Det här handlar förstås inte om Pep Guardiola och hans Barcelonainfluerade Bayern Münchendebacle, däremot om två hjältars återkomst till den största av scener.
Av emotsedd semifinalspänning blev intet. Efter ett magnifikt och makalöst vackert Münchentifo vajade de rödvita flaggorna snabbt på halv stång.
Pep Guardiolas hemmataktik att äga boll, hålla i och med allt och alla trycka ned Madrid i eget straffområde höll i en kvart, sedan ställde Carlo Ancelottis Real om, fixade ett par fasta (hörna och frispark) och nickade sig fram till 2-0.
Vi hade, om min klocka stämde, inte ens spelat i 20 minuter.
Sergio Ramos revansch (senare en smula skuggad av Ronaldos nya målrekord om 16) efter straffmissen i semifinalförlusten från 2012 var total och skickar Real Madrid till första Champions League-finalen på tolv år.
En acceptabel tidsrymd för de flesta, en evighet för en klubb som ”Los Blancos”. I Lissabon 24 maj kan Real Madrid ta sin tionde Europacuptitel – den första sedan Zinedine Zidane stänkte in 2-1 mot Bayer Leverkusen på volley 2002.
Nu är ”Zizou” assisterande tränare och rådfrågas alltid om de laguttagningar Ancelotti sedan ansvarar för.
Jag kan inte annat än imponeras av vad de åstadkommit tillsammans.
Kvar från finallaget i Glasgow finns en då 21-årig inhoppare, nu 32-årig målvaktslegendar. Jag har inga problem att ställa mig i den skara som uppfattar Iker Casillas som tidernas främste.
Meritlistan är längre än Jan-Ove Waldners och finalen i Portugal om drygt tre veckor blir världs- och Europamästarens tredje i Champions League, trots en säsong som inneburit bänkplats bakom Diego López.
Han var bara 19 år och fyra dagar när han backade upp ett lag bestående av spelare som Roberto Carlos, Salgado, Raul, Redondo och Morientes, 3-0 mot Valencia i Paris.
En annan tid, ett annat spel – men samma målvakt.
***
Bayern Münchens planer att bli första klubb sedan Milan 1990 försvara titeln grusades grundligt. Efter det att 24:e ligatiteln säkrades redan 25 mars har något hänt – och FC Bayern bara tagit tre segrar på nio matcher. Betänk att laget dessförinnan radat upp 19 raka seriesegrar.
***
Gareth Bale, Karim Benzama och Cristiano Ronaldo är, som jag ser det, den enda anfallstrio som kan flytta på Chelseas buss – för den rullar väl också mot Lissabon?
***
En dag där Guardiolas München sågas och jämförs med framgångsrika föregångare är det på sin plats att undvika ord som fiasko, välj hellre missräkning.
***
Till sist: Rörde Iker bollen?
Mejla min chef. Det skall nog inte vara några konstigheter.
Varför utnyttjar inte det topplaget de spelare som passar för taktiken? Till exempel Emil framför Adam på högerkanten, Haglund i en offensiv mittfältsroll och kanske, testar någon mer i anfallsposition?
De får väl köpa någon från Häcken.
Det behöver de inte, de har spelare så det räcker, visserligen ett överflöd av mittfältare, vilket inte alltid är till fördel, ungefär som Elfsborg under flera säsonger innan denna haft för många anfallare..
Det finns ett topplag i Göteborg som satsar på snabba kontringar (förbjudet säga omställningar). Man ska alltså inte klanka på dem, men det är klart än så länge finns inte tillräckligt med kunskap, men taktiken är alltså inte galen.