bland annat under det framgångsrika fjolåret som innebar både en tredjeplats i serien och en cuptitel. Eller om man vänder på steken. Alvbåges 2012 lämnade precis som IFK:s en del i övrigt att önska.

 ***

Det är tydligt hur Kjetil Waehlers markering gav honom fortsatt förtroende i backlinjen, vilket förpassade (jo, i det här sammanhanghet) prestigeförvärvet Gustav Svensson till mittfältet, trots att han var värvad att ta just Waehlers plats i försvaret. Nu flyttades ”problemet” till mittfältet och Philip Haglund fick betala priset. Blir Jakob Johansson näste man till rakning?

***

Jag ser fram emot att se May Mahlangu från start. Helst redan mot Falkenberg på fredag. Framför allt inhoppet mot Åtvidabeg (5-0) gav IFK ny dynamik och en spelartyp åtminstone inte jag kan minnas att klubben någonsin haft.

***

Allsvenskans start har bjudit på ett par, tre lagmässiga missräkningar. Dels Helsingborg, som trots segern mot BK Häcken, saknar det självförtroende och den flärd laget omgett sig med de senaste säsongerna, men framför allt AIK, som vars tapp hemma mot Norrköping, är ett kvitto på att något inte står rätt till i Solnalaget. Ni med ”Gnaget” som guldvinnare i era allsvenska tips – läge att tänka om?

***

Frånsett utvisningen och den tappade ledningen (2-1 blev 2-4) mot Helsingborg förra söndagen har Häcken gått bättre än väntat, rent sportsligt. Publikt är laget en stor missräkning, även om vare sig Norrköping eller Halmstad är några publikdragare av rang. Ett hemmasnitt på under 2 500 är oavsett motstånd, resultat och tid på säsongen, uselt.

Checklistan för en snar vändning är den kända: A) Spela en mer attraktiv fotboll, B) göra bättre resultat, C) synas mer i media, eller D) sänka biljettpriserna.

I samtliga fall, särskilt vad gäller A och B, konkurrerar laget utmärkt redan i dag.

***

Tyckte synd om Öis som inte fullt ut fick glädjas åt premiärsegern, en säsong som hittills inneburit ett uppslitande arenabyte, stridigheter på årsmöte och en del ovälkomna spelarskiften. Klarar Stellan Carlsson av att hålla måltempot även utan George Mourad som klippa och markeringsmagnet framöver? 2 523 åskådare i premiären mot SkövdeValhalla, var på alla sätt en imponerande siffra. Starkt jobbat, alla inblandade.

***

Efter en något ojämn försäsong och en blandning av högt och lågt i serieinledningen är det på plats att förmedla Simon Gustafsons relativa orutin från toppfotboll. Det är inte rimligt att förvänta sig idel topprestationer av 19-åringar i serier de knappt har hunnit bli ordinarie i. I sammanhanget en fantastiskt imponerande och lyskraftig insats mot Mjällby på påskdagen. Frågan är om Simon inte fungerar ännu bättre tillsammans med en rakare djupledslöpare som Carlos Strandberg än kombinationsinriktade Moestafa El Kabir?

***

Gais bör mer glädja sig åt den intakta nollan i förlustkolumnen än grina över tappad ledning, efter Ljungskiles sena 2-2-kvittering i helgen. Lite som Malmös tränare Åge Hareide efter 2-2 mot Djurgården hemma på Swedbank. Varken Djurgården eller Ljungskile är några ”bonkegäng”.

***

Och så kom nästa olycksbesked för IFK. Lasse Vibe – säsongens hittills främste IFK-are – borta i en månad. Tråkigt? Ja. Kris? Nej. Del av spelet.

***

Går det att sätta May Mahlangu till höger på IFK:s mittfält? Ja, absolut. Risken är dock att det blir väldigt trångt på mitten och att Mahlangus kvaliteter att vända spelet och hålla i taktpinnen försvinner. Utifrån nuvarande skadeläge – och utan att ha resonerat med Mikael Stahre om saken – vore kanske ett taktiskt 4-2-3-1-drag att föredra mot Falkenberg. Redan mot Åtvidaberg kom Mahlangu in som forward mot tröttkörda motståndare och deltog mycket aktivt i rollen som speluppbyggare. Sandberg – Johansson, Waehler, Bjärsmyr, Augustinsson – Johansson, Svensson – Smedberg-Dalence, Mahlangu, LarssonSöder.

Tror Stahre bollar med ovan föreslagna uppställning och en där Smedberg-Dalence bänkas till förmån för Malick Mané och där Mahlangu vid ett sådant val utgår från höger.

17 kommentarer om “Mitt IFK-lag utan Alvbåge och Vibe

  1. Men det var ju inga 2500 på Häckens premiär mot Norrköping. Knappt någon satt på västra långsidan (mer än på platserna nedanför restaurangen) och på östra var det så glest att man nästan kan räkna alla en och en. Då blir det inte 2500.

  2. Hoppas Stahre vågar tänka lite nytt. MSD är väl inte dålig på något sätt men bara bra inläggsfot är inte nog tycker jag. Allt blev ljusår bättre när Vibe med sin snabbhet tog kanten. Vill gärna se Bojanic och/eller Engvall snart, borde vara läge nu.

  3. Angående C, att synas mer i media så måste jag ju säga att ni på GP gör ett fantastiskt jobb med att premiera den ena klubben i stan.. Så ifk leder den matchen överlägset.

  4. Har du hört många GAIS’are grina? Det har inte jag iallafall, däremot är man väl aldrig glad när man tappar bort en ledning i 85’e, men å andra sidan kvitterade vi mot Vääämamoo i 94’e , det jämnar oftast ut sig under en säsong.

  5. Måste man vara kampspelare för en plats på blåvitts mittfält? En spelmotor och arkitekten bakom anfallen borde spela i mitten och inte vara förvisad till en kant.

  6. May som antingen tia eller ytter har det försökts ett antal gånger med i HIF med dålgt resultat. Bättre att använda Jakob högre upp i banan som duellspelande länk till Larsson och May på kanterna.

    Smedberg till höger har inte funkat hittills och kommer inte göra det i framtiden heller. Vi måste kunna hota i djupet på båda kanterna. Annars låser motståndarna fast Sam på vänsterkanten.

    1. MSD har ”funkat”. Bland få blåvita spelare som inte gjort någon underkänd insats: hög rättprocent med boll, vist beslutsfattande, bra kvalité i det tekniska genomförandet samt ett enormt och intelligent jobb i det defensiva positionsspelet.

      Visst får IFK med Vibe ett annat djupledshot via högerkanten – något som inte enbart beror på hans kvaliteter utan även pga de instruktioner Lasse fått som består i att han snarare ska spela som anfallare i förstafasen i omställningsspelet – men det innebär inte att alla andra taktiska upplägg är dysfunktionella.

      Till vänster har vi inte heller ett djupledshot från mittfältet, som du menar på att vi ”måste ha på båda kanterna”, det kommer bakifrån via Ludde. Sam har fria tyglar men har som huvuduppgift att centralt dyrka upp motståndarförsvar, inte ta sig ner till kortlinjen.

      Även Adam skulle ju i teorin kunna få offensivare arbetsuppgifter vid en i övrigt ändrad balans, även om den speltekniska kvaliten givetvis inte håller Luddeklass.

      MSD erbjuder en bolltrygghet kring vilken man bygger ett funktionellt, dominerande-spelande lag, och löser sina arbetsuppgifter på ett utmärkt sätt.

      Jag tror och hoppas på Balkanders lag med skillnaden att Mané tar Söders plats, och inte pga. att Robin varit så dålig som det blåvita lägret ibland kan få det att låta, utan pga. att vi behöver de kvaliteter Malick erbjuder i en mer 4-5-1-orienterad uppställning. Och jag tror inte på en 10:a i Mays fall utan en rak eller 1-2-uppställning på innermitten med Gurra som sweaper och Jakob och May som dynamiska, växelvis dragandes mittfältare där May får specialupgifter att erbjuda djuledshot centralt och Jakob att ofta ta sig in i eller finnas tillgänglig strax utanför straffområdet i en andravåg. Samt en högre utgångsposition och friare tyglar för Adam.

      Ett mer defensivt lag både i form av uppställning och val av spelare kan mycket väl leda til ett offensivare, mer dominant, bollhållande Blåvitt.

      1. Ett alternativ vore att spela Robin till höger istället för MSD i ovannämnda formation för en spänstigare kreativitet. Men centralt som ensam anfallare eller i par med taktiskt ovårdade Mané fungerar han illa.

      2. Det enda som talar emot detta är Stahres ovilja att släppa 4-4-2-grunden. Låter i övrigt MYCKET klokt.

      3. Det där låter bra, men empiriskt har det inte fungerat. Jag ger dig Sirius, Malmö, BP och andra halvlek mot Kalmar. Hur tycker du själv att det ser ut där? Det är ingen kritik mot Smedberg per se, men som helhet har det sett förjävligt ut då resten av laget är optimerat för 4-5-1 sett till spetsegenskaper. Något du själv är inne på. Vad Sams hot i djupled beträffar, så är det sant att han sällan drar iväg utan boll. Men med boll är det en annan femma. Men kan anklaga Sam för mycket, men att han inte utmanar framåt i banan, är inte ett av dom.

  7. Om May sätts in ett 433/4231 blir det nog antagligen mane i en offensiv roll ute på högerkanten(spelat där en hel del i sogndal). May kommer nog inte spela ute till höger han ska vara centralt.
    De alternativ som finns offensivt är nog enligt följande:
    GS, JJ
    May
    MM Söder Sam

    MSD/ Bojanic, GS,JJ, Sam
    Söder, Mane

    Sen finns det alternativ att spela engvall på topp med söder och malick till höger.

  8. 4-2-1-3 vore en tänkbar variation med Mahlangu som ”etta” i en fri roll. Till höger kanske Emil, som har snabbhet. Smedberg-Dalence har inget visat. Alternativ att ta Söder till höger nu när Vibe saknas. Mané på topp alltså.

Kommenteringen är stängd.