I korthet: Det är skillnad på svenska och ryska topplag, det var en avgrund mellan IFK Göteborg och Dynamo Moskva. Vad värre är: Det var som väntat.
Jag vet inte vad ni förväntar er av IFK Göteborg just nu, men jag vet att den resa svenska klubblag, där IFK Göteborg är en av de tydligaste representanterna, har att göra bara är i början.
Alldeles i början av februari 2015 gör vi varken bokslut eller drar slutsatser utan nöjer oss med indikationer och ansatser.
Patrick Dyrestams ansats, framför allt i duellspelet, är mer än vad man kan förvänta sig av en 18-årig nästandebutant. Att hans passningsspel inte satt perfekt har åtminstone jag överseende med.”Lill-Dyre” satte sig i respekt, tog för sig och visade – tycker jag – att mer är att komma.
Samma sak med Haitam Aleesami, som vi unisont ansåg spred både bollar och markeringsmissar omkring sig mot Jablonec i söndags, men nu bidrog till att täta Dynamos högerkant. Nästan hela vägen.
För när ryssarna ställer spelare som Mathieu Valbuena (framspelare vid 2–0) och Kevin Kuranyi (målskytt vid 2–0) på benen hängde till slut inte ens Aleesami med. Och möjligen sålde han sig lite lätt vid dragningen som föregick målet, men slutbetyget är gott.
Det gäller även första hand lagets kollektiva arbetsinsats. Det är, som Gustav Svensson konstaterade, svettigt och smått frustrerande att jaga boll som IFK Göteborg tvingades till mot Dynamo Moskva i 90 minuter.
Jag tycker att ”Gurra” gjorde det bra igen. Han låg dessutom bakom Blåvitts bästa chans, när han till höger i straffområdet passade bollen i sidled till Sören Rieks i andra halvlek. Passningen var både precis och hård. Utfört i skarpt läge. Mer sådant och Svensson blir värdefull i båda ändarna av allsvenskan i år.
Blåvitts önskan att träna på possession-spel kom – av naturliga skäl – på skam på Estadio Algarve. Det samlade bollinnehavet var ytterst begränsat och kontringarna ofta en smula naiva och därmed fruktlösa.
Trots det och trots 0-2, mot ett Moskva som ändå inte trampade gasen i botten, var det IFK som skapade flest chanser. Lasse Vibe och Gustav Engvall hade ihop med alerte Sören Rieks en del avväpnade kombinationsförsök i närheten av Dynamos mål.
Det är en överdrift att påstå att någon mer än Rieks var nära att göra mål, men att in på tilläggstid hålla 0-1 mot en rysk ligatrea med bred Europaerfarenhet och en trupp som citat ”omsätter 20 gånger mer än vår” är okej, snudd på bra.
Vad det är värt när allsvenskan kickar igång om exakt två månader skall jag låta vara osagt.
Dock: Varje internationell erfarenhet, särskilt mot drivna storlag, är ett steg på vägen.
Jag hävdar fortfarande att IFK Göteborg är på rätt väg.
Placeringsmatch på lördag härnäst.
Spelprogram publiceras vid midnatt på Atlantic cups officiella hemsida.
Hej Balkander. Kan ni på gp sluta skriva att IFK Göteborg ”kvalificerade sig till CL fyra gånger” i alla artiklar ni lägger upp nu för tiden samtidigt som ni hyllar MFF för förra säsongens bedrifter. MFF tog sig till cl, IFK Göteborg tog dig till kvartsfinal och till en placering motsvarande topp fyra två år tidigare. Börja bete er som en lokaltidning (och nej, det handlar inte om att friskriva er från att ni ”tog IFK som exempel för att de var senaste Göteborgslag att kvala in – herrejösses, vilket annat lag i stan skulle ni annars skriva om?). Kämpa på!