Vad ser vi framför oss? En habil laginsats som grusas av misstag på fast situation? Ett efterspel där Erik Hamréns position och hela den svenska landslagsfotbollen står på spel? Eller en total blågul metamorfos, kraftig nog att tysta hela Ernst Happel?
Inget av det, skulle jag säga.
Jag vet inte vad jag mest av allt längtar efter när det gäller Erik Hamréns svenska herrlandslag i fotboll. Paradoxen har aldrig varit större, ekvationen aldrig knöligare att få ihop. Vår bäste någonsin står fortfarande i full blom samtidigt som defensiven förmodligen aldrig har varit vissnare.
Så … jag är orolig. Oron dämpades inte av baklängesnollan mot Estland. Snarare tilltog. Jag såg sådan oorganisation, brist på självförtroende och kollektiv passivitet under första halvlek på Friends att det är svårt att fullt ut glädjas åt allt det nya: Bahoui och Forsberg, Durmaz och Zengin, Hrgota och Ekdal.
Det finns inget dummare som försvarare än att stötbryta bort sig själv, det finns inget lamare än att låta alla falla och öppna rättvända ytor för motståndaren.
Jag såg dessvärre båda varianterna mot Estland. Jag vill se ett mer aggressivt svenskt försvarsspel mot Österrike i kväll. Endast mod ger framgång. Övermod däremot plötsligt fall.
Jaha, och vilka är favoriter då? Att döma av uttalanden från i första hand Erik Hamrén bör Österrike vinna det här. De är favoriter. Jag förstår tanken bakom utspelet. Det är en skör mental balansgång. Samtidigt som spelarna pumpas fulla av tro och taktik i det inre rummet målas bilden av en otäck, köttätande jätte upp i det yttre.
Vilken bild de svenska spelarna tar med sig ut på planen i kväll blir avgörande.
Om ett par timmar känner vi den svenska startelvan. Jag vacklar fortfarande kring namnen och är rätt säker på att Hamrén och Marcus Allbäck har gjort det samma. Alternativen är fler än tidigare samlingar, de givna färre än någonsin.
Tittar man på Europarankingen är Sverige med råge ett lag för EM-slutspelet i Frankrike 2016, dit alla ettor, tvåor, den bästa trean och ytterligare fyra treor går.
Hör mig själv redan nu fundera kring vad en svensk förlust mot Österrike skulle betyda för fortsättningen.
Svaret: Utseendet avgör. Antalet individuella utropstecken och spelsystemets funktionalitet. Duger 4-3-3-upplägget mot fläskigare motstånd än ett trött Estland?
Snart väntar som bekant även en rysk björn runt hörnet.
Slutligen: Oavgjort är ett bra svenskt resultat, en hållen nolla en dröm.
***
Vad GP:s utsände Eric Hilmersson tycker och tänker inför matchen läser ni här.
