Det här var, för att förtydliga, ingen förlust för Malmö FF. I stället bjöds vi återupprättelse, värdighet och fick ett kvitto med kvalitetsstämpel. Samtidigt finns det – tyvärr – bara en Markus Rosenberg.
Som vi har längtat. Och som vi mentalt har zappat i jakten på svenskt i TV:s Champions League-tablåer. Avståndet mellan det blågula och de främsta krympte på Juventus Stadium denna tisdagskväll från avgrundsdjupt till fullt intagligt.
Man skall ha klart för sig att det inte är lätt att anfalla mot en så pass kompakt och tidvis låg trebackslinje som Malmö FF:s.
Man skall också ha klart för sig att Sveriges skånska mästarlag utförde uppdraget mästerligt: Aggressivt, välplacerat, dynamiskt och kontrollerat.
Tinnerholm, Johansson, Halsti, Helander och Konate låg lägre än Bengtsson, Granqvist, Antonsson och Olsson mot Österrike i EM-kvalet, men uppträdde coolare – och mot ett bättre motstånd.
Första halvlek innebar en jättechans. För Malmö FF. Och då räknar jag bort läget där Lichsteiner missbedömde hastigheten i Tevez inlöpning framför mål i slutet. Samt Marchisios frispark och retur mot Robin Olsen på tilläggstid.
För bättre läge än vad Magnus Eriksson erbjöds efter Markus Rosenbergs inläggschip från högerkanten efter en dryg kvart kan man inte förvänta sig mot Juventus. Gianluigi Buffons korta utrusning och snabba parad avstyrde ett svenskt ledningsmål där
Hareides salzburgska mästardrag 5-3-2 fungerar på de största av scener. Det lärde vi oss en tisdag i mitten av september 2014. Kloke Adu, intensive Forsberg och irrationellt lojale Eriksson bjöd uthållighet och respektlöshet, även om de sjönk djupare i andra halvlek.
Vi lärde oss också att små marginaler fortfarande är ett relevant begrepp inom världsfotbollen. Hur Malmös galjonsfigur Rosenberg ena stunden tvingades halta av och hur Halsti i nästa för ett ögonblick tappade koncentration och Tevez ur sikte – och hur Johansson inte hann med Asamoah i sidled.
Vad som sedan hände var världsklass. Asamoahs väggspelsklack och Tevez pisksnärtslöpning genom Olsens straffområde.
Tevez frisparksknorr i slutet av andra halvlek.
Åt sådant kan man aldrig gardera sig.
Det man däremot kan göra är att hylla den spelmässiga insatsen och ladda för fortsättningen. Det kommer mera. Jag ser fram emot det.
Större klubbar än Malmö FF förlorade i premiären. Som fjolårsfinalisten Atletico Madrid mot Malmös nästa motståndare Olympiakos, Arsenal borta mot Dortmund och Benfica hemma mot Leverkusen.
Otrolig prestation av MFF. Troligen den största prestation som någonsin gjorts av ett svenskt lag från Allsvenskan. Ser fram emot returen i Malmö, kommer att bli riktigt spännande. Om något svenskt lag ska klara detta så är det MFF.
Jag brukar se igenom Ironi men vetitusan hur jag ska tolka detta?
Hedervärt ?!? i viss mån kanske, men om man skall vara ärlig kunde det lätt bli både 5, 6 eller 7 mål i baken och ett framåt (Magnus E).
Mao, instämmer till 2015’s kommentar.
Personligen tycker jag att MFF blev, kanske inte överkörda, men kontrollerade, under 90 minuter. Tycker aldrig det såg riktigt farligt ut och tror även om Juve hade ganska loj inställning till matchen aldrig kände sig hotade. Man får aldrig glömma att för MFF var detta den största matchen (om man inte ser Allsvenska seriesegermatchen föregående år) på hur många år som helst, för Juventus var det en skitmatch som skulle klaras av. Jag tror det var detta faktum som gjorde att MFF stog ut i 60 minuter innan det rasade totalt. Men mästerligt agerande vetitusan. Vad som hände var att MFF drog ner tempot något fruktansvärt för att överhuvud taget orka med, men det höll bara i 2/3 av matchen, och vad som hänt under dessa är helt ointressant när slutresultatet blev utklassning, kanske inte målmässigt, men spelmässigt.