Simons uppförande – ett problem för Häcken

Jag tycker fortfarande att IFK Göteborgs bästa match i 2015 års allsvenska var den mot Malmö FF, den enda de har förlorat.

I derbyt mot BK Häcken ”brötade” sig IFK till segern och tredje trepoängaren av fyra möjliga. Det kan alltså vara ”ett sådant år” i år.

Efter att ha hotat med EU-domstol i senaste hemmamatchen, när Dardan Rexhepi INTE fick straff i duell med Djurgårdens Emil Bergström, höll Peter Gerhardsson en avsevärt lägre och mer klädsam profil efter knappa förlusten mot IFK Göteborg.

Jag kan, efter att ha sett flera repriser på situationen där Jasmin Sudic och Jakob Ankersen möts axel mot axel, inte påstå att domaren Stefan Johannesson gör helt rätt. Min känsla är snarare att Ankersen, väl medveten om var på planen han befinner sig, utnyttjar situationen och faller ganska enkelt.

Det är som vi vet inte enkelt att vara domare. Vi kan också, utan större eftertanke, hävda att situationen blev matchavgörande.

Som spelare tillåter regelboken viss form av spontan reaktion. Att som Häckenspelaren och allsvenskans högst värderade talang vräka ur sig vad Simon Gustafson vräkte ur sig i riktning Stefan Johannesson är inte bara taskigt, det är även oklokt och långt bortanför den gräns för vad spontana reaktioner kan anses vara.

Jag uppehåller mig vid detta.

Simon snackade, precis som brodern Samuel, till sig ett gult kort i en annan passage av matchen och har nu nått en nivå där uppförandet på planen börjar bli ett problem. Både för honom själv och framför allt för Häcken.

Tänk tanken att alla domslut som går emot Simon Gustafson är felaktiga, att han, varje gång han reagerar och tilldelas ett kort för snack, är förfördelad.

Det är en hemsk, men knappast rimlig tanke.

Däremot är det troligare att hela den svenska domarkåren efter Simon Gustafsons utbrott under och efter matchen mot IFK Göteborg sätter ännu tydligare lupp på Häckenspelaren.

Det bör alltså vara färdigsnackat.

No more tjafs på the domare.

Fokus på fotbollen, det du är så himla bra på! Okej?

Just det, Simon borde definitivt fått minst gult kort efter utskällningen av fjärdedomaren. Minst gult kort! Det var – faktiskt – matchens märkligaste domaringripande.

***

Jag uppfattade för övrigt att Gunnar Heidar Thorvaldssons andra halvlek var ett första tecken på vad Gunnar Heidar Thorvaldsson kan prestera för Häcken framöver.

***

Såg ni Sebastian Erikssons glädje och 80-meterslöpning efter 1–0-målet, hans första i allsvenskan efter återkomsten från Cagliari. I den här spalten skall sanningen fram. Jag föreslog byte på Sebastian Eriksson i paus. Passningarna och samarbetet med övriga IFK-spelare var högst begränsat. Vi fick en helt annan ”Seb” i andra. Mycket bra, Eriksson.

***

Mikael Boman och Tom Petterssons inhopp ger IFK Göteborg en varm känsla av att det här är en trupp, inte bara ett lag.

***

Var det inte lite klent med 9237 på läktarna? Dock: Underhållningsvärdet var på en sådan nivå.

9 kommentarer om “Simons uppförande – ett problem för Häcken

  1. Bröderna Gustafson i Häcken är stora talanger, förhoppningsvis med framgångsrika karriärer att se fram mot – men de har uppenbara problem när det gäller uppförande som föräldrar, ledare och tränare borde tagit tag i för länge sedan. Självklart har domarkåren redan noterat och kommer att agera därefter. Risken är uppenbar att även talangscouter hos proffsklubbar framöver väger in dåligt uppförande när de väljer.

  2. Ett tecken på att situationen inom laget inte är ok. Börjar PG tappa omklädningsrummet ? 7 år i samma klubb är en lång tid. Kanske krävs det ett nytt ansikte, ny röst och nya idéer för att vända trenden. För som det ser ut nu, så är det håglöst, grinigt och inte speciellt målglatt heller. PG sa i AB inför säsongen att man ” Vill vinna fler matcher” , som det ser ut nu så får man vänta till superettan för att vinna matcher. Om det inte finns harmoni i laget, så blir också tjafs på planen, inget konstigt med det.

  3. Jo visst. Spjuvern Alvbåge är ett jättebra föredöme med massa IQ-befriade tweets. Och om man ställer sig framför motståndarklacken och hånar ca 10 minuter efter slutsignal så kan man inte ens skylla på adrenalin eller stridens hetta.

    Visst är Gustafsons humör ett problem, men ta inte upp Alvbåge som ett föredöme.

    1. Han är en spjuver, ger och tar men inget ont. En anledning han är profil för YF. Han har en gräns till skillnad mot Gustafssons. Sen är det klart man inte älskas av motståndarna alltid. IFK har ytterligheter men inom en juste ram. Vibe driver hejdlöst med reporter efter Häckenmatchen men med glimt. Alvbåge har sina fans med all rätt. Men kan inte älskas av alla muppar 😉

  4. Matchen var sämre första. Andra bättre men inte bra. Gustafssönernas segervilja är inte fel men hur är riktigt dåligt. Och fel i tiden. Vi har problem i ungdomsfotbollen med domare och föräldrar/spelare. De gjorde bra inslag tillsammans med azaleatränare i ”idrottens himmel helvete”programmet men på plan är de dåliga föredömen. Häcken har kräftgång nu men detta beteende måste de ordna upp. En eloge till Sebastians entusiasm och Bomans lugn. Föredömen var och en på sitt sätt. Och spjuvern Alvbåge. Gillar verkligen IFKs attityd som föredömen. Och Balkanders nya stil. Gnället idag befogat och framtidstänkt. Tack

Kommenteringen är stängd.