Andraplatser följs ofta av tabellras

Äh, ge Jörgen Lennartsson jobbet. Han kommer lösa uppgiften galant – men det finns inga garantier.

IFK Göteborg har de senaste 20 åren slutat tvåa i allsvenskan vid fyra tillfällen. Gemensamt vid de tidigare tre tillfällena är att andraplatsen har följts av ett tabellmässigt ras. Trots rejäla satsningar och uttalade guldambitioner.

Som 1997, då Mats Jingblad misslyckades med att fixa ett femte guld på raken, avgick trots ett stort silver, varpå efterträdarenReine Almqvist – trots storsatsning – bara lyckades föra laget till en åttondeplats. Även han lämnade en halvsäsong senare.

Eller 2005, då Arne Erlandsen avslutade tabellklättringen från en sjundeplats 2003, via en tredjeplats 2004 med en andraplats 2005. Exakt samma utvecklingskurva som 2012-2014. Året efter, 2006, blev IFK åtta. Notabelt från den säsongen var att laget låg trea, endast tre poäng från serieledning när Erlandsen fick sparken i början av september.

SAMMA SAK 2009, då IFK under ledning av Jonas Olsson och Stefan Rehn spelade en direkt avgörande seriefinal mot AIK och Mikael Stahre på ett nybyggt Gamla Ullevi, men föll knappt. Året efter spändes bågen ännu hårdare. Resultat: En sjundeplats.

Det här går för vilken tränare, sportchef eller klubbdirektör som helst att se som en sporre; en möjlighet att bryta en trend – eller ett tillfälle att hävda att historien inte har ett dugg med den kommande satsningen att göra.

Det går också, om vi håller oss fast vid huvudtränarens betydelse för ett lags framgång, lyfta fram att hälften av de åtta senaste SM-gulden tagits av lag med nya tränare. Jonas Olsson och Stefan Rehn med IFK Göteborg 2007, Mikael Stahre med AIK 2009, Jörgen Lennartsson med Elfsborg 2012 och Åge Hareide med Malmö FF 2014.

Om vi håller oss fast vid Jörgen Lennartsson finns alla argumenten där. Kunnig. Erfaren. Bred. Driven. Engagerad. Lokalt förankrad. Och har sett mängder av IFK-matcher i år och tidigare.

Att han lyckades göra Elfsborg till ett mästarlag direkt ligger honom heller inte i fatet. Och fotbollsmetoden – 4-4-2 – stör heller inte helhetsbilden.

ENKELT UTTRYCKT: JÖRGEN Lennartsson skulle vara en bra lösning för IFK Göteborg. Jag tror dessutom att han skulle tacka ja. Det är jag inte säker på att Henrik LarssonPeter Gerhardssoneller Erik Hamrén skulle göra.

Att Lennartsson kuppades bort från Elfsborg, med några av de tongivande spelarna i spetsen, är fotbollshistoria.

Att träna IFK Göteborg och för den delen AIK eller Malmö FF är inget lätt uppdrag. Det är inte därför man tar det jobbet, historien och statistiken inkluderad.

Kommentarer om “Andraplatser följs ofta av tabellras

  1. Det absolut största skälet att inte välja Lennartsson är att ingen gillar honom i blåvitt-kretsar. Vi är ju IFKs kunder så att anställa någon som kunderna avskyr måste ju vara fel. Jag är medveten om ironin i resonemanget men det räcker med ett sådant felsteg. Dessutom fick vi inget guld under Stahre.
    För egen del tänker går jag iaf INTE till Ullevi om den mannen ska vara tränare

Kommenteringen är stängd.