Vissa saker går att skriva snabbt: 1-1 mot Österrike i Wien är ett mycket bra resultat i EM-kvalöppningen.
Andra ting tar längre tid att fundera kring. Men en sak vågar jag slå fast: Vi fick en drös nya svenska fotbollshjältar på måndagskvällen.
Erkan Zengin gjorde målet, kunde gjort ett till och spelade till sig en fast plats i den här upplagan av det svenska fotbollslandslaget. Han var bäst i Sverige – och överglänste självaste Zlatan Ibrahimovic.
Andreas Granqvists insats som försvarsgeneral var det bästa jag har sett av en svensk mittback sedan Olof Mellbergs dagar. Hur många nickdueller vann han? Utmärkt i positionsspelet. Styrde en i övrigt småsvajig fyrabackslinje.
Albin Ekdal var precis så bra jag hade hoppats. Orkade och ville gå med i offensiva djupledslöpningar, orkade grislöpa ikapp Alaba när Österrike kontrade som värst.
Andreas Isaksson. Jag räknade till två toppräddningar, som med facit i hand räddade den här poängen hem till Sverige.
Zlatan Ibrahimovic lämnades stundtals ensam på topp. Han fick en drös långa, höga bollar riktade mot sig – men hade egentligen ingen att nickskarva till.
Därför blev de svenska anfallen i nästan hela matchen väldigt korta.
Jag kan bara gratulera Erik Hamrén och den svenska landslagsledningen. Den här starten på EM-kvalet är alldeles utmärkt. Motsvarande analys i Österrike är ”knappt godkänt”. Och då talar vi resultat.
Fotboll på den här nivån handlar om resultat.
Den matchen vann Sverige.
Med allt finns baksidor. Den svenska mittfältstrean spretade. Bäst var Albin Ekdal, tyckte även att Sebastian Larsson löste de defensiva uppgifterna bra, däremot schabblade Kim Källström illavarslande ofta fram målchanser för motståndaren.
Jag tycker inte att Pontus Wernbloom, som ersatte Kim Källström i slutet, glänst särdeles i blågul dress heller. Kanske är det dock dags för Wernbloom mot sina ryska lagkompisar i CSKA Moskva 9 oktober.
Även backlinjen darrade. Martin Olsson må vara hur bra som helst i offensiven, defensivt är han ofta en säkerhetsrisk. Inte heller Mikael Antonsson bidrog tillräckligt. Däremot var både nämnde Granqvist och högerbacken Pierre Bengtsson riktigt bra. Jag gissar att Mikael Lustig härmed är ute ur Hamréns förstaelva. Jag skulle välkomna Per Nilsson eller Jonas Olsson in.
***
Jag ser plötsligt en svensk ryggrad växa fram. Centrallinjen Isaksson, Granqvist, Ekdal och Ibrahimovic. Tack!
”Säg så här …” om Antonsson:
Så djävla kass var han väl ändå inte ? Nu har vi klagat så mycket på våra innerbackar i ett par års tid och när de nu spelar utan anmärkning måste de ha gjort något bra.
T.o.m. i en ”Bonkegäng” som Häcken delar väl mittbackarna på sina arbetsuppgifter. En går på boll och en städar upp … osv.
So, what’s the problem ?
Håller med! Om Antonsson, mittbackar som fungerar gör det som en duo – annars inte! Håller inte med! Häcken är inte ett bonkegäng, minst av allt!
Det var inte bara mittbackarna som fungerade bra tillsammans i kvalstarten, hela laget spelade som, ja , ett lag! Något som det varit lite si och så med, emellanåt! En viktig ingrediens, som kommentatordebutanten i kvalsammanhang, Anders Svensson, pekade på, var att kantspelarna, dvs Durmaz och Zengin, löpte så väl både framåt och bakåt, att det blev möjligt för backlinjen att fungera väl! Antonssons typ av spel möjliggjorde för Granqvist att glänsa, han kunde tryggt stöta framåt något som passar honom väl! Minns hur Majstorovic räddade Mellberg och hur ”Jocke” räddade ”Bjärred”! Under Blågults glansperioder…