Baffo – vår tids ”Ölme”

Vad skiljer bra spelare från framgångsrika? Den frågan aktualiseras tydligast i samband med mästerskap, som en överlevnadsmatch i ett U21-EM. Återkommer med facit strax före 23 i kväll.

Sverige under ledning av Håkan Ericson har bra spelare. Portugal, som toppar grupp B på fyra poäng efter två matcher, har rimligtvis ännu bättre spelare. Allt enligt tidigare resultat, klubbtillhörighet, tekniska färdigheter och bevakares bedömningar.

Sagt och tyckt om talanger med större delen av sina karriärer framför sig. Sagt utan att veta säkert eftersom historien aldrig skrivs i förväg.

Vi står inför ett avgörande i kväll, spelarna står vid ett vägskäl och den pirrande känslan – åtminstone i min mage – av att det här kan gå vägen kommer inte av sig självt.

Nu finns den här.

Jag är optimist, tror på seger, avancemang till OS och semifinalspel i Tjeckien. Jag tror kanske inte på guld, men gröna skogar, ytterligare framgång och ett lyft för svensk landslagsfotboll.

Ihop med enorma supporterinsatser (herregud vad många ni är!) har John GuidettiOscar HiljemarkOscar Lewicki och Ludwig Augustinssonsprungit tusen mil. Och lagt avgörande hinder som PolenTurkietFrankrike och Italien bakom sig.

Just det, förmågan att växa i avgörandets stund, fyller mig i tron att ni tänker springa tusen till.

Fick ett mejl efter krönikan om Europa League-lottningen, i vilken jag bland annat pekade på svårighetsgraden på motstånd för IFK Göteborg i eventuellt kommande kvalomgångar.

”Gott att se att du tvekar inför uppgiften. Det är precis det som vi i Blåvitt önskar att motståndarlaget gör, då de ska anta arbetsinsatsen mot ett lag från lilla Sverige. Vi visste på 90-talet att vi kanske inte hade bättre spelare än motståndarna men vi visste att lagmoralen var högre. Om det är så att de tvekar, då är de förlorare. Då blir de uppätna både fysiskt och mentalt. Forza Blåvitt, bäst i Sverige.”

Undertecknat Ölme.

Jag måste ge honom rätt. Magnus Johansson är kanske det allra tydligaste exemplet på spelare vars inställning räckte hela vägen till toppen och där inga motståndare, varken Marco van Basten eller Gianluigi Lentini, gick säkra. Lite som Joseph Baffo.

Tro. Och vinn. Ta med er det i kväll, i morgon och alltid, U21-spelare.

***

1 755 lag från 75 nationer. Där har ni den nya rekordnoteringen i antal lag för Gothia cup ”The World Youth Cup”. Antalet är 100 fler än i fjol. Samtidigt står Bravida Arena klar att invigas. Det går bra nu, som någon kanske skulle ha uttryckt saken.

***

Sin tids främste. Därefter dopningsavstängd, nära döden och fåfäng förbundskapten. Nu är Diego Maradona redo för nästa fotbollsuppdrag, som kandidat till presidentposten inom Fifa. Bespara oss detta, Armando. Snälla!

Kommentarer om “Baffo – vår tids ”Ölme”

  1. Du har skrivit att du kommer att tänka på Tomas Brolin när du ser Simon Tibbling och undrar varför? Det finns fler likheter, hans rörelsemönster, hans ansikte och hans ”roll” i laget! Det finns förresten fler, eller till och med ganska många likheter med laget och truppen 1994 stora landslaget och truppen 2015. Baffo är som en Kåmark, kan spela överallt i backlinjen, Hiljemark (Thern) och Lewicki (Schwarz) är precis vad ett framgångsrikt mästerskapslag behöver, Tibbling (Brolin) som sagt, och Khalili (underskattad, liksom Ingesson), båda på sina andrahandspositioner och inte utpräglade kantspelare, en annan tydlig likhet.

Kommenteringen är stängd.