Den bortglömda premiären

image

Det är tid för jämförelser. Efter att ha bevittnat Jörgen Lennartssons första fotbollspass som ansvarig för IFK Göteborg under fredagsförmiddagen, med ett åskådarantal på cirka 30 personer, är det lätt att tanken slinker iväg till december 2011, för nästan exakt tre år sedan, då en nyrekryterad Mikael Stahre drillade IFK-spelare vid ett välbesökt (drygt 200 personer) konstgräspass i Skatås.

Som. Natt. Och. Dag.

Elektriskt då, avslaget nu. Hajpat den gången, bortglömt tre år senare.

Och vilka är förklaringarna till det?

Först och främst att IFK Göteborg efter två raka sjundeplatser redan då, 5 december 2011, trummat på rätt hårt vad gäller storlek på satsning. Även om varken Kjetil Waehler, Nordin Gerzic eller Pontus Farnerud hade skrivit på, fanns Daniel Sobralense och John Alvbåge på plats av de nya, och supportrar drömde drömmer om guld där Stahre intog rollen som frälsare.

Det är, tack och lov, på ett annat sätt nu. Uppskruvade förväntningar i december ställer tidiga krav på resultat. Det Mats Gren och övriga IFK-ledare gjort med Blåvitt sista månaden har uppenbarligen inte ökat förväntningarna.

Det kan, för IFK:s del, i slutändan ses som något positivt enligt devisen minskat press, bättre prestation. Fan vet.

Antalet besökande IFK-supportrar i december 2014 vittnar trots allt om en begränsad nyfikenhet kring det nya, i det här sammanhanget Tom Pettersson, Mikael Boman och Haitam Aleesami – samt Jörgen Lennartsson.

Jag skall, trots det, berätta en sak för er.

Haitam Aleesami visade i tvåmålsspel på liten yta prov på utmärkt spelförståelse, fin fysisk kvalitet och väl utvecklad fotbollskänsla.

Han är, utifrån mina synintryck, minst lika långt framme i sin karriär som Ludwig Augustinsson, som ju lämnat för FC Köpenhamn.

Även Tom Pettersson fastnade från sin mittfältsposition på min näthinna.

Det IFK:s marknadsavdelning möjligen bör oroa sig över är att det klena intresset, delvis förklarat av bristfällig egen marknadsföring, kan vara ett tecken på kommande/fallande årskortsförsäljning.

Man vinner varken serier eller når budgetmål i december, men indikationer, tydliga nog att tolkas, finns där hela tiden.

För mig är en träningspremiär med en ny tränare och tre nya spelare för en toppklubb i allsvenskan något man marknadsför, något man vill att supportrarna skall och bör se fram emot, något att vara stolt över.

Var fanns marknadsavdelningen nu? Var stod sportchefen?

Inte på Härlanda Park denna fredagsförmiddag i alla fall.

Det sänder signaler.

Däremot var säkerhetschefen Mike Sahlenius på plats.

Han förblev sysslolös.

***

Folkspels Mikael Vikla bjöd besökare på kaffe och pepparkakor. Det värmde.

***

Förvänta er inga nya spelare till nästa veckas träningar. Så tolkar jag det som sades efter träningen i dag.

***

Jo, jag vet att IFK gör en sak av eftermiddagens hockeyträning. Kul, men synd att dölja kärnverksamheten med.

4 kommentarer om “Den bortglömda premiären

  1. Det är väl inte så konstigt. Stahre hade nåt bra på gång 3:a och 2:a dom senaste två säsongerna. Man såg fram emot något bra. Sen kräver Nisse att Stahre ska bort, man köper in en tränare som inte varit efterfrågad. Nu ska han ”lyfta” IFK, jo man tackar.

  2. Såg du några intressanta spelare från den upphausade blåvita akademin eller var det mest norrmän och danskar???

  3. En skillnad är väl att Stahre var mer mystisk och sluten, man visste inte vart det skulle bära och vi var nyfikna på mycket.
    Med satsningen Rakt på (spännande, fräsch, lovvärd) så sker en mer öppen kommunikation från föreningen och många av de frågor man ville ha indikationer på vid Stahres första träning har redan besvarats rakt från Lennartsson.
    Spekulationer såklart, men nog en rimlig delförklaring.

    1. Klokt. Men förklarar inte varför klubben inte utnyttjar ett dylikt tillfälle att hälsa de nya spelarna och tränare välkomna.

Kommenteringen är stängd.