Kontinenternas kamp

Vi gör ju alltid så, tar ut ett lag efter gruppspelet med mästerskapets dittills bästa. VM 2014 är större än så, det är kontinenternas kamp. Amerika mot Europa och jag ser ett trendbrott.

Vet att jag i början av VM, mest för skoj skull, gick igenom alla de världsmästerskap som spelats i Amerika, för att se vilka lag som oftast varit närmast att sticka hål på myten om det omöjliga.

Det sägs att det är omöjligt för de europeiska nationerna att gå hela vägen på andra sidan Atlanten, kört att putta ned Uruguay(världsmästare 1930 och 1950), Argentina (1978 och 1986) och Brasilien (1962, 1970 och 1994) från tronen.

Jag hittade TysklandItalien – och Sverige. Bara de tre utomamerikanska länderna har vunnit två VM-medaljer när fotbollens finaste landslagstävling spelats väster om Europa.

Sverige med ”Rio-Kalle” och de andra tog ju brons i Brasilien 1950 och samma valör blev det för ”USA-Brolin” med flera 1994.

Nu är Europas huvudutmanare till de sydamerikanska favoriterna Brasilien och Argentina, som jag ser det, tre.

Didier Deschamps Frankrike, som spelade en ursinnig match mot Ecuador när deras gruppspel avslutades i onsdags, och som har en sådan löpvilja och framåtrörelse att jag ser en möjlig världsmästare i Les BleusMatuidi är om möjligt intensivare och smartare än Patrick Vieira, när det begav sig.

Tyskland förstås och så Holland. Oklart om Holland, som möter Mexiko i åttondelsfinal, har vad som krävs i backlinjen, men jag har fallit för renlevnadsmänniskan Ron Vlaar och har imponerats av Daley Blinds kantkapacitet och inläggsfot. I Robbie van Persieoch Arjen Robben har VM-tvåan från Sydafrika en anfallskraft endast Argentina (Messide MariaHiguainAgueroLavezzi) kan konkurrera med.

Dock. Det är inte här jag ser trendbrottet. Efter två raka VM-finaler med bara europeiska lag – Italien-Frankrike 2006 och Spanien-Holland 2010 – finns inget enda skäl att ändra på utgångstipset om Sabellas Argentina och Scolaris Brasilien i final i Rio de Janeiro 13 juli.

För att vinna ett fotbolls-VM, som i så fall innebär totalt sju matcher och enbart segrar i de fyra sista, är exceptionell individuell lyskraft ett måste.

Inga andra lag än Argentina (Messi) och Brasilien (Neymar Jr) har varit lika beroende av en enskild spelare hittills under VM. Båda är med i GP:s Amerikalag och båda har med råge uppfyllt de högt ställda krav som vilat på deras axlar sedan dag ett i detta VM.

Jag förväntar mig att båda tar plats i både GP:s All Star-lag och i finalen på Maracana om drygt två veckor.

Det gör inte Luis Suárez. Fifa stänger av honom direkt och i totalt nio matcher. En tydlig och ofrånkomlig signal efter bettet i axeln på Italiens Giorgio Chiellini.

Vi talar ofta om klimat, jag skulle hävda att publikstöd är ett minst lika stort skäl till att de amerikanska lagen har en fördel framför de europeiska. Magiskt hittills.

Plus: Har inte snackat med någon om detta, men jag blev helt knockad av både Argentina-Nigeria och Frankrike-Ecuador häromdagen. Vilka underbart svängiga matcher!

Minus: Det smärtar att Ecuador med alla hjältar inte fick plats i åttondelen. Er insats i VM: Av högsta klass!

2 kommentarer om “Kontinenternas kamp

    1. Jag skulle gissa att Brasilien vinner mot Chile, fast först efter straffar. Skulle inte bli förvånad om Neymar tar den sista. 🙂

Kommenteringen är stängd.