Lag som redan i premiärer uppträder linjärt, kontrollerat och avslappnat är att gratulera. Just som IFK Göteborg i Falkenberg. Grattis, Blåvitt. En perfekt start – och en lysande comeback av en viss Tobias Hysén.
Det som på förhand kan framstå som logiskt, troligt och väntat är inte alltid det samma som sanningen, det som sedan utspelar sig.
Falkenbergs FF-IFK Göteborg på Falkenbergs IP söndag 3 april 2016 var, med några minuters perspektiv, precis vad jag förväntat mig.
Maskinen Blåvitt mullrade och högst lät Tobias Hysén, som sprintade sig till en straff och curlade in en spik i kistan.
Med en sådan anfallare är det lätt att tillhöra mittfältet och backlinjen – eller om vi vänder på det: Ett mycket stabilt uppträdande av hela IFK Göteborg ledde fram till dessa två avgörande moment, där Hysén var obeveklig.
Jag samtalade med kompisen och gamla lagkamraten Stefan Selakovic till pausfikat. Vi var både överens om att ”Tobbe” i denna allsvenska premiär verkligen hade klippet kvar; inte överutnyttjat men valt vid kloka tillfällen.
Jag har tidigare hävdat att Hysén skulle kunna vara en joker i sommarens EM-trupp, Erik Hamréns fjärdeanfallare. Insatsen i premiären motbevisar inte den tesen, men innehåller fortfarande de givna frågetecknen: Kan han hålla denna höga nivå under en längre period? Kan han höja sig ytterligare? Och vad gör Emir Kujovic?
För IFK Göteborg var detta bästa tänkbara start, inte för bra, utan bra. Stabilt. Och en lagseger. Ingen föll ur ramen, alla vara bra. Alla fick självförtroende och vi på GP-bänken gillade vad vi såg av Martin Smedberg-Dalence, som på kort varsel ersatte Emil Salomonsson på högerbacken.
Man skall ha med sig när man bedömer insatsen på Falkenbergs IP att Falkenberg troligen inte är något topplag i allsvenskan 2016, men med spelare som Hakeem Araba och Gustaf Nilsson i anfallslinjen fanns det aldrig tillfälle att slappna av.
Jag tycker att Mattias Bjärsmyr och Hjalmar Jonsson löste uppgiften som innerbackar med den äran.
För att åter citera den gode Selakovic: ”Hjalle är den enda spelaren som blir bättre med åren”.
På onsdag väntar derby mot BK Häcken på Gamla Ullevi. Det blir rimligtvis utsålt, trots att Frölunda samtidigt möter Luleå i ishockeyns semifinalspel.
Den matchen blir ett riktmärke på vilket av Göteborgslagen som på allvar tänker blanda sig i guldstriden 2016.
Med den defensiv IFK Göteborg visade upp i dag krävs en mycket stark insats av Häcken för komma till målchans.
John Alvbåge tvingades bara göra en riktigt vass räddning på hela matchen. 14 nollor i fjol, en direkt nu.
Plus
Det är alltid härligt med utsålda idrottsevenemang, att komma till Falkenbergs IP, som är rätt långt ifrån exempelvis Friends Arena, är även en resa i tiden. Jag gillar det.
Minus
För IFK pekar det mesta uppåt nu, när saknade Emil Salomonsson, Thomas Rogne, Hjörtur Hermansson och Tom Pettersson är tillbaka blir det ännu bättre.
Fråga: Hur kommer det sig att du ser det som ett minus att ”För IFK pekar det mesta uppåt nu, när saknade Emil Salomonsson, Thomas Rogne, Hjörtur Hermansson och Tom Pettersson är tillbaka blir det ännu bättre.”?
Det känns väl ändå rätt positivt, eller missförstår jag dig?
Det finns bara en Hjalmar Jònsson!
Och det har funnits stunder då jag varit oerhört glad för det…
Men hallå!? Häcken är ju bäst!? ………..
Beträffande straff eller inte.
Enligt regelboken
Om spelare sparkar eller FÖRSÖKER sparka motspelare inom straffområdet
eller
Om spelare träffar eller FÖRSÖKER träffa motspelare inom
Straffområdet
skall det utdömas straff
M.a.o skall BÅDE Rosenberg och Hysen ha straff
/ jo
Varför möts ALLTID Blåvitt och Häcken i någon av de första omgångarna av Allsvenskan ?
Är de uppgjorda genom mygel ?
För det är statistiskt Omöjligt att detta händer varje år.