Har Hamrén fått ut max av Zlataneran?

I skuggan av VM i Kanada, ett stundande U21-EM och Fifas pågående implosion väntar svensk fotbolls viktigaste strid: Säkerställa verksamhetens finansiering via kvalframgång till nästa sommars EM-slutspel.

Vi står inför en brytpunkt, där tankebanor redan snuddat vid tiden efter den mest tongivande, när tre matcher i Tjeckien lägger grunden till framtidens drömmar och där Erik Hamrén åter tvingas börja om från början.

Jag har flera gånger snuddat vid tanken om Hamrén, via sin önskan att balansera herrlandslaget mer offensivt, har fått ut max av den här generationen, om vi i media, via vår exempellösa fokusering på den mest tongivande, lurat både Hamrén, oss själva och den svenska fotbollsrörelsen.

När Ryssland, lett av president Vladimir Putin och VM-chefen Alexei Sorokin oroas över risken att mista VM 2018 och vilka konsekvenser det i så fall bör få för västvärlden, funderar vi på hur en given trepoängare i EM-matematiken skall inhämtas med en till tre fjärdedelar nykomponerad backlinje.

Jag väljer att inte oroas för framtiden och motiverar med tiden före den mest tongivande, då Sverige via organisation i världsklass aldrig gav länder som Montenegro en chans, då Sverige bestod av elva spelare och inte tio vattenbärare. Jag längtar, i det tysta, efter insikten att ett svenskt herrlandslag i fotboll, likt IFK Göteborg våren 2015, bygger på alla spelares lika värde, ett hundraprocentigt försvarsspel och högt i tak.

Omedvetet har ansvaret lagts på den bäste, omedvetet har utvecklingen runt omkring stannat upp, förhoppningar ställts på en enda och vårt hot mot omvärlden sammanfattats i ett. ”Ni har många bra spelare, men vi måste såklart hålla koll på Zlatan”. Hört den förut?

Montenegro, vars hemmapublik på Gradskistadion kastade ljusfackla på Igor Akinfeev och efter föremål riktat mot Dimitri Kombarov gav Ryssland segern i en match som stod 0–0 och kunde blivit svensk byggsten i EM-drömmen, framstår i nuvarande skepnad som en munsbit.

I veckan har funderingarna handlat om viken betydelse mittbacken Marko Basa, ytterbacken Elsad Zverotic och anfallaren Stevan Jovetic har för lagets slagstyrka och vad som händer om de inte kan vara med. Viktigt att notera: Sverige borta är Montenegros sista halmstrå i jakten på EM-plats.

Efter montenegrinernas sena straffkvittering i Podgorica i höstas minns jag att de inblandade, Oscar Wendt och Erkan Zengin, drev tesen om domartabbe. Både där och kring det efterföljande och bortdömda svenska ledningsmålet. Önskemål: Bespara oss domargnäll och spänning i kväll.

Vi kan tycka vad vi vill om första halvan av det svenska EM-kvalet, faktum är att Sverige utvecklats till ett lag svårt att besegra; varken gruppettan Österrike, Ryssland eller Moldavien har lyckats i EM-kvalet. Det är bra.

I en värld där en match tas i taget är det förbjudet att dag före VM-match mot exempelvis USA tala om egen framtid, eller som nu, tänka på de dagar i september som avgör allt: Ryssland borta (5) och Österrike hemma (8).

***

Jag har en dröm. En dröm där VM-slutspel inte går att köpa, där samtliga VM spelas på gräs och där de som skyldiga äro straffas på lämplig skala. Jag drömmer också om en världsfotboll utan Zico (representant för det korruptionsledande Brasilien) som dess ledare.

***

Nu är jag redan gift, men om jag inte vore och planerade för bröllop, skulle ni vara beredda att skjuta till sisådär sex miljoner kronor till våra festligheter? Inte?