Ge mig May – nu!

Det blev inget snack om straffen på presskonferensen. Okej då, men jag framhärdar att Falkenberg ALDRIG hade fått en straff i motsatt läge på andra sidan på planen.

Nu räddar Sam Larsson ett identitetssökande IFK.

Det här var ingen jättematch av Blåvitt. Jag förväntar mig – fullt medveten om att Henrik Larsson och hans Falkenberg lyckades nästan maximalt med sin ”matchplan” – mer av IFK:s förmåga att ta tag i, föra och döda matcher.

De två öarna – backlinje/centrala mittfältare och anfallare/yttrar – möttes först just före dubbelbytet i 57:e minuten när Martin SmedbergDalence (hade en tung afton) och Malick Mané (sköt några diffusa skott) ersattes av en trippande May Mahlangu och en triggad Darijan Bojanic.

Där och då lyckades Blåvitt hota en smula, men första maxlöpningen som tryckte Falkenbergs backlinje bakåt, genomfördes först efter bytet av just Mahlangu.

Jag kommer fortsätta driva tesen om att May Mahlangu måste in i det här laget snarast möjligt. För dynamiken, kreativeten och modet. Han kan på egen hand vrida bort en motståndare, snida förbi en annan och finta upp en tredje på läktaren.

Dessutom jobbar han hem.

Vet inte vad jag tycker om uttrycket, men bättre box-till-box-spelare finns knappast att finna mellan Kiruna i norr och Smygehuk i söder.

Hur Mikael Stahre lyckas utnyttja hans och trollgubben och humörspelaren Sam Larssons förmåga blir avgörande för vart den här säsongen skall ta vägen.

Jag är – trots elva poäng på sex matcher – inte övertygad om det här lagets förträfflighet.

Samtidigt är det förstås en styrka att vinna matcher man inte förtjänar, ta segrar man inte borde. Trepoängaren mot Falkenberg var en sådan.

Vi fick avslutningsvis se IFK uppträda i 4-2-3-1-skrud där dock Sam Larsson tog klivet in som forward intill Robin Söder i flera sekvenser och där Ludwig Augustinsson fick hela vänsterkorridoren för sig själv.

Marcus Sandberg gjorde en utmärkt comeback för Blåvitt i allsvenskan. Räddningen på Stefan Rodevågs direktretur i första halvlek men vänsternäven var utmärkt. Och nästan bättre än så.

Däremot är det troligt att Mats Gren, sportchefen, plockar in en nya tvåa bakom Sandberg under John Alvbåges skadefrånvaro.

Båda målvakterna var mycket bra. Jag gillade skarpt Falkenbergs Otto Martler.

Till sist: Blåvitts publik och i första hand klack gav den här matchen en fantastisk inramning med sånginsatser av allra högsta allsvenska klass. Tack för det!

9 kommentarer om “Ge mig May – nu!

  1. Såg inte matchen, men det är inte så svårt att föreställa sig hur det såg ut. Varför är det alltid så hos Blåvitt, att kreativitet hos några av spelarna inte uppmuntras.Det har sedan trettio år tillbaka varit endast Torbjörn Nilsson, Stefan Rehn och Stefan Pettersson som fått bestående förtroende i startelvan. Robert Prytz för länge sedan, Martin Ericsson för inte så länge sedan är bara ett par av en lång rad exempel som inte passat in i blåvita tränares spelmodeller. Rehn är den ende innermittfältaren som fått förtroende, Nilsson och Pettersson var ju anfallare!

    Håller med om att det är märkligt att ställa förra säsongens och lite till, bäste anförare av laget som inte sviktar när det blåser motvind utanför laget. Haglund alltså. och – varför inte Adam med Emil framför sig på högerkanten?

  2. Jag håller med Stefan om Blåvitts sätt att spela och anledningen. Orsaken till att Blåvitts vänstersida inte alltid uppfyller förväntningarna är att högersidan inte är tillräckligt bra framåt. Det blir ingen balans. Motståndarförsvaret kan koncentrera sitt försvar till Blåvitts vänstersida. Kan man också få Sam L. med att sluta att alltför ofta ”göra en gubbe till” skulle effektiviteten framåt öka. Tyvärr är Adam J. (han saknar Stefan S.) inte sig riktigt lik efter återkomsten. Framåt är Emil S. ett bättre val. Likaså tillför Philip H. (varför bryta upp det duktiga mittfältsparet P H och Jakob J.) mer både framåt och bakåt än Gustav. S. Den senare kan ”stå på tillväxt” som mittback. Där passar han bättre. Bojanic bör få betydligt mer speltid. Stahres dispositioner är svåra att förstå.

  3. Starta med May M och Darian B. Gustav S bara en sweaper, inte kreativ och inget hot framåt. Philip H större register möta inlägg etc.Söder försöker men får dåliga bollar för sitt spelsinne, tyvärr är han inget hot i luften. Alltså: starta med hungriga spelare med teknik och snabbhet vilket ger ett vassare och varierat spel. Idag rena sömnpillret.

  4. vänstersidan katastrofal, med tanke på de förväntningar vi har. Vet inte hur många bollar LA slog bort. Att SL är usel beror inte på honom utan på Stahre o hans sätt att spela, LÄTTLÄST. så fort du går upp stör IFK i uppspelsfas så låser det sig, se långbollar. forwardsparet arbetar som isolerade öar. Under den tiden Stahre varit här har han inte utvecklat spelet utan står o stampar trots nyförvärv.

    1. Notera Ludwigs relativa orutin. Första hela allsvenska matchen 31 mars. IFK är inte bara lättläst, de är idéfattiga.

  5. Blåvitt måste få ut mycket mer av det här laget. Igår var det synd om Falkenberg som var värda en poäng. Stahre får inte ut maximalt av truppen som på pappret ska vara lika bra som Malmö. Sam har ingen överman i allsvenskan och ska få synas mycket mer på planen. Blåvitt har heller inte någon anfallare av kvalitet! Det har trots allt spelats sex matcher och hur många mål har gjorts av Söder och Mané?

Kommenteringen är stängd.