Ursäkta om jag är lite sent på det, men matchen har i alla fall inte spelats än. Jag tänkte på det där med Zlatan Ibrahimovic. Och hans kritik mot Olof Lundh, numer på TV4 och Fotbollskanalen, tidigare också på GP och Expressen.
Klart att vi skall ställa frågor. Vem skall annars göra det? Jag har, efter mer än 20 år som journalist, varit med om mycket dummare. Mycket dummare. Tumregeln för alla journalister – och de som sedan har i uppdrag att formulera svar – är att det inte finns några dumma frågor.
Sätter man sig på en presskonferens får man räkna med olika sorters frågor. Grundprincipen är att man svarar på de man kan och väjer för sådant man inte vill – eller kan – svara på.
Så … vem är det som skall ha skit här egentligen? Är det de supportrar som nu ställt sig på Zlatans sida och kritiserar valet av frågeställningar (som i det här fallet inte handlade om det stundande EM-kvalet mot Ryssland utan om tiden efter karriären/sidoprojekten)?
Är det vi journalister som blåser upp det här som jordens grej och frejdigt förmedlar vidare de citat som uppfattats som taskiga mot en seriös och uppskattad kollega? Tål vi inte kritik? Försöker vi genom spridningen mer försvara vår bransch och arbetsmetoder?
Är det Olof Lundh, den aktuelle journalisten, som efter år i branschen och med god koll på ”spelreglerna”, utan egen agenda väljer frågor ur ett allmänintresse och med relevans som främsta signum?
Spelaren själv, Zlatan Ibrahimovic, som förstås har läst den omtalade artikeln i Café, och genom åren inte backat för att driva energikrävande och långvariga fajter med enskilda reportrar?
Eller förbundet, vars högste fotbollschef Lasse Richt, uppges ha skrattat åt den svenske lagkaptenens svar? Skall journalister inte få ställa vilka frågor de vill? Och skall journalister, som gör sitt jobb och förmedlar nyheter från det landslag samme Richt basar över, räkna med att bli avhyvlade under tjänstgöring? Talade Richt med Ibrahimovic om detta efteråt? Lyssnade Ibrahimovic på Richt då?
Jag har själv genom åren hamnat i ett antal märkliga arbetssituationer med Zlatan Ibrahimovic. Dels inför VM 2002 då Ajax satte munkavle på sin bänkade svensk och en sedan länge bokad intervju ställdes in under bilresan ned till Holland.
Det finns en bild tagen av Sören Håkanlind på mig och Olof Lundh, när Zlatan lämnar en träning bärandes på en bollsäck och passerar oss med blicken sänkt nedåt. Utan att prata.
Någon dag senare, efter ännu en match på bänken, valde Ibrahimovic ändå att tala ut om situationen där jag, Michael Wagner på Aftonbladet, Jens Littorin på DN och nämnde Olof Lundh närvarade. Det blev en bra intervju. Mycket tack vare Lundhs frågor.
Dels när några utvalda journalister, bara en från varje medieföretag (dock inte Aftonbladet som Zlatan då låg i fejd med), fick lyssna till en fräsande och upprörd stjärnanfallare på spelarhotellet inför en kvalmatch på Island. Jag minns att Aftonbladet efteråt ändå publicerade hela intervjun, vilket gjorde Zlatan ännu argare. ”Vad jag än säger blir det fel, men det finns inget krig med media”, förklarade han bland annat.
Jag blev under den här perioden själv misstänkt för att vara utsänd från Aftonbladet under en presskonferens på Ullevi, där dåvarande presschefen Jonas Nystedt, förklarade för Zlatan att frågan kom från en reporter på Göteborgs-Posten.
Jag minns inte frågan och heller inte svaret. (dock hittade jag en artikel från tillfället här)
Vad jag däremot är helt säker på att vi alla måste visa varandra respekt, ha förståelse för varandras roller, ibland ta ett kliv tillbaka och utgå från att ingen bär på en dold agenda; det vill säga tror gott om människor.
Jag är dessutom helt säker på att en av de vanligaste funderingarna i de svenska tv-sofforna denna fotbollshöst är om EM i Frankrike blir Zlatan Ibrahimovic sista stora mästerskap? Och vad han skall göra sedan, med resten av livet?
Relevans i koncentrat. Oavsett om ett EM-kval står inför dörren eller inte.
Han må vara fullvuxen i kroppen, men i huvet är han som en femåring.
Det är förvånande att en 34-årig kille inte har lärt sig något under åren.
Vad som är skönt är att Olof Lundh inte viker ned sig. Fortsätt att ställa enkla frågor som den utfrågade kan passa på eller svara på. Låt Zlatan titta på Kim Källströms pressträff. Den killen har huvudet på skaft!!!
Zlatan är inget bra föredöme för dom ungdomar som ser upp till honom. Allt för många fjäskar för honom.
Narcissister älskar när man fjäskar för dom.
Zlatan uppträder som den diva han vill vara
Förebilden för Biskopsgården & Angereds tonårskillar beter sig såhär 🙁 När hela arenan döps till Friends i Hufvudstaden för motverka mobbning bland barn då säger idolen detta till en journalist. Själv anser jag Lundh vara grymt bra & extremt kunnig!
Inte bara Biskopsgården & Angered, du glömde Rosengård, Rinkeby och många andra stadsdelar i vårt avlånga land.
Instämmer till 100% med dig och Balkander i övrigt.
Han (ZI) behöver inte gilla alla, men han har fortfarande inte mognat … jag har haft den diskussionen om hans mognad med en nära bekant (som är skåning) och vi har bägge trott att han nu äntligen, när han är inne på sitt 34’e år att han hade mognat, men icke sa Nicke …
Han beter sig som en fjortonåring …
Sedan Balkander, Lasse Richt är väl inte högste ansvarig inom SvFF, det är väl Karl-Erik Nilsson …? Eller?
Å andra sidan är han en amöba, tacka vet jag Lagrell …