Jag är inte bättre än någon annan, men vi måste verkligen jobba på vårt kollektiva självförtroende. Vilken annan fotbollsnation skakar tänder så fort en spelare eller två tvingas kasta in handduken?
Eller tre, skall tilläggas. Förutom Zlatan Ibrahimovic och Albin Ekdal tvingas Erik Hamrén av allt döma även skifta mittbackspar efter Mikael Antonssons magsjuka. Det lät nämligen inte på Hamrén som om ”Anton” skulle orka mota ryska björnar på Friends i nuvarande skick.
Och vi ägnade större delen av dagen, där solen sipprade in genom det öppnade Friendstaket, åt att anteckna ord som magkatarr, hjärnskakning, penicillinkur och hälsenesmärta.
Det var ord vi önskat slippa, ord som gjort ont, men bokstäver som tände åtminstone min glöd längst där inne.
Jag vet inte om det är vi journalister, vår förbannade plikt, men ibland söker vi mer fel och brister än lösningar och möjligheter.
Det svenska fotbollslandslaget består 2014 lika lite av en enda spelare, som det svenska fotbollslandslaget 2002 bestod av en ensam spelare, när Patrik Andersson i sent skede tvingades avstå VM-spel, eller 2006, när Spanien kämpades ned på Råsunda utan vår allra bäste (Henrik Larsson) i landslagsmundering.
Tycker mig ha noterat att svenska fotbollslandslag likt vilken bragdjury som helst gillar prestationer i vanskliga och pressade lägen. Det har väldigt lite att göra med vem som är förbundskapten.
Den här generationen hittar enklast inspiration från den urstarka insatsen mot Holland 2011 där Ibrahimovic båda tänkbara ersättare, Johan Elmander och Ola Toivonen, spelade avgörande roller. Zlatan den gången? Avstängd.
Eller mot Tyskland (3–5) i VM-kvalet för ett år sedan. Där blågult, den gången anfört av en superhet Tobias Hysén, ångade på mot blivande världsmästare och sånär hade gått till pausvila med 2-0.
Då var Zlatan avstängd, nu är Zlatan skadad.
Det finns alltså ingen anledning till oro, inga skäl att gripas av panik. Det är bara fotboll, 90 minuter underhållning – och tre poäng.
***
Jag kände på Friends nylagda gröna i går. Såg tät ut, om än med något snedmålad långsideslinje. Se det som ett gratis anfallstips, Martin Olsson.
***
Ha! Zlatan Ibrahimovic erkänner alltså elva år efter ”dådet” på Ullevi det felaktiga i att stjäla straffen mot San Marino av Kim Källström. Som vi sågade då. Och så arg han var för det. Gulligt på något sätt att krypa till korset nu. Hedrar dig, Zlatan.
PLUS
Jag såg Ryssland mot Belgien på plats i Brasilien i somras, en av VM:s – i mitt tycke – tråkigaste matcher. Fabio Capello, vill jag minnas, tyckte däremot efteråt att vi just bevittnat ”an excellent game”. Somna inte i kväll, Durmaz, Zengin & Co.
MINUS
Sverige är ett sämre lag utan Zlatan. På den punkten är vi överens. Dock sitter mycket i huvudet. JAG tror att det går även utan ”Ibra”.
MITT LAG:
Andreas Isaksson – Pierre Bengtsson, Andreas Granqvist, Jonas Olsson, Martin Olsson – Sebastian Larsson, Pontus Wernbloom, Kim Källström – Jimmy Durmaz, Johan Elmander, Erkan Zengin.
***
Såg ni första delen av Kanal 5:s dokumentär ”Zlatan Ibrahimovic – från Rosengård med mer än ett mål”? Jag gillade den skarpt. Underhållande. Klargörande. Och finstämd. Här skriver kollegan Eric Hilmersson fint om Zlatans pappa Sefik. Jag håller med om de allra flesta orden.
***
Exakt samtidigt sände Sveriges Televisions Uppdrag Granskning sitt avslöjande program om matchfixning och riggade matcher även i allsvenskan och superettan. Få verkar vara överraskade över förekomsten, ingen sitta inne med lösningen. Exemplet med den österrikiske tennisspelaren Daniel Köllerer Tobias Jansson skriver om här är både talande och tragikomiskt.
