Det är i höst åtta år sedan IFK Göteborg vann SM senast. Det är långt till hösten, men jag tror banne mig att den blåvita guldlängtan kan vara över då. I höst. När löven faller.
Det finns genom historien väldigt få mästartecken som har delats ut till ett koppel individualister. Det är, med några få undantag, alltid kollektiv som vinner titlar.
Det sagt med vetskapen att vi längs resan och i efterhand alltid pekar ut enskilda hjältar.
IFK Göteborg modell 2015 är ett kollektiv. Det är superskickligeThomas Rogne, det är felfrie Mattias Bjärsmyr, det är uppvarvade Sebastian Eriksson och det är uppfinningsrika yttrarna Sören Rieks och Jakob Ankersen.
Eller yttrar och yttrar … Det som inledningsvis framstått som en brist, att både Jakob och Sören vänder inåt och ofta utgår från vandringar centralt, innebar mot Helsingborg ett för motståndarna mer svårläst och innehållsrikt anfallsspel. Det innebar dessutom ett utökat ansvar för både Emil Salomonsson och Haitam Aleesami och känslan är att positionerna börjar sätta sig, rollfördelningen ge sig och effekterna visa sig.
Med en högre precision i passningsspelet är Sebastian Eriksson i omgång fem precis det Jörgen Lennartsson vill att Sebastian Eriksson skall vara i omgång sex, sju och åtta med. En rörlig och vändningssugen spelfördelare, ett konditionsmässigt monster, som ligger bakom och producerar mål.
Mot Henrik Larssons snåla HIF låg Eriksson från Dalsland och Sardinien bakom alla tre mål. Men det här var inte enbart Erikssons verk. 3–1 mot tidigare obesegrade mästarlaget från 2011 var ett lags prestation, en grupps bekräftelse.
Och det är det som – återigen – får mig att tro att det här kan räcka hela vägen, mot Malmö i ”returen”, mot AIK på Friends och mot alla som vågar sticka in näsan på Gamla Ullevi.
Om det sprudlade? Ja, faktiskt. Några gånger, där Lasse Vibe gjorde sin främsta match och nu bara är 21 mål bakom fjolårsnoteringen, i en serie som har IFK överst för första gången sedan omgång sex 2013.
Då snubblade IFK på en motståndare. Det handlar alltid om motståndarna.
Årets är densamma som 2013. Den senaste att ”brotta ned” Malmö FF är Jörgen Lennartsson, då som tränare för Elfsborg, nu i IFK Göteborg.
Tills vidare: Njut av årets bästa laginsats och årets frejdigaste anfallsspel.
Jag gillar Jörgen Lennartsson historiska jämförelse på presskonferensen där Thomas Rogne och Mattias Bjärsmyr enligt IFK-tränaren är klubbens främsta mittbackspar sedan Glenn Hysén och Peter Larsson (1987). Jag går i klinch med Jörgen och hävdar att Rogne och Bjärsmyr – än så länge – har en bit kvar till Joachim Björklund och Jonas Olsson från mitten av 90-talet.
Det är dock en helt annan historia.
Först Gefle i Strömvallens sista föreställning, en match i vilken IFK Göteborg för första gången på två år har i uppgift att bevaka en serieledning. En viktig mental utmaning det med.
***
Thomas Rogne kan vara allsvenskans bästa värvning. Kolossal i matchinledningen.
***
Gais har på kort tid räddat poäng i slutskedet två gånger om. Mot Jönköping gick det åt andra hållet. Trist för Gais – och ett bevis på att Jönköping verkligen blir att räkna med.
Stämmer det att cupmatchen mot Örebro är slutsåld redan sedan en tid tillbaka? Några biljetter verkar inte finnas att uppbringa på ticnet iaf.
Borde väl vara värt några rader i tidningen när en match sålt slut mer än en månad i förväg kan man tycka…
Tack för bra blogg i övrigt!
Det var ena tykna inlägg från Er… trist efter en sån underhållande match. Senaste åren, undantaget i höstas, var det Häcken som spelade den mest sevärda fotbollen i stan…hittills i år är det Blåvitt…svårare än så är det inte!
Vibe och Rogne är mycket starka tillskott…
Sevärda fotbollen? Det ligger väl ändå i betraktarens öga och är ju knappast någon bekräftad vetenskap.
Blåvitt är historia, framtid, nutid, kultur, hjärta och det lag som satt Sverige och Göteborgsfotbollen på världskartan, IFK Göteborg ÄR Göteborg…
Om du anser att ”fin fotboll” handlar om ett gäng snygga offensiva kombinationer per match en naiv defensiv och ett mittfält som bara skulle kunna vinna Allsvenskan på Football Manager och Fifa, så är det upp till dig givetvis, som sagt så ligger det ju i betraktarens öga.
Men för dom allra flesta är fotboll mer än så, fotboll handlar lika mycket av en solid defensiv som ett spetsigt och kreativt anfall, det handlar om press-spel och vunna andra bollar och först när ett lag är effektiva i just dom momenten dvs fotbollens ABC så kan man börja spela ut med vackert spel och snygga kombinationer på mittfält och anfall.
Annars ser man ut och spelar som Häcken vars förnamn är naivitet.
Att jämföra Bkh och Ifk Göteborg är i ärlighetens namn inte rättvist mot någon av klubbarna trots att jag förstår att man som gul svart vill använda Blåvitt som måttstock för att hävda sig, men sanningen är ju den att klubbarna är helt väsensskilda precis på alla plan.
”Seb ligger bakom alla tre målen …” lite väl mycket ”Zlatan-sjuka” i den beskrivningen.
Seb får väl en s.k. 4’e assist på Tom Ps mål … ”ligga bakom” …
Hur känns det att behöva skriva positivt om Blåvitt? Gör det ont i Häckenhjärtat?
🙂 🙂 🙂
Det kanske gör ont i Häcken ?