Vi avhandlade ytterligare några superviktiga ämnen, jag och Johanna Frändén, häromdagen, som dock inte fick plats i dagens papperstext. Kör lite (5000 tecken!) bonusmaterial här. Lite Zlatan, Simon Bank, Marcus Hellner och vad hon INTE skulle ta upp om hon fick sommarprata i P1 igen.
Hur känns det att finnas på Wikipedia och är det du själv som uppdaterar sidan?
– Haha! Nej, men jag vet att jag finns för det var någon som sa det till mig. Det är väl en milstolpe i karriären. Haha! För länge sedan lade en kompis upp mig. Det var Simon Bank. Han sa ”hur fan kan du inte finnas på Wikipedia?” och så lade han upp mig. Den försvann sedan rätt snabbt. Wikipedia har vissa kriterier. Du måste vara någorlunda känd. Det var jag inte på den tiden!
Har du slutat blogga? Det senaste inlägget är från december 2013 och har 349 kommentarer!
– Ja, det har jag faktiskt. Och innan dess hade jag inte uppdaterat på länge heller. Eftersom upplägget den här säsongen blev lite annorlunda och jag hade lite mindre fotbollstid – ungefär åtta dagar i månaden – gick det inte att hålla igång en blogg bra. Man måste uppdatera varje dag om det skall bli bra. Så jag har lagt ned det för stunden, vi får se vad som händer sedan. Det är roligt när man kan lägga mycket tid på det. Då måste alla tycka att det är roligt att prioritera det. Det var inte riktigt det beslutet.
Du är från Lerdala. Vad har det betytt och känner alla i Lerdala Marcus Hellner?
– Ja … jag känner inte honom personligen, men min lillebror och han är jämngamla och gamla kompisar. Min brorsa var i Vancouver och kollade när han vann sitt första OS-guld. De kallade Lerdala för Guldbyn efter de där två OS-gulden. Jag är inte där så mycket, men det lyfte stoltheten och allting hemma.
Hur var Lerdala att växa upp i?
– Det var bra, det var väldigt – vad skall man säga – en ganska vanlig barndom, ganska idyllisk. Med en golfbana, ett fotbollslag, en tennissektion, en skidsektion och gymnastik en gång i veckan. Jag är ingen ”lantis” egentligen, så mellan 13 och 17 var det inte så roligt.
Vilken är den vanligaste fråga du får? Jag utgår från att det är något om Zlatan.
– Det kan det kanske vara? Folk som vet vem man är frågar gärna om Zlatan. När man svarar sportjournalist, för de som inte vet, frågar de ”jaha, tycker du om fotboll?” Framför allt utomlands. Zlatan, ja. ”Hur är han?” Den frågan får man ofta. ”Hur är han egentligen?” Det är nog den vanligaste.
Så hur är han?
– Jag brukar säga att det mycket beror på dagsformen hos honom. Han kan vara jättevarm och härlig och ganska dryg och arrogant om han inte är nöjd. Det finns inget riktigt heltäckande svar på honom. Han är ganska humörstyrd.
Hur skulle du säga att hans relation med svensk media ser ut i dag?
– Jag tror att den är rätt så bra just nu. Han har inte haft så mycket kontroverser. På den plats han är i sin karriär finns det ingen anledning att ha en dålig relation med media. Jag har väldigt sällan anledning att skriva ned honom. Han kommer alltid vara på sin vakt. Det kommer aldrig vara någon gullig relation och det skall det väl inte vara heller? Jag har ju varit med när den var som allra sämst, när han inte ville prata alls, med vissa utvalda tidningar. Där tror jag inte att vi kommer hamna igen. TROR jag inte.
Du har vunnit pris som årets sporttwittrare och skriver krönikor i Sportbladet. Vad krävs för att höras och synas nuförtiden?
– Egentligen tror jag att man skall vara ganska spetsig för att höras, kräva någons avgång eller peta någon stjärna eller så där. Det är inte min stil alls. De som får mest uppmärksamhet är de åsikterna. Man skall gärna vara lite obekväm. Problemet är att för att nå dit måste man vara ganska populistisk och svänga mycket i uppfattning och åsikter. Det har jag ingen lust att göra. Sedan kan man ibland träffa en nerv man inte visste om. Det kan jag ibland märka när jag skriver vanliga nyhetskolumner.
Vad har delats mest av det du gjort?
– Jag skrev en nyhetskolumn en gång om muslimska kvinnor och att bära slöja eller huvudduk. Det var nog den mest delade av mina grejor. Vet du vad! Det var nog den här med Zlatan och damcykeln, eller cykeln och damerna.
Vad grep tag i folk där?
– Det var allt. Det var Zlatan, det var sexism eller vad du vill kalla det, genusfrågan, det var damfotboll, som alla har en åsikt om också. Det var väl det. Det var jul också, så folk var lediga. Haha!
Du var en av förra årets sommarpratare i P1. Vad skulle du prata om om du fick chansen igen?
– Det finns saker i ens privatliv som hade varit roligt att berätta. Jag har bott i massa länder och rest runt och träffat massa bisarra människor. Då får man alltid hänga ut sig själv lite grand, sina inte alltid så sunda vanor och riskbeteende. Det vill jag inte göra, för jag vill inte bjuda så mycket på mig själv. Förra året berättade jag om massa personliga grejor för att de betydde någonting annat, hade jag varit bekväm i att vräka ut mitt privatliv hade jag kunnat vräka på hur mycket som helst om mina senaste fem år ute i Europa. Det hade kunnat vara ganska underhållande.
Varför tror du Zlatan åkte till Brasilien trots allt?
– Jag är ganska förvånad över det. Jag tror att Nike hade ett finger med i spelet och tyckte att det var bra om han skulle synas här. Jag tror inte att han tog något kontrakt. Hade han bara åkt hit för att han tyckte att det är roligt att åka på VM tror jag inte att han hade lanserat det så hårt i sociala medier. Då hade han gått på match med några polare, inte med Laurent Blanc och PSG:s president.
