Det är Blåvitts år i år

När de här raderna skrivs snöar det utanför fönstret, det är två dagar kvar till allsvenska premiären på Nya Söderstadion (HäckenHammarby) och i eftermiddag smyger jag omkring på Hjällbovallen för att nosa mig till de sista nyanserna inför IFK Göteborgs premiär mot Åtvidaberg på söndag.

Åt tipset går det längre inget att göra. Det får jag stå för och har i år just IFK Göteborg allra överst. Det är första gången under mina 15 år på  GP jag har Blåvitt som etta i ett tips.

Det är ett ärligt tips, långt ifrån jinxar, försök att avlasta vissa och sätta press på andra.

Det är vad jag tror. Det är vad det är. Serietabellers utseende styrs alltid av två saker. Dels den egna förmågan och prestationen, det som går att påverka, men också – vilket står utanför den egna maktsfären – motståndarnas resultat.

Om vi börjar med det första, nämligen IFK Göteborgs egna resurser är analysen följande:

Det här lagbygget har gått fortare än någon kunnat tro. Tidigare profetior har delvis byggt på effekten av den uteblivna mittfältsvärvningen, också farhågor och misstankar om att Lasse Vibe snart skulle lämna.

Dessutom har Jörgen Lennartsson lyckats med sitt uppsåt att implementera en ökad träningsdos och sett spelarna mentalt höjas ytterligare när en förbättrad fysik dessutom märkts och givit synbar effekt på själva spelet.

Speltaktiskt är IFK Göteborg 2015 en slugare och mer rörlig skapelse tidigare. Efter ”långabollarpåbengt”-taktiken under Tobias Hyséns storhetsdagar tog Mikael Stahres Blåvitt i fjol offensiva utvecklingssteg för att under hösten, med Lasse Vibe i förarsätet, framstå som ett självspelande piano.

Nu tas ytterligare steg. Notera att jag fortfarande endast förhåller mig till IFK Göteborgs förmågor. I ett lag där moral, engagemang, energi, fart, duellspel, glädje och löpkraft anses vara viktigast blir besättningen av huvudrollsinnehavare avgörande.

Jag minns hur den tidigare sportchefen Håkan Mild för mig på sitt kontor för ett par år sedan ritade upp sin blåvita idealelva, bestående av idel hemvändare. Sedan dess har Gustav Svensson och Sebastian Eriksson anlänt och ihop med Mattias Bjärsmyr skapat den balans av tradition/fäste i historien och importerad fräschör som varje toppklubb behöver.

Jag tror att Sebastian Eriksson kan bli vad Markus Rosenberg var för Malmö FF i fjol. Stort hjärta, hög kapacitet och ständig närvaro.

Det är från Sebastians fötter Blåvitts offensiva projektiler söker mål och mening, det är Eriksson som 2015 skall pulsera och värdera IFK mot den allsvenska toppen. Läsa spelet, styra vändningar, välja kort, bestämma långt, ge understöd och komma till skott.

Det är några av mittfältarens uppgifter.

Han har den bästa rolluppsättningen till sitt stöd.

Det finns i dag ingen allsvensk forward med en högre kapacitet än Lasse Vibe, det finns som jag ser det ingen större talang än Gustav Engvall. Just de två bildar blåvitt anfallspar, vilket kan bli en fröjd att syna på Gamla Ullevi, åtminstone fram till sommaren.

På vänsterkanten huserar Sören Rieks som sedan kompisen Jakob Ankersen anslöt till höger höjt sig ytterligare. Rieks kombinerar kantspelarens allra viktigaste attribut: Det oförutsägbara, den goda tekniken,  de välslagna passningarna/inläggen.

Jakob Ankersen, som landade i Mats Grens famn i slutet av januari, har successivt trappat upp sina attacker; mycket kombinationer med högerbacken Emil Salomonsson, en hel del väggspel med forwards och emellanåt raka ”Fredrik Ljungberg-löpningar” rakt in i motståndarnas straffområde.

Allt detta balanserat av Gustav Svensson, som trivs ALLRA bäst när han ensam får bära pianot, blanda defensiva 50-meterslöpningar, med stenhårda på-gränsen-brytningar. Dessutom – vilket vi ofta glömmer av i analysen av Gustav – har han både ett bra skott och starkt huvudspel.

Målvaktsposten har för första gången på länge varit föremål för äkta konkurrens. Fjolårets etta John Alvbåge har inte varit given och Marcus Sandbergs status har tagit ett livgivande kliv uppåt. Även om det i slutändan – när alla är krya – blir Alvbåge mellan stolparna ändå, är jag övertygad om att hans sinnen skärpts ytterligare.

För Alvbåge gäller numer att vakta både position och mål.

Mot Iran häromdagen fick Anton Tinnerholm välförtjänt chans i A-landslaget. Malmö FF:s högerback har gått från klarhet till klarhet, och höjt sig med uppdragets svårighetsgrad.

Jag ser en liknande utvecklingskurva hos Emil Salomonsson, IFK Göteborgs högerback. Det är med förtroenden spelare växer. Emils fulla kom sent i blåvit dress. Nu flyttar ingen – inte ens en frisk Adam Johansson – på Emil Salomonsson och jag tror helt ärligt att förbundskapten Erik Hamrén har lyft skåningen något pinnhål på sin högerbacksranking det sista.

Ingen spelare, inte ens Lasse Vibe, har fått så mycket försäsongsberöm av sin tränare som Mattias Bjärsmyr. Dels i rollen som lagkapten, dels i rollen som försvarsgeneral och mittbacksklippa.

Jag har, helt ärligt, tyckt att Bjärsmyr både 2013 och 2014 mellan varven sett lite trög ut. Trög är kanske fel ord, men i alla fall inte helt bekväm i en-mot-en-situationer, där han inte sällan räddades av sin norske mittbackskollega Kjetil Waehler.

Nu har ”Bjärs” en ny norrman bredvid sig, Thomas Rogne, och det egna ansvarstagandet har ökat avsevärt, liksom närheten till den personliga maxkapaciteten.

Minnet sviker ibland, men visst är Mattias Bjärsmyrs hittills bästa Blåvittår de han bjöd på före utlandsflytten?

Jag har en känsla av att det inte gäller efter den här säsongen.

För mig har därmed IFK Göteborg en komplett trupp, särskilt när till och med vänsterbacken Haitam Aleesami glänst på sistone.

Han har gått från löftesrik, till svag till suverän på sina månader i Blåvitt.

Strax intill, vilket gör det här extra intressant, står tunga pjäserna Mikael Boman, Tom Pettersson, Martin Smedberg-Dalence, Adam Johansson, Hjalmar Jonsson, senare Kasim Prosper och Sabah Lawson och unga gardet med Billy Nordström, Karl Bohm och Patrick Dyrestam.

Och jag har säkert glömt några.

Konkurrenterna? De vanliga. Malmö har gjort klokt i att byta halva startelvan, mättnad är annars ett drag som fällt större favoriter än MFF. Det hör dock inte till vanligheterna att lag vinner SM tre år på rad. Senast Malmö gjorde det var 1951, vilket är 64 år sedan. AIK, Elfsborg och Häcken är bra, men inte tillräckligt bra.

Summa summarum talar vi alltså om guldläge för IFK Göteborg.

Jag vet att Jörgen Lennartsson tidigare tryckt på att Blåvitt inte på långa vägar är ett färdigt lag.

Det jag sett av IFK i år, ett tiotal matcher, innehåller vad som krävs. Internationellt motstånd, en del motgångar, aha-upplevelser och utvecklad lagkänsla.

Det här är mitt tips.

1) IFK Göteborg

2) Malmö FF

3) Elfsborg

4) AIK

5) BK Häcken

6) Helsingborg

7) Örebro SK

8) Kalmar FF

9) Djurgården

10) Hammarby

11) Åtvidaberg

12) Halmstads BK

13) IFK Norrköping

14) Gefle (kval)

15) Gif Sundsvall (ur)

16) Falkenberg (ur)

***

Här är för övrigt mitt preliminära allsvenska tips, gjort och publicerat 1 december 2014.

8 kommentarer om “Det är Blåvitts år i år

  1. Min sluttabell. Skriven med god marginal innan avspark på Tele2 arena.

    1. IFK Göteborg

    2. MFF

    3. AIK

    4. IFE

    5. ÖSK

    6. KFF

    7. Helsingborgs IF

    8. Djurgården

    9. Häcken

    10. Hammarby

    11. IFK Norrköping

    12. Gefle

    13. ÅFF

    14. HBK (kval)

    15. GIF Sundsvall (ut)

    16. FFF (ut)

  2. Den som fått mest beröm av Jörgen L under försäsongen är Gustav Svensson. Han jobbar för två – om man säger så …

  3. Hade för mig att du tippade hammarby tvåa å blåvitt åtta för några månader sedan

  4. Flytta upp Örebro två steg och Norrköping ett så har vi samma rad.
    Bra analys gällande Blåvitt.

  5. Håller på att jobba på min sluttabell, har ju ett par dygn på mig. Spontant tycker jag du placerar ÖSK långt ner och HBK högt. Återkommer med fullständig tabell. Topp tre är hugget som stucket, om man nu kan använda det uttrycket när det gäller fler än två alternativ.

    1. Har fått för mig att Janne Jönsson har något på gång. Christoffer Andersson, Karikari, Ali Khan m fl.
      Håller utkik!

Kommenteringen är stängd.