Simon är framtiden – redan nu

När skall det annars ske, om inte i samband med en A-landskamp. Och augustisamlingen är ju bortplockad. Jag talar förstås om Simon Gustafson, Häckens och Fässbergs jättetalang på mittfältet. Ta ut honom, vettja.

Det är aldrig rätt läge. Det går alltid att argumentera emot. I Simon Gustafsons fall, som nog var planens allra främste aktör i förlustmatchen mot AIK häromdagen, går listan att formulera i den här ordningen.

Han är för ung. Han är för oprövad. Han saknar internationell rutin, saknar internationellt tempo. Han spelar fortfarande i allsvenskan. Det händer att han fattar fel beslut på planen. Fel färg på benskydden.

Det går också att vända på det. Och tänka lite som Norges förbundskapten Per-Mathias Högmo gjorde när han tog ut Strömsgodsets 15-årige Martin Ödegaard i A-landslaget häromsistens.

Det här är framtiden. Och den får gärna komma snart.

Utgår från att ni kommer slå mig på fingrarna nu, men känslan är att svenska A-landslagledare – möjligen på grund av allsvenskans låga status och osäkerhet kring förmågan på våra ungdomsproffs – ofta hellre friar än fäller, tar det säkra för det osäkra – och därför nästan aldrig hittar de oväntade.

En A-landslagstrupp är inget träningsläger, däremot en sluss till en framtida startelva. Jag vänder mig emot uppfattningen att en svensk landslagstrupp alltid skall bestå av de för stunden 20 främsta fotbollsspelarna.

Det måste alltid – för återväxtens skull – finnas utrymme för en eller ett par framtidsnamn; de så kallade jokrarna.

Min mittfältsjoker heter Simon Gustafson. För skottet, för blicken, för insticken och för crossbollarna. För lugnet, för självförtroendet – och för att han – hittills – ALLTID har växt med uppgiften.

Är han redo för att starta en tuff kvalmatch mot Österrike i Wien?

Vilka är alternativen? Håller Kim Källström hela vägen till Frankrike om två somrar? Tillåt mig tvivla. Är Pontus Wernbloom den svenske mittfältsmotorn? Tyvärr inte. Han har haft förtvivlat svårt att övertyga i blågult och bör snart ha gjort sitt där. Rasmus Elm? Sjuk och inte tillgänglig. Albin Ekdal? Ja och gärna ihop med Oscar Hiljemark.

Hur som helst är en grundförutsättning alltid en stabil stomme. Just nu är stommen (Zlatan Ibrahimovic) matchrostig. Övriga medlemmar av stommen är såvitt jag kan se Andreas Isaksson. Hit räknar jag alltså inte Per NilssonMikael AntonssonJonas Olsson eller Ola Toivonen.

Får jag önska (önska får man alltid) är det dags för spelare som Pontus Jansson och Alexander Milosevic, gärna kryddat med formstarke Markus Rosenberg.

2 kommentarer om “Simon är framtiden – redan nu

  1. Nämner hur skulle det se ut att ta ut någon som är under 22-23 år. (Ironi)

    Allvarligt talat, vi har ett av Europas äldsta landslag och det är inte konstigt med tanke på hur man tar ut trupper nu för tiden.

    1. När man talar om vilka unga spelare som skulle kunna bli aktuella för en blågul A-trupp, tycker jag att man även skall nämna spelare som Sebastian Holmén, Marcus Rhodén (en Ingesson-typ i spelstilen, eller en Samuel Holmén-typ för att ta en modernare jämförelse – äldre broder Holmén sorgligt ”bortglömd” efter Lagerbäck avgått, Kalmar gick inte obemärkt förbi när Melker Hallberg lämnade, också det en mycket stor talang, redan i mycket unga år.
      Sedan finns det ju även äldre spelare som kanske borde finnas med i diskussionen, ett par AIK-are inte minst, Henok Goitom och Per Karlsson, är guld (i år?) värda för sitt lag, kunde kanske bidra med viktiga insatser i blågult?

Kommenteringen är stängd.